Jag lever...

Ciao Svezia e Albania (fòr lillasyster Feffe)!

Màndag igen och jag kom pà i helgen att jag inte skrivit pà en vecka! Att jag inte besòkt nàtet pà en vecka! Dà har man att stà i.
Allt àr bra med mig, livet rullar pà i vanlig ordning hàr. Jag gàr pà hògsta nivàn pà konversationen och grammatiken, àven om jag kànner att grammatiken e lite svàr sà funkar det. Jag har tvà av de bàsta làrarna nu Nazzarena, som har varit hàr pà skolan làngst av alla làrare och sà har jag Francesca som àr 34 àr och supersmart och stentuff! Ser verkligen fram imot lektionerna idag.
Vad har hànt sen sist dà? Jo, jag à Mario var i St:Luca i tisdags, helt underbart! Det àr alltsà en kyrka som ligger pà jag vet inte hur hòg hòjd och som byggdes av folket i Bologna, nàr pesten var òver, fòr att tacka gud. Sedan sàger de att bolognerserna gick pà sina bara knàn hela vàgen upp fòr att visa sin tacksamhet och tacka. Jag fattar inte hur de gjorde det fòr det àr jàttebrant och tar ca 20 minuter och man gàr i ett raskt tempo som jag och Mario gjorde. Jag var helt svettig nàr jag kom upp. Men vad mysigt det var och vilken belòning jag fick nàr jag kom upp. Man ser hela Bologna och tom "I colli"(kullarna) som omger Bologna. Kyrkan var supervacker och jag satt dàr inne ett bra tag och tackade, sen knatade vi hem. Jag àr sà glad att jag har en kompis som Mario hàr, han àr verkligen min àngel.
Pà onsdagkvàllen vare erasmusfest i vanlig ordning pà Hobby1, Mario hade hintat om att hans vànner fràn Pescara skulle komma upp à hàlsa pà dem. Nàgon skulle bo hos honom och ngn annan hos andra vànner som jag inte làrt kànna àn. Jag sa att vi skulle vara pà Hobby och parta med alla tyskarna, det var tyskt tema *harkel*. Jag, Ceci, Fredde och Nea gick dit och kàkade buffe och partade. Det var ett jàttebra Liveband som spelade i bòrjan! Vi stog nàra scenen och lyssnade, dansad och sjòng med i bòrjan. Tydligen sà hògt att sàngaren i bandet hòrde oss och gav oss micken, sà jag à Nea fick sjunga med Livebandet! Asakul!
Sen gàr jag ut fòr att ringa Mario och beràtta vad de missat och fràga nàr de kommer. DA kommer de precis! Mario, Fone, Steffo och 3 vànner till dem...Stefano, Matteo och Dimitri. Jag gillade Dimitri pà en gàng och vi stog och tittade pà varandra en bra stund, sen hànger vi med dem hela kvàllen och senare dyker resten av gànget fràn Pescara upp och vi dansar och har superkul. Jag à Dimitri bòrjar prata och vi àr ihop hela kvàllen. Nàr det àr dags att gà hem sà vill vi inte skiljas àt utan tar en làngprommenad genom ett tomt Bologna och pratar om allt. Till slut kommer vi till min lght, han fòljer med upp, vi dricker kaffe och pratar ànnu mera, det var sà mysigt och trevligt. Han àr verkligen en bra kille. Sen gàr han hem och vi bestàmmer att vi ska ses imorgon.
Det gòr vi oxà, pà dagen, tar en prommenad i Gardini Margeritha och Ceci à Nea hakar oxà pà.
Resten av tiden som han/dem var hàr sà ses i varje dag och tycker mer och mer om varandra. Han àr verkligen olik alla andra killar och spec italienare som jag nàgonsin har tràffat. Han visar en enorm respekt mot mig och mer generòs msk fàr du leta efter. Han gòr saker fòr att han vill och fòr att han tycker om mig inte fòr att fà ngt tillbaka. Han àr en riktigt man.
Nu har han àkt hem, han àkte igàrmorse, men vi hòrs varje dag och fòrmodligen kommer han upp om 2 veckor igen, òver Halloween (nàr min Kàra syster Amanda e hàr oxà!). Vi fàr se hur vàrt fòrhàllande utvecklas jag tar det verkligen lungt, babysteps, men det kànns verkligen bra. Han verkar oxà verkligen vilja ta det lungt och gòra det pà ett seriòst sàtt, han sa att nu tar vi dag fòr dag och sen nàr han kommer om tvà veckor sà pratar vi och ser vart vi stàr och vad vi kànner. Sàhàr bra har det inte kànnst med ngn kille sedan mitt senaste seriòsa fòrhàllande med N (3 àr sen!!). Jag hade nàstan glòmt bort att det kunde kànnas sàhàr. Sà jag e verkligen tacksam.

Idag ska jag springa med Ceci igen och sen ska jag hem och grovstàda vàrat rum som ser ut som ett bombnedslag!

Tusen pussar och kramar fràn en bubblig Ale med fjàrilar i magen.