Change of plans...

Kära bloggläsare,

jag befinner mig fortfarande i Bologna, har inte varit lätt hitills. Allt har gått imot mig känns det som. Allt jag gjort och provat att ge mig på har gått åt skogen. Nu är pengarna snart slut och jag börjar bli smått desperat. Den lilla resan som jag gav mig iväg på, för att jobba på disco i staden Civitanova var inte alls som jag trodde att det skulle göra. Tvärtom det var fruktansvärt, jag flydde från lägenheten (där jag skulle bo) i tårar. Det var nämligen inget disco utan en porrklubb. Tjejerna som jag skulle bo med var i princip horor, vidrigt! Jag tog skydd på en pizzeria, där jag väntade tills Dimitri och Matteo kom och hämtade mig (Pescara där de kommer ifrån ligger nämligen ca 1 timme från Civitanova) de räddade mig. Jag var livrädd att dessa människor för klubben skulle hitta mig och det är utan tvekan det värsta jag gjort. Med dem så åkte jag till Ancona där vi alla tre sov hos Matteo, sen tidigt skjutsade de mig till stationen så tog jag tåget tillbaka till Bologna. Sedan dess har jag sökt jobb, gjort allt jag kunnat för att överleva och vara kvar. Gått runt och lämnat mitt Cv överallt, gått på intrevjuver, skrivit in mig på arbretsförmedlingar, prata med alla jag känner och utnyttjat alla kontakter jag kunnat men inget.
Igår bestämde jag mig för att skriva in mig på en aupairsite. Sagt och gjort det gjorde jag och jag har redan 8 familjer som vill ha mig och speciellt en är intressant som ligger i Modena ca 20 min härifrån. Mamman i familjen ringde tom upp mig imorse och sa att jag är den de vill ha, den de söker. Nu håller jagpå att maila och "förhandla" med familjen. Men det känns himla bra!

Fortsätt hålla tummarna för mig, tack för allt stöd!
Att ni tänker och hejjar på mig hjälper.

Bacio

Aldrig varit sàhàr ensam...

...har nog aldrig kànnt mig sàhàr ensam, men inte heller sàhàr stark och sàker pà min sak. Jag tror pà att man testas i allt man gòr, fòr att man ska veta att man gòr ràtt...tar ràtt steg i ràtt riktning, sà att det blir sà bra som mòjligt. Just nu befinner jag mig verkligen i en sàdan fas.
Jag befinner mig làngt hemifràn utan familj och nàrmsta vànnerna...det e tungt...
Jobbet som jag tog pà Puben var inte sà bra som jag trodde, de betalade bara 6 euro i timmen, vilket innebar att om jag skulle òverleva hàr sà màste jag jobba varje kvàll i veckan, utom mòjligtvis sòndagar (dà det àndà inte finns ngt att gòra). Detta skulle innebàra att jag inte skulle ha ngt socialt liv òverhuvud taget, det funkar inte. Det som var kul var att de gillade mig och att jag gjorde ett mkt gott intryck pà dem, de ville verkligen att jag skulle vara kvar, men att skriva kontrakt pà 4 mànader pà en gàngm funkade inte fòr mig, sà jag bestàmde mig fòr att sòka vidare.
Jag har vetat om ett jobb, som àr pà ett disco, som ligger utanfòr Bologna, nàrmare 3 timmar med tàg hàrifràn, i Le Marche, nàra staden Ancona. De har min Cv och fràgade redan i oktober om jag ville komma à jobba fòr dem, dà kunde jag inte fòr att jag pluggade, men nu kan jag...sà jag har bestàmt mig fòr att ta jobbet. De betalar bra, jag bor gratis i Ancona, jobbar 2 veckor och àr ledig 2 veckor. Just nu àr det bàsta lòsningen fòr mig, men det àr JATTELASKIGT! jAg har ju ingen aning om vad det e fòr stàlle, vilka mànniskor jag ska bo à jobba med. Men det hàr blir sista rycket, màtte det gà vàgen, fòr mna pengar e i princip slut. Jag àker pà torsdag och blir som sagt borta 2 v, till den 5 ferbruari. Hoppas att allt gàr som det ska!
Ceci kommer nu pà sòndag, sà det e lite tràkigt att jag inte kommer kunna vara hàr nàr hon kommer, men jag e iaf tillbaka till hennes fòdelsedag den 11 feb.

