22 dagar...

22 dagar kvar fòr i Modena, snyft..
Onsdag idag..,helgen var riktigt hàndelserik fòr ovanlighetens skull.
I lòrdags tex sà tràffade jag Luciana fòr en apertivo, just nàr vi ska gà till vàrat favvostàlle sà gàr det fòrbi 4 killar i baskettràningsklàder. De visar sig att de e hàr och spelar, en lite amatòr turnering, de fòljer med oss och tar aperitivo med oss, betalar allt sàklart, en av de var verkligen trevlig och vi fattade lite tycke fòr varandra pà en gàng. Han heter Andrea och àr 29 àr fràn Bari men bor i Ferrara men jobbar i Bologna. Vi hànger med dem hela kvàllen, Veronica slòt upp senare hon med och det var en trevlugt spontan kvàll, som sà ofta i Italien. Pà sòndagen vare Valerios stora festdag. Jag gick runt med tvillingarna pà stan i ca 5 timmar, sen gick vi hem, dà matade jag dem, la dem fòr efteemiddags vila, inklusive Valerio som jag màrkte var helt uppe i varv sà om han skulle palla med ett party var jag tvungen att fà honom att sova ngn timme, vilket jag lyckades med *stolt*..de e verkligen mina ungar dessa 3 :). Mormorn var oxà hemma nder tiden medan mamman och pappan var i parken och fòrberedde. Sen kom pappan och hàmtade oss alla och sà bar det av. Vilken fest och vilken park det var! Helt underbart! Den làg lite utanfòr Modena, mellan Bologna och Modena kan man sàga, Villa Sorra...mitt i parken stog ett underbart vackert gammalt hus fràn 500-talet, eller inte hur..palats e slott, herrgàrd e vàl det ràtta ordet. Jag sparng runt och kollade ungar men njòt verkligen av naturen och av att jag verkligen kànnde mig some en del av familjen. Det bjòds pà minipizzor, hemmagjord focaccia, minipanini, frukt, all tànkbar dricka, chips, popcorn...etc. Mina barn som aldrig fàr àta ngt sànt hemma vart helt galna, iaf Vero och Lo...de gjorde inget annat àn àt...stog vi se smà borden och propade munnarna fulla...hahah, sà sòta. Det var kul att tràffa alla vànner till Valerio och fòràldrarna. Mamman kom till mig lite senare och sa att jàttemànga hade sagt att jag verkligen var trevlig, duktig och himla vacker...heheh. Att flera undrat om jag sòkte mer jobb som aupair dà de gàrna kunde tànka sig att anstàlla mig.
Sen kom min kompis Veronica i lagom tid fòr tàrtorna, tre gigantiska tàrtor med Gormiti och Cars motiv.Jag stannade och hjàlpte till till slutet, kl.20. En riktigt fin eftermiddag var det. Sen àkte jag à Vero in och màtte upp Andrea och de andra basketsnubbarna. Sà gick vi och kàkade en pizza ihop, Luciana kom senare denna gàng och jag satt och njòt av Andreas sàllskap. Han e mogen och det e skillnad fràn mànga/de flesta av killarna som jag tràffat hàr hitills. Vi har riktigt intressanta diskutioner och dessutom e han otroligt rolig och har verkligen min humor, intelligent humor. Vi var med dem till kl.24, dà Andrea var tvungen att àka tillbaka dà han skulle upp och jobba dan efter. Vi har hòrts en del efter i sòndags och ska fòrmodligen ses nu pà sòndag igen, trevligt. Efter det att vi hade skiljts àt fick jag fòr mig att àka till Bologna och àka och dasna pà Corto, dà det e enda som e òppet pà sòndagar. Sagt och gjort, jag och Vero drog ivàg! Mot Bologna kl.1 pà natten. Vi parkerade vid Giardini Margherita och vilken kànsla att vara tillbaka. Jag gick runt och njòt och nàstan gràt...kan inte beskriva kànslan. Vi gick fòrbi via Rialto, dàr jag bodde i 5 mànader och sà vidare ner mot centrum...sà mànga minnen. Sprang pà en hel del som jag kànnde, vid den tiden! och trots att det var sòndag! Dansade hela natten och sen morgonen efter àkte vi tillbaka till Modena. Denna gàng kànndes det dock inte sorglit att làmna Bologna, har nàmligen en kànsla av att jag kommer tillbaka, snart och kanske fòr en làngre tid??
Hemma i Modena, fòr Modena e hemma fòr mig nu, àkte vi hem till Lu och Vero dushade och fixade oss och sen ivàg igen hem till Pierpaolo och Paolo fòr lunch...de lagade supergo pasta och bjòd pà kòrsbàr fràn Puglia :P. Hàngde dàr till 17 ca, sen var de tvugna att àka och jobba dà àkte vi hem till Lu och Vero och dàr vart jag kvar tills 23 pà kvàllen. Lu som e en màsterkock lagade en asago middag med pasta (alio-olio-pepronicin och stròbròd), sallad, ost, skinkor, zucchini med parmesan etc. Hon kan gòr det mest goa av det enklaste. Sen var jag sà tròtt att jag hòll pà att svimma sà Vero skjutsade hem mig.
Igàr och idag har jag jobbat som vanligt, gullat, busat och lekt med ungarna. Mamman e i Rom idag och imorgon och sover borta inatt, sà mer jobb fòr mig, men det gòr mig inget alls. tycker bara att de e kul att ha kommandot.
Pappan ska inhandla alla ingredienser som behòvs fòr min middag pà fredag, Lu sa att hon skulle gòra en lasagne att ta med och Vero skulle gòr asiciliansak arancine och en nòttàrta. Det blir toppen, inte sà mkt svensk middag làngre,men det spelar ingen roll. Jag ska gòra kòttbullar med potatis och brunsàs och Gino till efteràtt :P.

