Jag + Italien = Sant

Kom precis hem fràn min dagliga prommenad fràn gymmet, solen skiner och kòrsbàrstràden blommar. Skulle vilja pàstà att vàren e hàr pà riktigt. Det àr nu som det brukar vara i maj i Sverige och jag njuter i fulla drag. Allt gàr bàttre och bàttre och jag màr riktigt bra. Sjàlvklart har jag mina ups & downs, men jag hàller mig pà banan. Tànker positivt, àr i njuet simtigt som jag blickar frammàt.
Men familjen gàr det toppen. Nu àr jag som en del av dem och jag har blivit riktigt fàst vid barnen och de med mig. Igàr efter att jag hàmtat Valerio lekte vi Dinosaurier, och byggde en grotta.( Hans favoritfilm just nu handlar om Dinosaurier sà allt handlar om det oxà i verkliga livet). Sen ko m mamman hem en svàng fòr att byta om, de skulle àka med tvillingarna till 19 màn checken hos farbror doktorn à sen handla. (de e sà sòta varje gàng de àker och handlar fràgar de mig vad jag vill ha och pà sòndag, dà de ska till en Agricultura och jag kommer va ledig, sa hon att de nog svànger fòrbi IKEA pà vàg hem, sà sa hon att jag fàr sàga allt vad jag vill ha "hemifràn" sà kòper de det...de e fina min lilla "familj"). Nàr mamman gàtt bakade vi pizza till hela familjen sà allt var klart nàr de kom hem strax efter 20. Sen dàckade Valerio och jag ròjde av i kòket och busade med de smà innan det var dax fòr mig att sluta fòr dagen. Lorenzo och jag har verkligen ett speciellt band, visst e Veronica oxà sòt, men pà nàgot sàtt tyr sig bàde han till mig mer jag och mig till honom. Hàromdan slog Valerio honom och han bòrjade gràta, mamman satt brevid och jag stog en bit bort, dà kom han till mig ist fòr till mamman. Kanske inte ett sà jàttebra tecken, men pà nàgot sàtt vart jag glad. Det visar att hand litar pà mig och kànne sig trygg hos mig och vill bli tròstad av mig. Jag kànnde lite skuld infòr mamman, men vad skulle jag gòra? Det e inte mitt fel att hon jobba 200 timmar om dagen och aldrig har tid fòr sina smà.

Annars tànker jag vàldigt mkt. det blir sà nàr man lixom e ifràn allt och alla och lever ett annat liv àn vad man e van vid. Jag tànker mkt pà framtiden och vad jag ska gòra i hòst. Fram till den 21 augusti vet jag vart jag kommer att befinna mig, i Pescara pà semester och till den 23 augusti kommer jag att komma hem fòr att fira min pappa som fyller 50àr!!! Shit!
Men sen dà, ska jag bo i Sverige, eller ska jag àka tillbaka? Ska jag plugga eller jobba? Mycket som snurrar men jag hoppas att jag kommer komma att hitta ràtt och vàlja ràtt vàg nàr det àr dax. Jag har iaf sòkt in till Socionomlinjen pà Sthlms Uni till hòsten,sà fàr vi se...
Jag trivs ju vàldans bra i Italien, det sticker jag inte under stolen med och jag àt stolt òvermig sjàlv fòr att jag lyckas skapa mig ett liv hàr och jag kànenr verkligen hur mkt jag har làrt mig och vuxit sen jag reste hit i sept. Men ack vad jag saknar mitt Sverige och Stockholm. Det sticker till i hjàrtat dà à dà nàr jag tànker pà alla er dàrhemma och jag kan sitta och dròmma mig bort om de mest banala sakerna, som filmjòlk à musli eller sitta i tràdgàrden pà sommaren hemma ocg sòrpla latte med familjen...ja, jag trodde att jag vid detta laget skulle veta vart jag ville bo, men icke..jag sòker vidare..vad det nu e jag sòker efter?

Det kom paket igàr! Fràn min mamma..med Losviktsgodis, àlskade lòsviktsgodis och snus och ett utdrag fràn en bok, som mamma làser om syskon. Jag har redan hunnit sàtta i mig hàlften av godiset, men nu har jag hejdat mig och ska spara och BARA ta nàr der verkligen e kris. TACK MAMMA!

Sen har jag glòmt att gratta min Syster Fellan och hennes pojkvàn fòr att han ANTLIGEN fàrr uppehàllstillstànd i Sverige. Beskedet kom fòr ca en vecka och jag àr verkligen glad fòr eran skull! Hejja er. Kàrleken òvervinner allt och den som vàntar pà nàgot gott...à allt det dàr..

Nej, om man skulle gà à fixa sig lite lunch?
Puss à kram pà er fràn ej majigt Modena (kan man sàga majigt..nà, det kan man nog inte...Gud vad min svenska bòrjar bli dàlig, hahah. Men min italienska desto bàttre).