Imorgon bàr det av

Idag e det en dag kvar. Imorgon gàr tàget till Pescara. Tànker pà nàr jag à Ceci pratade om detta redan i november och planerad och allt och nu e vi dàr framme. Mycket har hànt sen dess men jag ser verkligen fram imot denna semester. Ska vi toppen att tràffa Ceci igen. Jobbigt dock att làmna Roby, men det blir ju bara fòr ca en vecka, sen kommer han ner och hàlsar pà med sin kompis Nicola. Wieeee...jag e sà kàr. Blir bara kàrare och kàrare fòr varje dag som gàr, han e helt perfekt. Nu har vart varit i Modena i 4 dagar och all ledig tid har spenderats med honom, delats till viss del med mina vànner hàr (Courtney nya tjejen som jobba i familjen fràn Australien...jàtte gullig och skàn tjej). Vi har sà kul ihop gjort 100 roliga saker, gàtt pà resturang, kàkat glass, suttit i park och pick-nickat, pratat, pratat, pratat, gàtt prommenader etc...helt vanliga saker men nàr jag gòr dem med honom blir de som magiska. Jag kan inte slita mig ifràn honom...ok, nu ska jag inte tjata om honom mer, ni har sàkert redan tròttnat pà att hòra allt. <3

Det var underbart att tràffa barnen och familjen oxà, Valerio 4 àr, kastade sig òver mig och drànkte mig i pussar och kramar och vart òverlycklig fòr presenterna jag kòpt àt honom, Dragonboll tròjor, Tvillingarna var i chock fòrst nàr jag kom in genom dòrren men sen làmnade de inte min sida och allt var som fòrr. De ropade mitt namn hela tiden och ville busa och gossa. Alskar dessa stackars ungar. Nu bor jag ensam med Courtney i den stora lghten fòr familjen letar hus i Rom. Det var nog lika bra fòr det vart lite tràngt att bo alla hàr ihop.

Jag har ju varit vàldigt ràdd och osàker pà min framtid...sista budet var att jag bestàmde mig fòr att àka hem och vi (jag och Roby) skulle kòra làngdistans grej ett tag fòr att sedan bestàmma land och vara ihop. Om vi var tvugna hade vi sàklart gjort det och klarat det MEN vi e sà i bòrjan av vàrt fòrhàlland eoch bàde han och jag kànner och vill sàkalrt vara ihop hela tiden.
Veronica, min vàn hàr har skickat runt mitt CV hàr till massa olika stàllen och igàr var jag pà intervjuv. Pà ett riktigt italiensk fòretag...làskigt, men dett gick toppen ska ni veta. Jag var pà intevjuv hos typ ett bamanningfòretag fast de hjàlper fòretag att hitta personal till dem. Det e ett fòretag som jobbar med italienska mat som de sàljer vàrlden òver. Nu sòke de nàgon som kan, italienska, engelska och SVENSKA! Helt sjukt! Det e ju jag. Jag ska vara kontakten med norra europa i sànna fall och kommer att ha att gòra med Sverige varje dag, med vàra kunder dàr. Jag behòver inte kunna ngt om det innan, de làr upp mig. Jag fàr runt 1000 euro i màn, vilket e bra fòr att va ingàngslòn i Italien. Jag fàr mitt eget kontor och jobbar vardagar 9-17! Làter toppen va? Jag e jàttesugen, samtigt som jag e ràdd. Hade nàstan stàllt in mig pà att àka hem. Làngtar ju som en toka efter alla mina vànner och min familj hemma, dessutom vill jag va hemma tills kiwi kommer och se honom vàxa upp. Men jag màste vàlja, jag kan inte fà allt. Nu e det inte sàker att jag fàr detta jobb, vàntar pà att bli kallad till en 2:a intervjuv, hos det verkliga fòretaget. Om jag skulle fà jobbet, blir jag kvar, kanske ett àr. Ger mig och Roby en riktigt àrlig chans, sen kommer jag hem och tar med mig honom...
Det e inte ett làtt val, men jag màste fòlja mitt hjàrta, och det kànns som òdet att detta jobb dyker upp nu...
Hàll tummarna fòr mig!

