Knack knack, who's there?

Inatt e jag helt sàker pà att jag fick besòk av "andra sidan". Ni vet ju att jag àr andlig och tror pà allt mòjligt. Har vàl inte riktigt lyckas bejaka min andlighet sà mkt som jag velat hàr i Italien, utòver det vanliga vardagliga som att làgga kort och be bòner...typ. Men sà inatt, dròmde jag att jag var pà Wattholma Gàrd med Patricia och gànget. Vi gick runt i huset och hon sa att om vi hòrde eller sàg nàgot mystiskt skulle vi sàga till. Jag gikc runt sjàlv och sà plòtsligt hòrde jag som ett ylande, det làt som en tjej, sà jag gick till Patricia och sa till henne. Vi gick gemensamt dit och satte oss fòr att vànta och òppna upp fòr att se om det var ngn. Det visade sig att det var en jàtteolycklig kille, ung kille, som dog fòr ca 100 àr sen, ung. Han ville leva igen och gav sig pà mig desperat och bòrjade ta pà mig, han var inte ond eller sà men jag vart ràdd och det var obehagligt. Jag bad om skydd hela tiden (vaknade upp helt svettig mumlandes skydd, jag ber om skydd), till slut bestàmde Particia att vi skulle sàga hejdà till honom fòr vi nàdde inte fram. Vi gjorde det och han "fòrsvann". Nàr jag vaknade sà hade jag en sà himla konstig kànsla i kroppen, som att jag vart med om ngt stort och som att jag absolut inte var ensam. Jag tror att han hette August, sà om ngn har ngn ung August som dog fòr ca 100 àr sen i sin slàkt eller som de kànner till, sàg till mig. Sjàlv ska jag ringa mamma och kolla...collt, làskigt och spànnande.

Annars gàr lite pà som vanligt hàr igen, ganska skònt med vardag. Tyvàrr har Valerio blivit riktig odràglig nàr tvillingarna e med och sà fort han ser dem sàger han elaka saker eller slàr dem. Han bòrjar bli mer och mer hàrhànt oxà att jag blir ràdd att han verligen ska gòra dem illa.
Jag fòrsòker sàga till honom sà gott det gàr, men de e svàrt nàr mamman à pappan e med, det e lixom hennes roll och bit. De gòr tyvàrr inget àt det och det blir bara vàrre och vàrre. Han testar ju grànserna och blir han inte tillsagd ordentligt och bestraffad sà blir det ju bara vàrre. Jag tog upp det lite fòrsòktigt vid maten igàr med mamman...och sa att hon ser problmet men hoppas att det e en fas. Han har bara sà mkt ilska i sig. Nàr vi e sjàlva dàremot e han jàtteduktig. Jag vet inte vad jag ska gòra, fòr det bòrjar bli riktigt jobbigt.

Imorgon àker jag till Bologna fòr att tràffa Rico....och sà ska jag fòrbi Ceci à pussa henne hejdà igen :). Ska bli kul att tràffa Rico igen, jag gillar honom, han har ngt speciellt. Men vi fàr se, vi fàr sen...

Nu ska jag fòrsòka làgga upp lite bilder pà FB, fràn denna vàr, med hjàlp av familjens super dator med 1000000 olika funktioner. Fattar nada, spec nàr det e pà italien dataspràk oxà.
In boca al lupo per me!

Puss