tisdag 25 november 2008

Ma-illa-kar

Da e vardagen tillbaka for mig, efter denna galna och unerbara helg, jag sitter finalmente i datarummet i skolan. Vart ska jag borja?
Jag tar det i kronologisk ordning...
Torsdagen; min fodelsedag och efter att jag gatt pa lektion sa gick jag hem och fixade mig infor kvallen. Da bar det av till bar resturang som heter "La Brace", jag a Nea var dar med killarna i maj och da vart vi typ uppvaktade av kyparen. Denna gang nar vi dundrar in hela ganget (jag, Ceci, Nea, Fredda, Michele och Neas paron) sa kanner han igen oss!!! Helt sjukt! Han kunde tom saga vart vi satt, vad jag at och vad vi drack att vi var dar i maj med 4 killar...creeepy, men coolt!
Jag vart ordentligt uppvaktad dar med fick ljus i min fisktratt att blasa ut och en hel flaska limoncello att dricka upp med alla.
Dessutom fick jag underbart varckra orhangen av Neas foraldrar och Pang! Tack sa mkt! Har dem pa mig nu faktiskt!
Efter den goa middagen sa bar det av till Bounty dar Romina jobbar dar vart det drinkar och dit kom aven killarna sen och DIMITRI! Vi hade ju inte setts sen kaos-Halloween och jag hade fortfarande inte fattat varfor han kommer pa min fodelsedag efter allt som har hant och varfor han vill komma till Sthlm, men men...jag hade superkul hela kvallen trots att stammningen mellan oss, vart lite skum och tryckt. Jag hade bestamt mig for inte ta ngt steg mot honom, aven om mitt hjarta holl pa att hoppa ur brotskorgen nar jag sag honom.
Sen bar det av en svang till Kinky for mig och Nea, de andra gick hem...
Fredagen; var Nea med sina foraldrar sa Ceci a Fredda foljde med mig och handlade till festen som skulle aga rum pa kvallen.
Sen stannade Ceci kvar hos mig och vi fixade oss ihop, Nea kom runt 17 och jag borjade bli nervos...infor allt, infor hela festen men mest infor att traffa Dimi igen, det kanndes ju verkligen som att vi maste prata ut...reda ut och jag hade bestamt mig for att saga till honom att han skulle titta mig i ogonen och saga att han bara vill han mig som van sa att jag kan ga vidare pa riktigt!
Maten jag lagade var typ Bacon-pasta...mums, sen hade jag bal och chips och tarta, med 24-ljus i.
Runt 20 borjade folk komma, de som kom var: Dimi, Matteo, Fone, Affe, Mario, Alessandra, Pippo, Fernando med en tjejkompis, Anna, Filippa och Timo. Och saklart Ceci, Fredda och Nea. Vi hade superkul och jag njot verkligen. Jag fick fin-fina presenter bla. massa tvalar och duschkramer etc fran killarna (som Dimi valt ut fran Lush), glogg och peppisar, Beyonces skiva som ROCKAR ocg orhangen.
Valdigt snart sa marker jag att Dimi narmar sig mig hela tiden och efter ett litet tag sa fragar han om jag vill prata lite, det vill jag saklart och vi satter oss i soffan och borjar trassla upp trasslet. Han ber 1000-ganger om ursakt for det som hande sist, och som jag hade forstatt sa var han radd for sina kanslor. Han ar sa himla osaker pa sig sjalv och tycket dessutom att det ar superjobbigt att vi bor sa langt ifran varandra, det tycker jag oxa, men jag ar mer romantiker och han mer realist. Han vill vara har for mig, varje minut pa dygnet...Jag fragade om han bara ville vara kompis da, men det vill han verkligen inte, men han vet inte hur vi ska gora. Det var verkligen ett superbra snack och karleken ar verkligen inte latt...Jg fragade oxa om allt hade varit ett spel en lek for honom, var ju tvungen att fa svar pa mina fragor som jag gatt och tankt pa i 3 veckor. Han sa att det hade det verkligen inte varit, att hora av sig till nagon i 3 veckors tid, varje dag med sms och telefonsamtal, sen vart det bara fel...kaos i hans huvud. Han fragade mig om jag verkligen trodde att han skulle komma pa min fodelsedag och pa Nyar till Stockholm om han inte tyckte om mig. Jag vart sa lycklig och han ar verkligen serios, ingen jakla womanizer. Han ar arlig med vad han kanner och det ar darfor det vart som dt vart, han hade kunde saga helt andra saker och bara utnyttjat mig, men han valde och valjer att vara arlig.
Hela kvallen var jag i ett sant lyckorus! Svavade pa moln, vi satt ihop hela kvallen och han slappte inte min hand eller lat mig inte vara ifran honom en sekund.Det var HELT underbart! Da insag jag att jag verkligen ar kar, att mitt hjarta tillhor honom. Alla kanslor som jag tryckt infran mig kom fram, och om sanningen ska fram har jag inte vart sahar kar sen Niklas. Jag ar sa tacksam for att jag far uppleva det igen.
Vi sov ihop i varan lagenhet den natten och spenderade hela morgonen med att prata om allt, vara radslor, vara liv, vad vi kanner och vi har nu bestamt att vara helt arliga och oppna med varandra, inte kora nagra spel alls.
Senare pa lordagen gick jag och gymmade med Ceci och sen pa kvallen var vi hos Mario och kollade matchen Inter-Juve! INTER VANN! Hurra!
Dimi och Matteo var oxa dar men pa lordagen var han kallare, sen gick, jag a Ceci och Dimi och Matteo till Hobby1. Fredda gick hem och Nea var med sina foraldrar och orkade inte komma sen. Jag hade kul, aven om han var annourlunda mot mig och pa en gang fick jag PANIK!
Men sen pratade vi och det visade sig att jag hade varit kall mot honom oxa a da blir han jatteosaker och drar sig undan och da drar jag mig undan etc. Han laser och tolkar mig lika mkt som jag laser och tokar honom. Men det ska vi losa.
Pa sondagen akte han och Matteo hem :(. Jag var lessen, men anda glad, det ar ju nu det borjar. Vi pratade pa telefon pa kvallen och han sa att nu galler det att bada tar en rejall funderarare pa om det ar det har vi vill om det ar vart det, for det kommer inte bli latt med distans...Men jag ar saker pa min sak, jag ar kar.
Man kan inte valja vem man blir kar i, karleken kommer inte pa en bestamd tid och till en bestamd plats nar man vill, den gor som den vill. Nar den val kommer sa galler det att ta vara pa den och bejaka den. Det tanker jag gora nu!