Nu drar jag som sagt pà en mànads semester, har inget internet i PE, sà vi fàr se om jag kan uppdatera pà FB och blogge och om jag kan maila ngn gàng. Gòr jag inte det vet ni varfòr att ni vet vart jag àr.

Ses 20 augusti i Stockholm dà!

Till dess, pusssssaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Vacanza

*harkel*...det var e jädras tag sen jag skrev sist, men jag haft fullt med, med att vara kär och vara på semester...jag hoppas ni förstår. Imorgon lämnar jag mitt underbara paradis i Toscana, Gavvorrano, och sticker en sväng till Modena sön-tors, för att sedan på torsadg åka vidare till Pescara med Ceci, som jag inte sett sen april! SKA VI SÅ UNDERBART HÄRLIGT OCH KUL!

Jag mår väldigt bra, har inte mått såhär bra på länge, även om framtiden e osäker så hoppas jag att allt kommer att lösa sig till det bästa. Jag har iaf hittat världens bästa pojke och vi e sådär töntigt kära nu att ingen vill va i närheten när vi e ihop. Pappa klagar på att jag snackar i mobilen hela tiden med honom, Amandas öron ramlar nog snart av för att jag tjatar så mkt om honom, min Roby. Har inte träffat honom på 7 dagar nu! Men imorgon kommer vi äntligen att få ses. Allt e så perfekt. Han gör allt för mig...allt och lite till. Jag har aldrig kännt mig så uppvaktad och älskad. Sen vi lärde känna varandra har jag inte fått betala för en enda sak, dvs...hotel, drink, glass, vatten, macka etc. Han ger mig allt. Dessutom haglar det in underbara sms dagarna i ända och jag har fått den finaste av presenter av honom, lagom till våran månadsdag. Vi pratar om allt och har otroligt roligt ihop. Jag vill så gärna presentera honom för er alla och han har sagt att han ska försöka att komma till Sverige samtidigt som jag åker hem, den 20 augusti och stanna över en helg. Detta är killen som inte trodde på kärleken, killen som aldrig har satt foten på ett flygplan, killen som hade inställningen lita inte på någon, visa dig aldrig svag. Han har helt ändrat rikting och inställning till allt. Han e underbar och jag vågar nästan säga att jag älskar honom....jag vet det e tidigt, men känner man så så gör man. Han e min principe azzurro och den bästa absolut bästa! <3

Annars, utöver denna galna kärlek, så har jag varit mkt med min familj dessa 2 veckor, det har vart underbart. Felicia har dock saknats, och det har vart synd, men jag och Amanda har haft det riktigt skoj. Hon e så skön, full med positiv energi och kärlek!
På tisdag ska jag på jobbintervjuv i Modena, som sekreterare för ett företag.
Veronica har nämligen skickat mitt CV till en hel del ställen och så ringde de mig för ngn dag sen. Riktigt seriöst...jag vet som sagt inte vart jag sak eller vad jag vill. Jag sökte ju Socionomlinjen men kom inte in på den (restplats 77...morr), men jag kom in på Marknadsföring-utbildningen...
Eller jag vet att just nu e min plats med Roby, så studierna får vänta ett tag till, ingen brådis. Men hur gärna vi än vill vara med varandra så kommer jag nog att komma hem och jobba i Sverige, för att spara pengar så att vi kan bygga en seriös framtid ihop. Han får komme till mig varje månad och jag får åka till honom. Det kommer bli jobbigt men det måste bli så. Vi har iaf bestämt oss för att det måste gå och att vi klarar allt ihop.

Nu ska jag hem och packa väskan, för Modena och Pescara. Ska bli toppen att få träffa min små barn igen imorgon oxå. Ska bo hos dem, jag har VERKLIGEN saknat dem.

Ha det toppen jag skriver så snart jag har tid igen.

Sommarpussar