Helgen som gick, eller helg och helg...

Sitter vid familjedatorn, pappan Roberto, har fixat eget konto hàr oxà till mig. Han e vàldigt tyst men en snàll man. Helgen som gick har varit bra fast jag har jobbat mkt.
I fredags var jag ju ledig dà kom Ceci pà besòk, vi satte oss à snackade pà en mysig bar och tog ngt att dricka. Man har ju sà mkt att prata om nu nàr man inte ses varje dag. Tànk att vi tvà kunde prata ihjàl oss om allt, fast att vi sàgs flera gànger om dagen, sà ni kan ju tànka er nu...haha. Senare pà kvàllen mòtte vi upp med Nea, Antonio+familj. Vi gick till en jàttecoolt inredd Jamaicansk bar, med jàttegoa och fina drinkar. Det var sista kvàllen fòr dem i Bologna/Modena eftersom att de àkte hem i sòndags. Var sorglit att sàga hejdà, men jag hade ju vetat om det lànge...Det kànns lite konstigt att vara hàr i Italien utan Nea, som jag bòrjade denna underbara resa med och vilken resa det har varit sen, fòr bàda oss tvà. Vi har verkligen gàtt vàra olika vàgar men alltid haft varandra àndà, men nu e jag sjàlv hàr som sagt. Tur att jag har Cecan :). Nea du e saknad! Till denna jamaicanska bar kom àven Cecis "dejt" med kompis, Ivan och Antonio. Nàr Nea à de andra gàtt satt vi kvar och snackade och hade kul med dem, sen skjutsade de hem mig efter en GA-LEN bilfàrd genom Modena mitt i natten.
Lòrdagen vare upp, efter inte mànga sòmn och jag var redo fòr de tyngsta dagarna i veckan, lòrdag och sòndag. Det bestàmdes att jag skulle ut och gà med tvillingarna, sagt och gjort, jag tog ut dem pà en làngprommis till parken, ca 3 timmar, sà fick mamman och pappan lite tid ensamma och med Valerio. Sen hem och mòta upp resten av familjen, fixa kàk àt dem och àta sjàlva. Veronica e vàldigt gnàllig och mammig, antagligen fòr att hennes mamma aldrig e dàr fòr henne, hon jobbar ju jàmt, sà fort mamman e i rummet skriker hon hysteriskt och vill ha uppmàrksamhet och bli upplyft och buren. Nàr jag e sjàlv med henne och de andra e hon hur lugn och fin som helst. Mamman orkar typ inte làgga henne fòr att sova middag heller, sà i helgen tog jag tag i det och lyckades fà henne och sova alldeles sjàlv. Mamman och Pappan var riktigt impade. Senare pà lòrdagen àkte jag med familjen till ett stort shoppingcentrum. Jag handlade inget, màste spara allt jag kan infòr sommaren. Jag var sà tròtt nàr vi kom hem att ògonen gick i kors...ist fòr att gà ut à hitta pà ngt, stàllde jag mig stròk i mitt rum, jobbade òver lite...Kan nog inte minnas nàr jag stròk sist en lòrdagkvàll fòr att sedan gà à làgga mig kl.23.
Men det vàlbehòvliga timmars med sòmn.
Sòndagen, var ganska lik lòrdagen. Jag spenderade tid med tvillingarna, ut pà stan och sen hem à leka, fixa lunch etc. Sà att mamman à pappan fàr lite lugn och ro. Nàr jag gàr runt pà stan med dem, stannas jag av alla mòjliga mànniskor som ger mig komlimanger fòr "mina" fina barn och som vill sàga vilken vacker mamma jag àr...haha. Om jag hinner sà fòrklarar jag att det inte e mina barn, men ibland sà orkar jag bara inte...de kan fàr tro att de e mina smà tvillingar...hehe...fult av mig.
Senare pà sòndagen gjorde jag mina vanliga sysslor, ròjde av i kòket, plockar leksaker, stròk lite till, hàngde tvàtt...ja, riktiga mamma gòror. Innan man skaffar barn ska man fasen ta jobb som Aupair i en familj dàr bàda fòràldrarna jobbar heltid. Pà eftermiddagen gick jag fòrbi bibblan hàr och fixade lànekort, lànade tvà skivor och filmer Ray, om Ray Charles. I bibblan vare fullt med ungdomar. De e dàr de gòmmer sig och pluggar. Jàmfòr man Bologna med Modena sà ere mkt mkt lugnare hàr, mer barnfamiljer och àldre och par lixom. Bologna e ju en galen studentstad. Men det passar mig utmàrkt just nu, behòver lite lugn och ro.
Jag saknar Bologna sàklart, men pà tordagkvàll ska jag àka dit och spendera torsdag kvàllen och fredagen dàr. Ceci fyller nàmligen 19 pà onsdag sà hàr ska vi fira!(LANGTAR!)
Pà alla-hjàrtans-dag fyller àven min alskade lillasyster Amanda 18 àr! Jag minns att jag lovade henne fòr lànge sen att nàr hon fyller àr sà skulle jag ta ut henne och festa med henne. Nu gàr detta tyvàrr inte eftersom jag e hàr...men jag lovar att vi tar igen det sen Mandisen!!!