Igar, mandag; vaknar jag av "gomorron sms" av Dimi, han onskar mig gonatt och gomorron varje kvall och morgon...*gulligt*. Snart darefter kommer ett till sms fran honom om att han har hort och ar det sant att det snoar i Bologna?! Jag tittar ut och ser sma flingor dala ner pa marken. Sa vackert! Vintern har kommit till Bologna, det ar SVINKALLT! Men jag klarar mig bra i min vinterjacka, ska bara kopa en mossa sen e jag all set.
Sen drar jag til skolan for att mota Ceci, jag skulle ju pa TV-inspelning for ett programm som heter Dolceamaro. Vi motte gubbarna som skulle ta oss till inspelningen, kommer fram till en studio och..ja, det var ju inte Italia1 direkt, men en schysst studio. 3 prgramm var vi med i och satt och var sota och sa att vi kom fran Sverige, ngn gang skulle jag ta en blomma fran en gubbe och le och ngn gang skulle jag ata en vindruva. I programmet sa vare band och forfattare och allt, sa det var kul..inga pengar fick vi dock, men man kan ju hoppas att det har kanske leder till vidare jobb inom Media i Tv. I 5 timmar spelade vi in..sa kl.20 var jag hemma.

Nu ska jag soka jobb och kolla upp resor till Pescara, vill ju traffa honom sa snart som mojligt igen, orkar inte vanta tills den 29 da han kommer till Stockholm!
Puss puss puss

Inga kommentarer: