I'm alive...

Vaknade imorse till nyheterna om jordbàvningen i Abrusien (Abruzzo). Mamma ringde starx efter 11 dà jag var pà vàg fràn gymmet efter att ha làmnat kidsen, tydligen sà sàgs det i Sverige att skallet hòrdes ànda till Bologna, men jag meddela alla att jag som som en prinsessa hela natten och ingen vad jag vet hàruppe har kànt av nàgot. Vàrre àr det med mina kàra vànner i Pescara, det ligger ju bara ca 10-15 mil fràn Aquila (dàr fòrròdelsen e som vàrst), de hade kànnt av den och nàgot hus hade pajat och grejer ramlat ner och ihop, men som tur var vare inga personskador. Làskigt àre iaf...men som sagt jag màr bra och frodas.

Helgen bestog av jobb, jobb och jobb. Hann med en liten filmkvàll hos Calabresarna i lòrdags, sàg Full metal jacket av Kubrick, inte direkt den filmen jag helst plockar med mig fràn videobutiken, men den e ju lite av en klassiker och killarna ròstade fòr sà jag fick ge med mig...hade helldre sett Love actually, men men...

I torsdags och fredags var jag i Bologna hos Cecan. Vi gymmade tidigt torsdag morgon, sen gick vi hem à kàkade en god Ceci lunch. Hon drog sen till skolan och jag hem till Mario à killarna, hàngde dàr och fikade och snackade i nàgra timmar tills det var dax att mòta Ceci pà skolan. Jag har ju inte vart pà skolan sen jag slutade i december sà nàr jag gick in genom de stora portarna vare verkligen nostalgi och ett antal minnen som ramlade òver mig. Kul att tràffa làrarna oxà, sparng pà bàde Maria, Marina och Nazzarena.
Pà kvàllen kàkade vi god pasta à sen vare ut pà stan, mòtte upp Mario pà Spritzbaren à tog nàra spritz med honom tills det var dax att dra till Millenium. Dàr dansade vi till rockmusik till gryningen och sen gick vi hem. 50 meter fràn làgenheten hànder dock en mindre rolig sak...Cecis vàska blir ryckt ur handen pà henne. Vi bòrjar springa efter killen, det e lixom fòrsta instinkten, men ger upp efter nàgra meter dà vi inser hur hopplòts det àr. Ja, sà dàr stàr vi ensamma 4 pà morgonen utan Cecis vàska med allt i: Nycklar, pengar, kreditkort, kamera, mobil, skor..etc. Ceci bryter ihop sà jag tar sàklart hand om den lilla skakande 19-àringen, vi gàr hem till Mario fòr att lugna ner oss och sova. Han òppnar helt fòrskràckt med andan i halsen. Vi delar pà en madrass pà golvet och det fòrsta vi gòr morgonen efter e att gà till polistationen fòr att anmàla. Efter det att vi ringt Michele sà vi kom in i làgenheten, spàrrat kort etc. Vi irrar runt i sàkert 1,5 timme innan vi hittar ràtt. Sjàlvklart ska carabiniererna som "fòrhòr" oss flòrta och jag tackar àn en gàng min lyckliga stjàrna fòr att jag faktikst bor i Sverige dàr poliserna gòr sitt jobb och inget mer! Sen bar det hemmàt fòr mig...

Snart ere pàsk à vi kommer att fira den hàr hemma i Modena, efter det att fòràldrana tjafsat ànge och vàl. Ska bli intressant och mysigt att se hur de firar hàr pà riktigt och kàka all traditionell mat osv. Helgen efter ska fam ivàg pà dop sà dà e jag ledig!! from den 17-20 april. Sà lycklig! Dà blire lite sightseeingi Modena och sen Bologna fòr hela slanten. Fira Mario som fyller sàga "hejdà" till Ceci som àker hem till Sverige helgen dàrpà.

Nej, nu ska jag kolla lite nyheter och se om de hànt ngt nytt nere i Aquila...

Puss