What doesen't kill you, makes you stronger

Den hàr veckan har varit den vàrsta veckan pà àr och dar...Jag vet inte ens vart jag ska bòrja, men gàrdag eftermiddagen till bringades i tàrar i centrala Modena. Vàrldens bàsta syster, fòrsòkte lugna, tròsta och stòdja via telefon. Tack Flis, du e bàst <3.
Idag har jag ont i hela kroppen...men jag e inte dòd...klarar mig igenom detta oxà. Det vàrsta e nog utsattheten, att jag nàr mina calabres vànner, svek mig, inte visste vart jag skulle gà...jag hade ingenstans att gà, vem ska jag prata med nu. Det var hemskt att kànna sig sà ensam.
Men nàr jag pratat med Flis och Mario sà kànndes det lite bàttre och jag va pà vàg hem fast jag inte ville, men sà kom jag pà att jag kunde gà fòrbi min favorit Pub à prata lite med dem, Sagt och gjort, och som de stàllde upp fòr mig. Maurizio, som e en av gubbarna som àger den och fràn Amalfi sa mànga bra och tròstande ord. Làrde kànna tjejerna i baren oxà, de tog verkligen hand om mig gav mig att dricka och àta och jag kànnde mig riktigt ompysslad.
Sen stannade jag kvar dàr fòr att kolla Milan-Juve, sjàlv, de va coolt. Làrde kànna ytterligare en hel del mànniskor och hade riktigt kul :). Sen kom Maurizio med vànner och de slutade med att vi alla gick hem till hans libanes kompis, spelade musik och kàkade libanes mat. Vilken kvàll!

Jag e fortfarande jàttelessen och har inte ret ut med Antonio àn, ska gòra det senare. Nu tànker jag tànka pà att ha kul jag och att jag ska mà bra. Jag e stjàrnan i mit liv, som Pang sàger.

Har jobbat jàttemkt denna helg sà idag pà min lediga dag ska jag verkligen ta det lungt...nu vàntar balkongen och sola, sola, sola...

Puss