Hare gòtt,
skrivs imorgon!
Puss

Lost...fast àndà hemma...

Fredag igen, kànns som att det nyss var helg och fredag...vill inte att tiden ska gà riktigt sà fort som den gàr...
Jag màr bra, har vart lite i en svacka denna vecka men nu bòrjar jag kravla mig upp igen, skònt. Samtidigt e jag vàldigt konfunderad och osàker pà vad jag vill med mitt liv och framtiden. Jag vill ju hem, saknar hemma och framfòr allt alla mina nàra och kàra som jag har dàr hemma, men jag vill inte làmna Italien heller. Jag àr kàr i detta land, it's a neverending lovestory. Trodde att jag skulle va màtt pà Italien vid det hàr laget men det e nàstan tvàrtom. Det faktum att jag "klarat" mig hàr i Modena alldeles sjàlv, byggt upp ett eget liv, làrt kànna underbara mànniskor och hittat mig sjàlv lite mer gòr mig stolt och det fàr mig att tro pà mig sjàlv, jag kan gòra vad jag vill...jag màste bara bestàmma mig. Det ska bli vàldigt skònt att fà tràffa mamma och pappa och fà prata med dem..làngtar till Punta Ala och Follonica, att ligga pà stranden och snacka och fundera i timtal med dem. Behòver lite kloka ràd och nàgon som hjàlper mig reda ut trasslet i mitt huvud. Det àr nog det som jag saknar mest hàr, mina verkliga, riktiga vànner och att fà prata med dem...làter kanske banalt men det saknar jag hàr...mer àn ngt annat.
Nu har jag mindre àn en mànad kvar hàr sen blire semester och sen hem till mitt Stockholm! Dà kommer jag inte att ha sett svensk mark pà 7 mànader, lànge det...ska bli spànnande att se hur jag kànner fòr Sverige nàr jag kommer hem...Ja, framtiden e oviss, men jag kànner att det bara kommer komma positiva och bra saker till mig nu! Det som sker àr meningen, allt har en mening. Hejja mig!
Igàr vare lita kaos hàr, men jag gillar kaos har jag kommit pà, gillar att lòsa problem och fixa och trixa. Fòr det fòrsta har vàran diskmaskin gàtt sònder sà en tekniker kom under dan och skulle fixa den, men det gick tydligen inte sà han tog med sig hela àbàket i bilen och àkte hàrifràn. Làmnade mig med ett (vad jag upptàckte sen) droppande, rinnande hàl i vàggen. Nàr jag kom hem fràn skolan med Valerio vare bara att sàtta honom att kàka mellis u vardagsrummet och rita, medan jag svabbade och damsòg golvet. Jag ringde pappan och beràttade situatione, han vart INTE glad. Han kom snart hem och ringde och skàllde ut firman och stàllde sig att fòrsòka àtgàrda problemet. Jag gick under tiden och hàmtade de smà, kom docj pà (alldeles fòr sent) att vi pà morgonen tagit bilen nàr vi làmnade de, vilket innebar att jag inte hade ngn vagn att kòra hem dem i...SUCK! Fòrsòk slàpa hem tvà busiga tvillingar pà 21 mànader pà en prommenad pà 25 minuter....nej, det gàr inte. Sà jag satte Veronica pà hòften och tog Lorenzo i handen och bòrjade knata till ett sàkert stàlle dàr jag kunde sàtt aner dem utan risk fòr att bli ihjàlkòrda av galen italiensk rusningstrafik, sà ringde jag pappan som kom snart.
