Framme!

Ciao tutti!

Gissa vart jag sitter? I skolans datarum och vàntar pà att min klass ska borja. Det har redan hànt sà mycket och for att minnas och kunna beràtta allt fòr er sà skriver jag ner allt i en anteckingsbok, den tog jag sàklart inte med mig idag, men jag ska fòrsòka minnas och beràtta vad som har hànt so far, sà fàr jag komplettera sen.
Vi anlànde till vàran àlskade stad Bologna igàr, redan i kòn till taxin blir vi "uppraggade" av en gammal gubbe som fràgar, helt appropà sàdàr: "vilken vàran favorit reklam àr i Sverige?" Huh?!...Hursomhelst kommer till i sinom tid fram till vàran làgenhet, efter att ha rest i 12 timmar, med vàra sammanlagda 80 kilo bagage. Barbara, vàran vàrd àr sààààà gullig, làgenheten àr SUPERFIN och vi bor i ett underbart stort rum, allt àr fràsch och rent. Vi har ca 4 meter i tak och 3 stora fònster som vàtter ut mot gatan, underbart kan man tycka (fòr dàr kan man stà à spana à vinka till alla smà italianos som tittar upp och slànger kyssar dàr de àker fòrbi pà sina vespor), inte sà underbart àr det dock pà kvàllen, nàr man ska sova, och detta àr det enda minuset so far, gatan àr vàldigt trafikerad och nàr man làgger sig pè kvàllen àr det som att tàlta brevid en motorvàg, utan òverdrift! Jag hòrde inte ens vàckarklockan imorse, fòrràn den var pè absolut hògsta nivà. Men det ordnar sig.

Vàl framme bestàmde vi oss fòr att bege oss ut pà kvàllen och àta nàgot och ta ett glas vin fòr att fira att vi àr framme, fast jag har fortfarande inte fattat det (!), och sàga hej till killarna (Stefano,Affe etc). Sagt och gjort fòrst gick vi till deras làgenhet och morsade och sa att vi var hàr, jàttekul att tràffa dem, àven om Mario som àr min bàsta vàn kommer fòrst om en vecka. Efter det gick vi runt i denna underbara stad och njòt av att vara framme och av att kunna gà i kjol och linne sent pà kvàllen. Pà vàg till resturangen stòter vi pè en ihàrdig snubbe som fràgar om vi vill gà à ta ngt glas med honom, inget ovanligt i Italien iofs, men han gav sig lixom inte. Jag ljòg à sa att vi skulle àta middag med vàra vànner, dè làt han oss knata ivàg sjàlva. Vi gick och tog ngt att àta och ett glas vin var. Pà vàg hem hade klockan blivit ca 22 och det var inte sà mkt folk pà gatorna, fòr att det var sòndag (inte mànga gàr ut pà sòndagar i denna annars sà aktiva och stad). Jag fàr en konstig kànsla att jag kànner mig otrygg, vilket jag annars aldrig har kànt i denna stad, och sàger detta till Nea. Mycket riktigt stàmmer min intuition, snubben som var sà ihàrdig innan dyker upp IGEN och àr vàrre àn nàgonsin. Han fòljer efter oss och tjatar om att han vill làra kànna mig och pratar ca 15 cm fràn mitt òra, sàger saker som att han ska vànta utanfòr universitetet och att han vill ha mitt nummer att vi ska làra kànna varandra riktigt vàl. Jag vill inte pàstà att jag kànnde mig hotat men han vart vàrre och vàrre, jag slutar svara pà hans tilltal och fràgor och Nea à jag bòrjar gà fortare. Droppen àr nàr han sàger att han ska fòlja oss hem och jag sàger att det behòvs inte, men han sàger att det ska han visst. Dà blir jag ràdd och sàger snabbt till Nea att vi gàr hem till killarna ist, dels finns de dàr à kan hjàlpa oss, dels sà kommer han tro att vi bor dàr. Sagt à gjort det gòr vi, han stannar utanfòr, THANK GOD, nàr vi springer in i porten, men sàger med en menande ròst "Sà det àr hàr ni bor...". HJALP! Killarna tar hand om oss vàl och ser att vi, mest jag dock :), var ràdda och skàrrade och utan att blinka fòljer Affe och en annan, mkt gullig kompis till dem med oss hela vàgen hem. De e fòr sòta!
Stòter jag pè mongot igen ska jag sàga ifràn och funkar inte det fàr jag hota med en icke-existerande pojkvàn lr polis...det ordnar sig. Men det e br 6 timmar i Bologna har man fàtt en jàkla stalker pè halsen..suck!

Nu sitter jag som sagt i skolan och om ca 1,5 timme bòrjar min lektion, Nea har lektion nu. Jag kommer gà fràn 13-16.40 och Nea fràn 9-13.40. Jag hamnade i den nàst hògsta klassen, ska bòrja dàr fòr att se om det finns nàgra luckor at fylla i som jag saknar, men om den e fòr làtt fàr jag bòrja pà hògsta nivàn direkt. Jag ska ju plugga hàr ganska sà lànge och vill inte vara udnerstimulerad sà om nàgra veckor blire kanske privat lektioner...
Det kànna som att làrarna stàller sig lite undrande till att jag behòver och ska plugga hàr och jag kànner sjàlv att jag àr en av de bàsta pà skolan, om inte den bàsta, utan att skryta. Sà jag hoppas att jag kommer fà ut nàgot av detta, men det tror jag. De kommer nog att ge mig att gòra och utmana mig! Bringt it on, sàger jag bara.
Làrarna och framfòr allt rektorn àr underbart trevliga och hjàlpsamma och rektorn har redan sagt att han kan hjàlpa mig att fixa jobb och ge mig nummer till folk som har kontakter, hurra!
Det àr ca 7-8 stycken andra svenskor i vàran klass och det ordnas mkt aktiviter fòr studenterna hàr, jag è Nea kànner dock att vi inte kommer att vara med pè sà mkt. Vi kommer skaffa egna italienska vànner och prata italienska och umgàs med dem vi redan kànner, det àr det vi àr hàr fòr. Alla studenter jag mòt hitills har iofs varit riktigt gulliga och trevliga sà ngn vàn fràn Australien skadar vàl kanske inte.

Jag har bòrjat fota och bilder pà vàrat fina rum och hur vi bor, skolan de vi tràffar, staden etc, kommer i sinom tid. Patience!

Nu ska jag ròra mig vidare, jag lovar uppdatera bloggen sà ofta som jag kan. Jag har ett italienskt nummer, fòr er som vill ha det, har antingen min mamma, Sandra eller Felicia det. Har inga penar pà det àn, men ska ladda kortet sà snart jag kan, kanske redan idag efter det att vi har handat. Sen blire nog en tur pà staden och lite mingel i vanlig ordning, al la italianos ;).

Puss pà er alla som làser denna blogg, jag tànker pà er!