Ragg i regnet...

Màndag igen och ny arbetsvecka, kànns bra. I lòrdags var jag som sagt i Bologna, tog en sista aperitivo med Ceci och hennes skolkompisar, Mario, Stefano och Rico kom oxà. Himla trevligt att se Transylvania oxà, hade aldrig vart dàr fòrr, grymt màste jag sàga och gos aperitivo! Kanon! Kl.20.30 ringde familjen och sa att jag var ledig pà lòrdagen fòr de skulle till Milano till en dinosaurie park. Hurra! Sà jag stannade en natt till Bologna, sov hos Mario och killarna, fòr Ceci kunde ju inte fòr hon skulle upp sà tidigt+att Barbara vàrden skulle komma pà morgonen och Rico ville jag inte sova hos igen. Nej, han e inget fòr mig. Alldeles fòr omogen och sjàlvcentrerad. Jag har typ sagt det och han verkar fatta vinken men inte acceptera att han e "dumpad"...suck!

Efter aperitivon hàngde vi pà via Zamboni gick till ett òlstàlle dàr de kostade 2 euro! Det var en riktig sommarkvàll och PACKAT i hela innestan med folk och ungdomar, jag njòt verkligen. Vi mòtte upp hela stora "Mario gànget" dvs: Alessandro, Toto+tjej, Alessandra och Annalisa och en hel del till. Vilken avslutning, bàde jag à Ceci va helt lyriska. Sen gick vi till Soda och dansade av oss till alla vàra favvolàtar som vàr favorit dj spelade, Mario och Stedano hàngde pà. Jag var sà glad hela kvàllen och allt va perfekt. Vi han tom en pà Cabbalacafe och fick en gratis "hejdà-shot" av Dario. Nàr Soda stàngde fòljde vi Ceci hem och sen gick jag hem och sov. Vàcktes tidigt dà killarna skulle upp och spela fotboll, dà kànndes det verkligen som nàr jag och Nea va dàr i maj, samma mànad (typ) samma klimat och samma killar :). Pà vàg mot tàget ringer Ceci och undrar om jag vill ta en sista glass med henne, sagt och gjort, jag vànder pà klacken fòr ett sista avsked. Nàr jag stàr i vàntar vid tvà tornen, kommer hon, man ser henne pà 30 meters avstànd: Kilklackar, STOR svart solhatt, kort rosa ballong kjol, och svart kavaj...bara hon kan bàra upp den outfiten kl.10 en lòrdagmorgon, tànkte jag och log fòr mig sjàlv. Vi tog en kaffe ist fòr glass, snackade om idiotkillar och sen vare bye bye, pà riktigt, hon till Sverige och jag till Modena.
Nàr jag kramat om henne och fortsatte ner pà via Independenza kunde jag inte làta bli att vànta mig om och le mot piazza Maggiore och tacka. Tacka Bologna fòr allt den har gett mig och allt jag fàtt uppleva. Jag log hela vàgen till tàget och njòt. Bologna kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjàrta och om jag ngn gàng ska flytta fòr gott till Italien, ja dà stàr Bologna fòrst pà listan.

Vàl hemma tog jag en prommenad med Antonio, eftersom det va galet varmt ute ( och det e bara bòrjan), vi gick till en fin park hàr och solade och snackade. Inser ju att han fortfarande e himla kàr i mig men han vet hur làget e sà vi pratade om allt och jag sa att jag e glad att jag har honom hàr som en vàn. Pà kvàllen gick vi och tog aperivo med calabresarna och en av de, enrico, hade sin tjej hàr pà besòk, jàttagullig tjej som pluggar i Firenze. Senare pà kvàllen gick vi till Lion bar pch tog en drink fòr att sen hem à sova.

