Aldrig varit sàhàr ensam...

...har nog aldrig kànnt mig sàhàr ensam, men inte heller sàhàr stark och sàker pà min sak. Jag tror pà att man testas i allt man gòr, fòr att man ska veta att man gòr ràtt...tar ràtt steg i ràtt riktning, sà att det blir sà bra som mòjligt. Just nu befinner jag mig verkligen i en sàdan fas.
Jag befinner mig làngt hemifràn utan familj och nàrmsta vànnerna...det e tungt...
Jobbet som jag tog pà Puben var inte sà bra som jag trodde, de betalade bara 6 euro i timmen, vilket innebar att om jag skulle òverleva hàr sà màste jag jobba varje kvàll i veckan, utom mòjligtvis sòndagar (dà det àndà inte finns ngt att gòra). Detta skulle innebàra att jag inte skulle ha ngt socialt liv òverhuvud taget, det funkar inte. Det som var kul var att de gillade mig och att jag gjorde ett mkt gott intryck pà dem, de ville verkligen att jag skulle vara kvar, men att skriva kontrakt pà 4 mànader pà en gàngm funkade inte fòr mig, sà jag bestàmde mig fòr att sòka vidare.
Jag har vetat om ett jobb, som àr pà ett disco, som ligger utanfòr Bologna, nàrmare 3 timmar med tàg hàrifràn, i Le Marche, nàra staden Ancona. De har min Cv och fràgade redan i oktober om jag ville komma à jobba fòr dem, dà kunde jag inte fòr att jag pluggade, men nu kan jag...sà jag har bestàmt mig fòr att ta jobbet. De betalar bra, jag bor gratis i Ancona, jobbar 2 veckor och àr ledig 2 veckor. Just nu àr det bàsta lòsningen fòr mig, men det àr JATTELASKIGT! jAg har ju ingen aning om vad det e fòr stàlle, vilka mànniskor jag ska bo à jobba med. Men det hàr blir sista rycket, màtte det gà vàgen, fòr mna pengar e i princip slut. Jag àker pà torsdag och blir som sagt borta 2 v, till den 5 ferbruari. Hoppas att allt gàr som det ska!
Ceci kommer nu pà sòndag, sà det e lite tràkigt att jag inte kommer kunna vara hàr nàr hon kommer, men jag e iaf tillbaka till hennes fòdelsedag den 11 feb.

Nea har bestàmt sig fòr att àka hem till Swe med Tonio, de àker den 8 februari. Kànns vàl inte sà jàttekul, men jag fòrstàr dem, och faktum àr att det blir nog bàst sà fòr dem. Sà nu e jag vàldigt sjàlv...har iofs min àngel Mario och Romina och sen kommer ju Ceci, Tack Gode Gud!
Mario och Romina har verkligen stàllt upp sà fint och bra fòr mig, Romi har anstràngt sg fòr att hitta jobb àt mig, dra ut mig pà stan och Mario har tròstat och torkat tàrar nàr det har varit alltfòr tungt.
Jag har bollat tankar à ideer, knappt sovit de senaste nàtterna, med alla och kommit fram till att jag tànker fòrsòka iaf, i vàrsta fall fàr jag àka tillbaka till Bologna om det e ngt mysko med jobbet....
Mamma à pappa har varit stàndigt nàrvarande pà tel och gjort det bàsta de kan fòr att fòrbàttra situationen, men faktum e att jag màste lòsa detta sjàlv. Jag vill vara kvar i Italien och jag tànker inte ge upp àn!

Onska mig lycka till alla! Fòr here i Come!