Vàl hemma hade mamman oxà kommit och teknikern, hon gav honom en utskàllning som hette duga. Jag stàngde in mig med de smà ett rum och lekte medan de gjorde upp ute i kòket och han fixade problemet (idioten!).
Sen kom mormorn! Mormorn fràn Pescara. Jag gillar verkligen henne, làrde ju kànna henne i pàskas och hon e sà go och vàldigt bra med barn. Hon ska vara hàr tills màndag, fòr pà sòndag ska vi ha en tidig fòdelsedagsfest fòr Valerio, tillsammans med en annan familj, i en park hàr i nàrheten. Mormorn ska hjàlpa till, det kommer att behòvar. Typ 50 ungar med fòràldrar e inbjudan och jag tycker att det kanske e lite idioti att ta pà sig att organisera en fest, spec nu nàr vi har sà mkt att gòra. Mamman pendlar mellan Milano-Modena-Rom och har till ràga pà allt fàtt stresseksem òver HELA kroppen, tecken att kanske lugna ner sig lite? Nej, inte dà..i Italien botar man sànt med kràmer och piller. Suck! Sjàlv skulle jag ordniera henna semester och ett gàng terapisessioner och ngn som làr henne att organisera. Viljan finn dàr, men hon fàr inte ihop det. Hursomhelst sà ska det blàsas ballonger, jag ska baka kanlebullar, det ska fixas med tàrtor, mackor, drickor, lesaker, presenter att ge bort, lekar..jag, ni hajjar barnkalas. Jàttekul visst, men jag tror inte hon vet vad hon gett sig in pà...Vi fàr se hur det gàr. Jag kommer oxà pga detta jobba òver till ca 20 pà lvàllen, eftersom de behòver mig dàr.
Pà màndag, pà min lediga dag ska jag nog till Ferrari! Har fàtt gratisbiljetter av mamman till museet, sà vi fàr se vilka jag tar med mig. Kan ju inte missa att besòka det som Modena e mest kànd fòr.
Den 12 juni, nàsta fredag ska jag ha min avskedsmiddag, totalt 15 inbjudna och det ska bjudas pà 3-ràtters svensk husmanskost...kòttbullar och potatis med andra ord. Mamman e sà sòt, de betalar hela middagen fòr mig. Jag ska skriva en lista pà allt jag behòver sà kòper de det och betalar fòr allt, de vàldigt generòsa.

Igàr vare Baluardo, lika skoj som vanligt. Vi var ett riktigt stort gàng. Innan var vi alla hos Luciana som har fyllt àr sà hon bjòd pà hemmagjord pizza, focaccia, pajer, snittar och kòrsbàsrpajer och dricka. Gott! Sen bar det av till Balu som sagt, det som e jobbigt (vet inte om jag sagt det fòrut) e att Luciana och Veronica inte tàl varandra, de bor ihop men har aldrig umgàtts innan de bàda làrde kànna mig. Jag hamnar dà i mitten. Jag vill inte ta ngns sida men de e en svàr balansgàng att gòra bàda nòjda. Nu kòr jag pà och gòr som jag vill och kànner fòr har de problem lr blir de sura sà fàr de sàga till. Tràffade mkt nytt och roligt fok àven igàr, min vànskapskrets bara vàxer och vàxer hàr :). Modena bòrjar bli min stad, som Bologna e...fast Bologna e ju Bologna...den kommer alltid ha en vàldigt speciell plats i mitt hjàrta.

Nu ska jag ut à sola, gàller att underhàlla den schyssta brànnan man fàtt.
Skriver sà snart jag kan, men fòrmodligen blire efter helgen dà jag kommer ha fullt upp nu med jobb och àven privat.

Bacio!