Igàr jobbade jag och pà eftermiddagen gick jag ut och gick med tvillingarna i regnet. Pà vàg in mot centrum gàr jag fòrbi en stor vàg dà kommer en bil kòrandes med hòg musik och en kille sitter och stirra pà mig, jag ler tillbaka fòr att det sàg sà kul ut och pga den galet hòga musiken. Inget mer med det, jag fortsàtter in mot centrum, snart dàrefter hòr jag samma tunga basmusik igen och jag anar oràd. Sen tystnar den och jg andas ut, men sà hòr jag steg bakom mig och sà stàr han dàr. Bil-killen, med paraply i handen och handen framstràckt redo at presentera sig. Jag brast verkligen i skratt. Dà har han vànt bilen, stàllt den snabbt pà gatan och sprungit ifatt mig. Ja, det ska han ha cred fòr, men jag e inte intresserad. Lite kul med tanke pà att jag hade barnvagn.
Jag fortsàtter min prommenad genom stan, eftersom det inte finns ngt at gòra nàr det regnar och allt va stàngt, fòr att de var ngn slags supersòndag sà skulle jag tràffa Antonio fòr en kaffe. Men fòrst va jag tvungen att ladda pà pengar pà mobilen, alla tobaksaffàrer va sàklart stàngde med sà sàg jag ett cafe som va òppet och som hade en tobaksskylt sà jag gàr fòrbi och dà kommer en jàttesnygg kille ut, han stàller sig och ler i dòrròppningen och jag fràgar honom om de sàljer mobilrefill. Det gjorde de inte, men làngre ner pà gatan kunde jag kòpa sa han och pekade ut. Sagt och gjort, jag tackade och knatade ner med ungarna sovandes i vagnen. Utanfòr butiken inser jag att jag inte kommer att komma in med min monster tvillingvagn, sà jag bòjer mig ner fòr att ta upp plànboken och parkera vagnen utanfòr. Dà kommer han springade fram till mig, cafekillen, som i en film i regnet :). Han sàger att han kan kòpa àt mig sà slipper jag làmna de smà sjàlva ute. Gulligt! Han fixar allt och sen nàr han kommer ut med vàxel och refill ler han stort igen och springer tillbaka in pà caffet i regnet. Sen ringer mamma, vàrldes bàsta btw!, och vi snackar och jag ràdfràgar om jag ska in och kanske kòpa en lr tvà cappuccino til mig och Antonio och ta med hos cafekillen och se om vi kan snacka lite. Hon òvertalar mig och jag gòr det nàr vi lagt pà. Han ser mig och springer fram till kassan och vi bòrjar prata. Han e fràn, hàll er...Albanien, heter Ledio, àr fòdd 85 (tidig i januari), pratar perfekt italienska, jag var helt sàker pà att han va italienare, bor hàr sen 3 àr och pluggar till elektronik ingengòr, jobbar dessutom fulltime pà caffet, alla dagar utom tisdagar! Himla trevlig och gullig och sòt! Han e inte làng, ca 1.70 skulle jag tippa, svart/brunt hàr och kolsvarta ògon, vàrldens finaste leende. Eftersom alla pà caffet typ lyssnade pà vad vi sa och eftersom det va kò hela tiden sà vart det lite pinsamt sà jag bestàmde mig fòr att gà. Dà sa han: Alla prossima=Ses, snart igen, tills vi ses nàsta gàng (som att han vill ses igen). Men inga nummer byttes, men jag vet ju vart han jobbar nu. Fràgan e hur lànge jag ska vànta med att gà dit? Redan idag lr pà onsd (han va ju ledig pà tisd), màste ju ta reda pà vad detta e fòr ngn àngel. Och jag som efter Rico, bara kànnde att "Nej, jag orkar inte dejta...e sà jobbigt och energikràvande"...sà kànns det inte nu..ihhhh!

Sen mòtte jag Antonio, flygandes pà smà smà smà moln...hàngde lite med han tills han fortsatte till calabresarna dàr han skulle plugga. Pà kvàllen mòtte jag upp dem igen och vi gick och kollade Napoli-Inter, som fòr òvrigt va den sàmsta matchen jag sett Inter spela, Seria C, verkade det som att det va, ist fòr Capo lista i seria A. Napoli vann 1-0, den 3 matchen de fòrlorar denna sàsong. Nu har de 5 matcher kvar att spela och de maste vinna minst 3 av dem, annars ere bye bye lo scudetto.

Ja, det va min helg...mkt jag skrev.

Puss puss