Swisch!

Då sitter man här, med en dag till att jobba, en morgon till att gå upp...sen är det på allvar.
Jag tänker på allt som har hänt sen jag sa upp mig på mitt jobb och anmälde mig till skolan. Det var i mörkaste februari, och 6 månader långt bort, otroooooligt lång tid. Så gick vintern, våren och nu har nästan sommar susat förbi och om 17 dagar är det dags på allvar. Då sätts min drömmar på prov och jag kommer att få visa vad jag går för.
Jag tror aldrig att jag har längtat så mycket efter något som efter denna resa.
Nu är det bara några sista självande förberedelser kvar och avsked som ska tas, sen fortare än jag hinner säga Bologna, sitter jag i skolbänken i mitt favoritland med pennan i högsta hugg, febrilt skrivande på mitt första prov...