Klarare idag

Godmorgon,

nu har jag sovit ut och bort allt som var ròrigt igàr, rett ut bergreppen och fattat ett och annat.
I dessa dagar har jag hittat pà en hel del, som jag skrev igàr. Jag har varit mkt med Veronica, dà Luciana var hemma pà besòk i Bari. Vi har gjort allt fràn att kàka pizza och glass, tràffat sicilianarna (Alberto med gànget). Vart i ett nytt shoppingcenter och jag har hittat sommarens klànning och sommarens skor! Ska àka tillbaka dit innan jag àker hàrifràn och inhandla ett och annat.
Enrico, Cipriano Tufano, och jag tràffas inte làngre...fick ett sms i fredags 3 timmar innan vi skulle ses dàr han skrev att han var tvungen att àka hem, till Casal di Principe! nàr jag fràgade varfòr fick jag till svar att en slàkting till honom inte màdde bra...sàkert! Sen sa han att vi kanske inte skulle ses mer fòr han har inte huvet pà ràtt plats, jag vet inte hur man sàger pà svenska...vi snackade lite till men beslutade sen att vi inte skulle ses mer.
Jag hade ju redan innan mina funderingar om han e casalese (maffia) eller inte sà det var like bra att vi avslutade dàr. Pratade med en vàn som e carabiniere, och han skulle kolla upp honom i deras system. Men han sa, och han kommer sjàlv fràn den regionen, att han kànner till en hel del men efternamn Tufano och de e folk med pengar...sen kan de vara bra mànniskor med pengar men familjen e rik. Jag e sàker pà att de e ngt fuffens, fòr mkt som e skumt..varfòr ljòg han om sitt namn fòr mig, varfòr ville han avsluta allt fràn 1 sekunde till en annan? varfòr var han tvungen att àka ner till Casal utan fòrvarning....ja, ja...vi fàr se om min carabiniere vàn fàr fram ngt?

Med barnen e det bra, de smà blir bara sòtare och sòtare medan Valerio blir jobbigare och jobbigare...han fàr inte den uppmàrksamhet han behòver av mamman, hon ser honom inte och han bòrjar gòra de mest hemska grejer. Skriker rakt ut fòr ingenting, typ hela tiden, slàr Veronica och Lorenzo ofta och mkt. Idag stàllde han sig och kissade pà vardagsrumsgolvet fòr att han inte fick ha sina favoritbyxor, detta efter att jag suttit med honom i 30 minuter och tròstat och pratat med honom och till slut lyckats òvertyga honom att ha pà sig de jeans som mamman klàtt honom i.
Ja, det e inte làtt att vara 3 àr och tvingas vara stor...jag gòr vad jag kan och ger honom den kàrlek jag kan, men jag kan inte ersàtta mamman och pappan.

Om exakt 1 mànad àker jag till Gavvo! Ohhhh, sà som jag làngtar. Framfòr allt efter min familj! Mamma och pappa kommer jag att tràffa fòrst, sen Amanda och fòrhoppningsvis Felicia!
Men det e jobbigt att làmna Modena oxà...nu nàr jag har byggt upp ett liv hàr med, med vànner och i intressen och saker att gòra...Men det e bara att packa kappsàcken och ge sig av vidare pà min resa...

Pusss

Runt runt runt...

Var ett tag sen jag skrev sist, men det beror pà att jag har jobbat mkt extra pà senaste och helt enkelt inte hunnit. Det har hànt en himla massa fòr privat och jag ska beràtta allt i tur och ordning, men inte idag...har nàmligen bara sovit 1,5 timme inatt (ledig idag sà vi var och dansade igàr), det snurrar av tròtthet i mitt huvud.
Det enda jag vill beràtta àr att jag inte làngre dejtar Enrico, fràn Casal di Principe, eller Cipriano Tufano, som han heter pà riktigt. -Ja, jag har lekt undercover snut... Jag dejtar honom inte pga ren vilja att leva ytterligare nàgra àr till...

Annars har jag lyckats kombinera lite mer casino...jag bòrjar bli bra pà det, eller italienarna e bra pà det à sà dras jag med lixom...Hursomhelst, nu vàntar min skòna skòna sàng...

Skrivs imorgon

Puss

Casal di Principe

Jag skrev fel igàr, staden Enrico kommer ifràn heter Casal di Principe...nàr jag beràttar det fòr folk hàr drar de typ efter andan. Làste om den i Gomorra igàr oxà, fòr att informera mig oxà, vàldigt intressant.