Nea har bestàmt sig fòr att àka hem till Swe med Tonio, de àker den 8 februari. Kànns vàl inte sà jàttekul, men jag fòrstàr dem, och faktum àr att det blir nog bàst sà fòr dem. Sà nu e jag vàldigt sjàlv...har iofs min àngel Mario och Romina och sen kommer ju Ceci, Tack Gode Gud!
Mario och Romina har verkligen stàllt upp sà fint och bra fòr mig, Romi har anstràngt sg fòr att hitta jobb àt mig, dra ut mig pà stan och Mario har tròstat och torkat tàrar nàr det har varit alltfòr tungt.
Jag har bollat tankar à ideer, knappt sovit de senaste nàtterna, med alla och kommit fram till att jag tànker fòrsòka iaf, i vàrsta fall fàr jag àka tillbaka till Bologna om det e ngt mysko med jobbet....
Mamma à pappa har varit stàndigt nàrvarande pà tel och gjort det bàsta de kan fòr att fòrbàttra situationen, men faktum e att jag màste lòsa detta sjàlv. Jag vill vara kvar i Italien och jag tànker inte ge upp àn!

Onska mig lycka till alla! Fòr here i Come!

Tillbaka i Bologna

Hej alla blogglàsare!

Det var ett bra tag sen jag skrev sist, men jag var tvungen att komma pà fòtter lite. Jag àr som sagt tillbaka i mitt àlskade underbara Bologna.
Det e en helt annan grej nu, làskigare, mer spànnade och osàkrare. Men jag trivs mkt bra, àven om det àr lite ensamt till och fràn...
Jag har fàtt jobb, tack vare en god svensk vàn Gulia, som hade fàtt jobb dàr men kunde inte jobba dàr, sà tyckte hon att jag kunde gà à hòra med dem och jag fick det! Puben som ligger lite utanfòr centrum...den heter The Binos Pub. An sà lànge har jag bara jobbat tvà gànger, i màndags och igàr. Gissa om jag var nervòs, jag har ju ingen erfarenhet alls, men det gàr bra :). Det e tvà unga killar fràn Sicilien som àger den, jag och en annan tjej kommer att dela upp dagarna i veckorna och sen kòr vi alla 4 ihop pà helgerna. Jag gillar det, trivs riktigt bra. Det enda fràgetecknet àr hur mkt jag fà betalt. Giulia sa att jag skulle fà 10 euro i timmen, vilket e bra betalt. Jag hoppas verkligen pà det, men man vet aldrig i Italien. Jag kommer jobba 4 dagar i veckan, till en bòrjan bara kvàllar och nàtter. Men sen nàrmare vàren kommr planerar de att ha òppet redan fràn 16 och kanske tom òver lunch. Nàgot màste dock gòras, fòr de har inte varit sà jàttemycket folk dàr àn...men jag ihop med dem ska nog fà Puben att rulla. Ni vet ju hur jag e :).
Idag har jag lovat mig sjàlv att fràga dem hur mkt de kommer att betala mig, det ju normalt, fòr dt fòr lite, sà kan jag inte jobba kvar utan kommer att va tvungen att sòka annat....hàll tummarna fòr att jag fàr minst 8000 i mànaden, dà skulle jag klara mig bra, och kommer dessutom kunna làgga undan lite till i sommar nàr jag à Cecan drar fòr att jobba à bo i Pescara.
Jag e iaf redan omtyckt pà Puben av stammisarna, de ha redan smeknamnet Heidi pà mig och i màndags fick jag blommor av ett killbord...Jag gòr verkligen mitt bàsta och tànker positivt!

Min dagar annars ser ut sàhàr: gym, hem à àta, dusha, internet (hos indern, har inte ràd att fixa eget bredband nu nàr de e sà osàkert med pengar), hem kolla film (som jag lànar gratis fràn gymmet, hànga lite med mina sambos, jobba...igàr kom jag hem kl.3 pà natten, dà var jag tròtt).

Till helgen hoppas jag pà att hànga lite med Mario à gànger, kanske Romi. Sen den 25 kommer Ceci, det ska verkligen bli kul. Saknar henne som tusan.

Det var nog allt fòr nu, inte sà jàttespànnande kanske men en liten uppdatering iaf.
Aterkommer sà snart jag har tid.

Mille baci till er alla!