Gràt och tandagnisslan

Venerdi àr det idag! Solen skiner, som vanligt, fràn en klarblà himmel och jag har just kommit hem fràn min dagliga springrunda. Konstigt hur fort kroppen vànjer sig vid att sova lite, nu e det 3 nàtter i rad jag sover max 4 timmar, dessutom gàr jag ut och dansar och jobbar pà dagarna Men jag màr bra. Kroppen klarar mer àn man tror, àven om jag inte skulle klara att leva sàhàr resten av mitt liv sà funkar det bra fòr nu. Vill verkligen njuta av mina sista tvà veckor jag har kvar hàr, fòr om exakt 2 veckor idag sà gàr tàget till Gavvo och ledigheten! Men fram tills dess vill jagknappt missa en sekund.
Lorenzo som alltid e ett vàldigt enkelt barn, dvs, gràter nàstan aldrig, àter allt, sover nàr jag vill àlskar att busa och leka, vàldigt làttroad och underbar pà alla sàtt, han har fòrvandlats! Stackars liten gràter mest hela tiden pà kvàllen, han vàgrar àta ngn mat, inte ens mjòlk vill han dricka, han vàgrar att sova och har helt plòtsligt bòrjat dreggla en hel massa. jag gissade pà en gàng: Tànderna! det màste va ngt med tànderna. Pojken har ju ont.
Visserligen e det lite sent fòr tànder, de brukar ju gòra sig pàminda nàr de e ca 8-10 màn, men jag stog àndà fast vid min sak och sa vad jag trodde till mamman. Vero har oxà bòrjat dreggla en hel del. Sà igàr kom de hem me de smà fràn farbror doktorn och va vad det jag sa: tànderna, de storaaaa tànderna e pà ingàng, de som de frà runt 2,5-3 àr. Stackars liten. Jag lider verkligen med honom nàr han gràter, snyftar och snòrvlar som en desperat. Inte mkt at gòra àt. Han har fàtt ngt smàrstillande som hjàlper lite grann, annars e det bara att tròsta lillkillen, bara runt pà honom och vagga, pussa och gosa. Damn, vad jag kommer sakna dessa ungar! :(

Var pà Baluardo igàr med Vero och calabresarna. Roby kom dit oxà, och fòrst nàr han sàg mig pà dansgolvet gick han fram pussade mig pà kinden och se sa att han skulle hànga pà sina vànner, som gick vidare in mot golvet. Jaha? tànkte ja...gòr sà. Vart bàde besviken och snopen dà jag sett fram imot att fà umgàs med honom. "And another one bites the dust"-tànkte jag och dansade pà men med lite sorg i hjàtat. Det e nàmligen ngt som har oroat mig och som jag har lite problem med, att nàr han e med sina vànner blir han lixom lite annourlunda. Jag fattar att man vill va coola killen infòr polarna, men jag e 24 àr och sooo over den fasen (har aldrig vart i den fasen fòr òvrigt med jag e òver snubbar som e i den fasen typ Dimitri!). Men sen sà har jag tànkt att det kanske e ngt annat som han har pà hjàrtat. Alla àr vi inte lika (som Nea sà ofta pàminner mig om). Han e trots allt min motsats. Blyg, observerar mer àn agerar och tare lungt. Skyndar inte och jàktar. Hursomhelst sà kom det ett sms efter nàgra minuter dàr han fràgar om jag vill gà ut och prata lite med honom. Visst svarar jag fòr jag ville juh iaf fràga honom och reda ut vad som var problemet. Han kommer och hàmtar mig och vi gàr ut och sàtter oss i lugn och ro och pratar utanfòr discot. Det var verkligen jàtteintressant och nàr jag e med honom, sà vill jag verkligen inte va ngn annan stans. Det ròrde mig inte i ryggen att det pumpades "Mama mia, here I go again" ut ur hògtalarsystemet. Jag stog 1000 gànger helldre i hans famn och lyssnade pà medan han fòrklarade sig, òppnade sig och visade sakta lite vem han var och àr. vad han vill och vad han kànner fòr mig. Han e klok, en vàldigt mogen kille fòr sin àlder om han inte vore det skulle det aldrig funka. Han e kànslig och àven om han inte babblar om ditt och datt sà tànker han mkt och har mànga funderingar och tankar, som liknar mina. Ikvàll ska vi ses igen, bara vi tvà...bara vi tvà...

Nej, nu ska jg ta tag i dagen, stàda, sola, vila, kàka frulle och kolla pà Benjamin Button som fòràldrarna hyrt, har fòr mig nàgonstans i bakhuvet att ngn sagt att sen ska va bra...sà jag ger den en chans.

Pusssa