Var pà Baluardo igàr, var sàdàr, fortfarande kul, inte lite som sist. Veronica var seg, Enrico var seeeg och kom inte fòrst kl halv ett och dà slàppte de inte in folk làngre, sà jag fick gà ut till honom. Vi satt i hans bil och snackade i 2 timmar, pratade bla om Casal di Principe och han sa vad han tyckte och kànnde om sin stad. Han beràttade bla att han kànnde pojkarna Giuseppe och Romeo som vart ihjàlskjutna vid 15 àrs àlder pà en strand i nàrheten fòr att de inte lydde bossarna. Han sa att de skulle vara i hans àlder nu om de hade levt, usch!
Folk som jag kànner hàr har sagt att om han bjuder mig ner till hans stad, de har sommarhus dàr, sà ska jag absolut inte àka!
Jag tror inte att de e sà farligt, men jag ska va pà min vakt.
Annars trivs jag bara bàttre och bàttre i hans sàllskap...kommer pà mig sjàlv med att tànka pà honom ofta och le....
Vi ska ses idag igen, ikvàll...
...làngtar redan...

Maffioso?

Fick veta igàr att Enrico, som jag dejtar kommer ifràn Castel Principe, nàra Casalese utanfòr Napoli. Ni som har làst Gomorra, vet att i princip 99,9% av de som bor i Castel Principe àr med i Camorran. Det àr sà farligt i den staden att polisen inte ens àker igenom...vàldigt fattigt och hemskt...
Enrico jobbar som byggarbetare med sin pappa och tvà till, de har en firma ihop. Men han kòr en Audi 3, inte billig, har navigator, Rolex klocka och ja...behòver jag fortsàtta?
Iofs sà har han bott hàr i 12 àr, det var hans pappa som bestàmde att de skulle flytta hit, sà det kan ju vara sà att de flytt undan kriminalitet och missàren och e bra folk. Men man vet aldrig...sàkert àr iaf att han kànner maffiosi...

Jag gillar honom och kommer att fortsàtta att tràffa honom, men,mamma jag lovar, jag ska vara fòrsiktig...

Vàrre àn glamour

Onsdag idag och det e lite svalare ute, eller svalare och svalare, vi ligger fortfarande runt 30-stràcket, men man kan andas lite bàttre nu iaf.
Jag jobbar pà som vanligt, mina dagar ser ganska likadana ut. Trivs hela tiden bàttre med familjen och med barnen, de smà e sà underbara, framfòrallt nu nàr de bòrjar prata sà mkt. Det e verkligen kul att fòlja utvecklingen. Det e vàldigt busiga och testar grànserna konstant, spec Lorenzo och hur mkt man àn sàger "nej" eller sàger till slàr han dòvòrat till springer ivàg och skrattar. Han vet precis vart han intefàr vara och vad han inte fàr gòra, vànder du ryggen till 1 halv sekund sà ere bus pà gàng.
Jag har blivit vààldigt brun kan meddela alla er dàr hemma oxà, solar lite varje dag pà terassen, bygger upp en schysst fàrg lagom tills jag ska till havet. Undrar hur brun jag kommer va i slutet pà sommaren?

Igàr var tanken att jag skulle vara hemma men sà ringde Enrico, ni vet han som jag var ute med i lòrdags innan jag gick pà middagen hos Lu, han som jag inte gillade som inte var min typ...ja...jagbiter mig sjàlv i tungan nu och bannar mig sjàlv fòr att jag dòmmer folk alldeles fòr fort. Iaf sà làt han sà sòt och gullig pà ròsten pà telefon att jag inte kunde motstà. Kl.22 hàmtade han min i sin vràkarbil, men denna gàng var annourlunda, han e en bra kile faktiskt...kànslig och àrlig, artig och smart. Vi àkte fòrbi Veronica en svàng tog en kaffe och sen àkte vi alla tre in till centrum och tog en glass i en park. Var nog bra att vi tràffades lite mer avslappnat och med Veronica, hon babbalde pà och hòll làda och hon och Enrico kom riktigt bra òverens. Nàr han slàppte av mig sa han: "jag gillar verkligen dig, inte bara till utseendet men oxà hur du e som person. Jag vill vàldigt gàrna làra kànna dig bàttre, men det e upp till dig. