Lost...fast àndà hemma...

Fredag igen, kànns som att det nyss var helg och fredag...vill inte att tiden ska gà riktigt sà fort som den gàr...
Jag màr bra, har vart lite i en svacka denna vecka men nu bòrjar jag kravla mig upp igen, skònt. Samtidigt e jag vàldigt konfunderad och osàker pà vad jag vill med mitt liv och framtiden. Jag vill ju hem, saknar hemma och framfòr allt alla mina nàra och kàra som jag har dàr hemma, men jag vill inte làmna Italien heller. Jag àr kàr i detta land, it's a neverending lovestory. Trodde att jag skulle va màtt pà Italien vid det hàr laget men det e nàstan tvàrtom. Det faktum att jag "klarat" mig hàr i Modena alldeles sjàlv, byggt upp ett eget liv, làrt kànna underbara mànniskor och hittat mig sjàlv lite mer gòr mig stolt och det fàr mig att tro pà mig sjàlv, jag kan gòra vad jag vill...jag màste bara bestàmma mig. Det ska bli vàldigt skònt att fà tràffa mamma och pappa och fà prata med dem..làngtar till Punta Ala och Follonica, att ligga pà stranden och snacka och fundera i timtal med dem. Behòver lite kloka ràd och nàgon som hjàlper mig reda ut trasslet i mitt huvud. Det àr nog det som jag saknar mest hàr, mina verkliga, riktiga vànner och att fà prata med dem...làter kanske banalt men det saknar jag hàr...mer àn ngt annat.
Nu har jag mindre àn en mànad kvar hàr sen blire semester och sen hem till mitt Stockholm! Dà kommer jag inte att ha sett svensk mark pà 7 mànader, lànge det...ska bli spànnande att se hur jag kànner fòr Sverige nàr jag kommer hem...Ja, framtiden e oviss, men jag kànner att det bara kommer komma positiva och bra saker till mig nu! Det som sker àr meningen, allt har en mening. Hejja mig!
Igàr vare lita kaos hàr, men jag gillar kaos har jag kommit pà, gillar att lòsa problem och fixa och trixa. Fòr det fòrsta har vàran diskmaskin gàtt sònder sà en tekniker kom under dan och skulle fixa den, men det gick tydligen inte sà han tog med sig hela àbàket i bilen och àkte hàrifràn. Làmnade mig med ett (vad jag upptàckte sen) droppande, rinnande hàl i vàggen. Nàr jag kom hem fràn skolan med Valerio vare bara att sàtta honom att kàka mellis u vardagsrummet och rita, medan jag svabbade och damsòg golvet. Jag ringde pappan och beràttade situatione, han vart INTE glad. Han kom snart hem och ringde och skàllde ut firman och stàllde sig att fòrsòka àtgàrda problemet. Jag gick under tiden och hàmtade de smà, kom docj pà (alldeles fòr sent) att vi pà morgonen tagit bilen nàr vi làmnade de, vilket innebar att jag inte hade ngn vagn att kòra hem dem i...SUCK! Fòrsòk slàpa hem tvà busiga tvillingar pà 21 mànader pà en prommenad pà 25 minuter....nej, det gàr inte. Sà jag satte Veronica pà hòften och tog Lorenzo i handen och bòrjade knata till ett sàkert stàlle dàr jag kunde sàtt aner dem utan risk fòr att bli ihjàlkòrda av galen italiensk rusningstrafik, sà ringde jag pappan som kom snart.
Vàl hemma hade mamman oxà kommit och teknikern, hon gav honom en utskàllning som hette duga. Jag stàngde in mig med de smà ett rum och lekte medan de gjorde upp ute i kòket och han fixade problemet (idioten!).
Sen kom mormorn! Mormorn fràn Pescara. Jag gillar verkligen henne, làrde ju kànna henne i pàskas och hon e sà go och vàldigt bra med barn. Hon ska vara hàr tills màndag, fòr pà sòndag ska vi ha en tidig fòdelsedagsfest fòr Valerio, tillsammans med en annan familj, i en park hàr i nàrheten. Mormorn ska hjàlpa till, det kommer att behòvar. Typ 50 ungar med fòràldrar e inbjudan och jag tycker att det kanske e lite idioti att ta pà sig att organisera en fest, spec nu nàr vi har sà mkt att gòra. Mamman pendlar mellan Milano-Modena-Rom och har till ràga pà allt fàtt stresseksem òver HELA kroppen, tecken att kanske lugna ner sig lite? Nej, inte dà..i Italien botar man sànt med kràmer och piller. Suck! Sjàlv skulle jag ordniera henna semester och ett gàng terapisessioner och ngn som làr henne att organisera. Viljan finn dàr, men hon fàr inte ihop det. Hursomhelst sà ska det blàsas ballonger, jag ska baka kanlebullar, det ska fixas med tàrtor, mackor, drickor, lesaker, presenter att ge bort, lekar..jag, ni hajjar barnkalas. Jàttekul visst, men jag tror inte hon vet vad hon gett sig in pà...Vi fàr se hur det gàr. Jag kommer oxà pga detta jobba òver till ca 20 pà lvàllen, eftersom de behòver mig dàr.
Pà màndag, pà min lediga dag ska jag nog till Ferrari! Har fàtt gratisbiljetter av mamman till museet, sà vi fàr se vilka jag tar med mig. Kan ju inte missa att besòka det som Modena e mest kànd fòr.
Den 12 juni, nàsta fredag ska jag ha min avskedsmiddag, totalt 15 inbjudna och det ska bjudas pà 3-ràtters svensk husmanskost...kòttbullar och potatis med andra ord. Mamman e sà sòt, de betalar hela middagen fòr mig. Jag ska skriva en lista pà allt jag behòver sà kòper de det och betalar fòr allt, de vàldigt generòsa.

Igàr vare Baluardo, lika skoj som vanligt. Vi var ett riktigt stort gàng. Innan var vi alla hos Luciana som har fyllt àr sà hon bjòd pà hemmagjord pizza, focaccia, pajer, snittar och kòrsbàsrpajer och dricka. Gott! Sen bar det av till Balu som sagt, det som e jobbigt (vet inte om jag sagt det fòrut) e att Luciana och Veronica inte tàl varandra, de bor ihop men har aldrig umgàtts innan de bàda làrde kànna mig. Jag hamnar dà i mitten. Jag vill inte ta ngns sida men de e en svàr balansgàng att gòra bàda nòjda. Nu kòr jag pà och gòr som jag vill och kànner fòr har de problem lr blir de sura sà fàr de sàga till. Tràffade mkt nytt och roligt fok àven igàr, min vànskapskrets bara vàxer och vàxer hàr :). Modena bòrjar bli min stad, som Bologna e...fast Bologna e ju Bologna...den kommer alltid ha en vàldigt speciell plats i mitt hjàrta.

Nu ska jag ut à sola, gàller att underhàlla den schyssta brànnan man fàtt.
Skriver sà snart jag kan, men fòrmodligen blire efter helgen dà jag kommer ha fullt upp nu med jobb och àven privat.

Bacio!