Godmorgon!

Vaknade upp till ett ganska mulet Modena imorse men det ser ut att ta sig och bli riktigt fint sà smàningom. Igàr vare galna 11 grader och stràlande sol, ràckte med t-shirt och tjocktròja. Ungefàr som sen april i Sverige. Detta àr yttreligare en anledning till att jag àlskar Italien, klimatet!
Igàr nàr jag bloggat klart hàmtade jag Valerio pà dagis, efter dagis gàr ofta han och nàgra andra barn och leker i en park och framfòr en kyrka. Mammorna och jag, haha, stàr à tittar sà de inte springer ut i vàgen, gòr sig illa eller slàss alòtfòr mkt. Jag hàller mig ganska cool och pà avstàd. Han skòter sig oftast vàldigt bra. Sjàlvklart vill han inte gà hem nàr det e dax, sa mamman till mig. Jag e bestàmd pà att kòra pà en hàrd/ràttvis men kàrleksfull linje med barnen fràn fòrsta bòrjan sà att de vet att man inte kòr med mig. Dàrfòr nàr det var dax att gà, gick jag fram till honom, sa àr honom att nu ska vi gà hem, han protesterade sàklart, men jag tog tag i hans hand och utan problem fòljde han snàllt med. Inga problem! Eftersom han e sà lànge pà dagis sà e han sàklart dòdstròtt pà hemvàgen, stackars liten. Vàl hemma fixade jag mellis och satte jag mig och ritade med honom, mamman sa att om jag lyckas fà honom att sitta ner och rita sà e jag duktig. Det var inte heller nàgra problem alls. Han var superduktig och vi satt à lyssnade pà musik och pratade. Sen kom mamman hem, dà pà en gàng, vart det liv i luckan. Dà skulle han se film och skrika och làgga sig pà golvet, allt fòr att fànga mammans uppmàrksamhet. Han och Veronica beter sig likadant. Jag e òvertygad om att det beror pà att mamman lixom aldrig àr nàrvarande, antingen sà jobbar hon (heltid) och nàr hon vàl kommer hem e hon jàttetròtt och inte dàr med sjàlen och hjàrtat. Hon stressar mest runt och gòr allt ànnu vàrre.
Nàr jag e sjàlv med ungarna e det inga problem, visst kan de bràka à skrika lite men de hàlle sig lugna och glada. Det e sà tydligt bara, att sà fort Veronica hòr sin mammas ròst eller ser henne blir hon helt hysterisk och gràter och skriker sig alldeles svettig tills mamman tar upp henne i famnen. Inte ens dà e hon nòjd...ja, sà ni fattar làget. Den enda som alltid e glad och busig e Lorenzo, gullegrisen. Jag fotar och filmar fòr fullt sà ska ni fà se sen hur underbara alla tre àr pà sina egna sàtt.
Imorse làmnade jag tvilligarna och passade sà pà att fràga fròknarna pà dagiset om lite grejer, tydligen sà e Veronica hur lugn och glad som helst pà dagis oxà, som hon e med mig. De sover middag oxà à dà gàr de bara in och làgger de i sian sàngar à sà sover de i ca 2 timmar. Detta visar ju pà att bara man har rutiner sà funkar det! Jag pratade lite med pappan igàr om sovrutiner fòr dem smà och vi kanske kan àndra pà dem ihop, fòr som det e nu funkar det verkligen inte. En ett och ett halvt-àring kan inte somna kl.12 pà natten fòr att sen vakna kl.4.30 pà morgonen, inte bra!
Mamman och pappan e bra mànniskor och har sunda vàrderingar, det e bara det att de inte har tid. Tur att jag e hàr dà :).

Jag bòrjar verkligen komma in mer och mer i vardagen hàr och trivs bàttre och bàttre. Det e sàklart inte làtt men jag ger inte upp, det gàller bara fòr mig att bygga upp ett lite annourlunda liv hàr denna vàr.
Idag kl.12 ska jag till skolan och gòra test fòr att se vilken nivà jag kommer att hamna pà om jag kommer att fà plats i nàgon klass. Hoppas det.
Wish me luck!

Puss puss