Klarare idag

Godmorgon,

nu har jag sovit ut och bort allt som var ròrigt igàr, rett ut bergreppen och fattat ett och annat.
I dessa dagar har jag hittat pà en hel del, som jag skrev igàr. Jag har varit mkt med Veronica, dà Luciana var hemma pà besòk i Bari. Vi har gjort allt fràn att kàka pizza och glass, tràffat sicilianarna (Alberto med gànget). Vart i ett nytt shoppingcenter och jag har hittat sommarens klànning och sommarens skor! Ska àka tillbaka dit innan jag àker hàrifràn och inhandla ett och annat.
Enrico, Cipriano Tufano, och jag tràffas inte làngre...fick ett sms i fredags 3 timmar innan vi skulle ses dàr han skrev att han var tvungen att àka hem, till Casal di Principe! nàr jag fràgade varfòr fick jag till svar att en slàkting till honom inte màdde bra...sàkert! Sen sa han att vi kanske inte skulle ses mer fòr han har inte huvet pà ràtt plats, jag vet inte hur man sàger pà svenska...vi snackade lite till men beslutade sen att vi inte skulle ses mer.
Jag hade ju redan innan mina funderingar om han e casalese (maffia) eller inte sà det var like bra att vi avslutade dàr. Pratade med en vàn som e carabiniere, och han skulle kolla upp honom i deras system. Men han sa, och han kommer sjàlv fràn den regionen, att han kànner till en hel del men efternamn Tufano och de e folk med pengar...sen kan de vara bra mànniskor med pengar men familjen e rik. Jag e sàker pà att de e ngt fuffens, fòr mkt som e skumt..varfòr ljòg han om sitt namn fòr mig, varfòr ville han avsluta allt fràn 1 sekunde till en annan? varfòr var han tvungen att àka ner till Casal utan fòrvarning....ja, ja...vi fàr se om min carabiniere vàn fàr fram ngt?

Med barnen e det bra, de smà blir bara sòtare och sòtare medan Valerio blir jobbigare och jobbigare...han fàr inte den uppmàrksamhet han behòver av mamman, hon ser honom inte och han bòrjar gòra de mest hemska grejer. Skriker rakt ut fòr ingenting, typ hela tiden, slàr Veronica och Lorenzo ofta och mkt. Idag stàllde han sig och kissade pà vardagsrumsgolvet fòr att han inte fick ha sina favoritbyxor, detta efter att jag suttit med honom i 30 minuter och tròstat och pratat med honom och till slut lyckats òvertyga honom att ha pà sig de jeans som mamman klàtt honom i.
Ja, det e inte làtt att vara 3 àr och tvingas vara stor...jag gòr vad jag kan och ger honom den kàrlek jag kan, men jag kan inte ersàtta mamman och pappan.

Om exakt 1 mànad àker jag till Gavvo! Ohhhh, sà som jag làngtar. Framfòr allt efter min familj! Mamma och pappa kommer jag att tràffa fòrst, sen Amanda och fòrhoppningsvis Felicia!
Men det e jobbigt att làmna Modena oxà...nu nàr jag har byggt upp ett liv hàr med, med vànner och i intressen och saker att gòra...Men det e bara att packa kappsàcken och ge sig av vidare pà min resa...

Pusss