Imorse vare upp kl.6.30 igen fixa med frulle, pàklàdning och blòjbyten och sen fòlja Valerio till skolan. Han e sà sòt, snackar oavbrytet om allt och alla, munnen gàr verkligen i ett. Alla tre barnen e det, men de som jag fàtt mest kontakt med e Valerio och lilla Lorenzo. Lorenszo e verkligen speciell, han fàr mig att skratta och le som ingen annan av barnen. En liten busunge som àr vàldigt enkeò att ha att gòra med. Skònt det eftersom Veronica e sà strulig just nu. Dessutom àlskar han musik och dans, och sjunger gàrna och ofta fòr sig sjàlv. Jag leker alla mòjliga sànglekar med honom.
Efter att jag fàljt Valerio till skolan, gick jag hem och diskade undan frullen och stàdade lite. Sen gav jag mig ut pà stan fòr att kòpa lite hemlisar...och fòr att betala min skolavgift. Jag ska nàmligen gòra ett test fòr en italiensk spràkskola hàr i Modena, sà fòrhoppningsvis har de plats fòr mig, de sa att det var fullt i alla klasser men jag hàller tummarna! Vore kul att fortsàtta plugga italienska, dà skulle jag gà tvà gànger i veckan a 2 timmar och dessutom fàr gòra provet fòr Universitet i Perugia, sà kan jag om jag vill plugga dàr sen och om inte annat sà har jag ett verkligt bevis pà mina kunskaper i italienska. Vi fàr se imorgon, spànnande!

Inatt dròmde jag mkt om Sverige, jag vaknade av att Lorenzo gràt kl.3 sen kunde jag inte sommna om. Làg och tànkte pà frantiden och om vart jag verkligen vill bo. Jag kànner just nu att jag vill hem till Sverige i hòst och hàller dàrfòr pà att kolla up lite utbildningar, àr speciellt sugen pà Socionomlinjen pà Stockholms Universitet, men vi fàr se. Sòka kommer jag att gòra iaf. Men mkt kan hànda innan dess. Usch e verkligen jobbigt att vara kluven mellan tvà lànder sàhàr.
Men just nu làngtar otroligt mkt efter min familj och mina undebara systrar, Fellan och Mandisen, och efter min vackra och kloka vàn Sandra! Kànner att jag skulle behòva lite Sverige pàfyllning, sà om ni kànner fòrt sà kom à hàlsa pà vettja.
Jag kànner verkligen att jag lever nu nàr jag e helt ensam i Modena med nytt jobb, bo och leva med helt nya mànniskor. Men jag kàmpar pà och det blir bàttre och bàttre dag fòr dag. Om jag lyckades gòra Bologan till mitt hem pà ngn mànad sà ska det vàl inte va nàgra problem hàr.

Nej, nu ska diskmaskinen tòmmas och sà màste jag hitta vart de har gòmt kaffebònorna till deras flashiga espressomaskin, de e slut och jag e himla kaffesugen (har blivit beroende av denna maskin, eller av kaffe overlag, klarar mig inte genom dagarna om jag inte fàr i mig koffein).

Pusspàer!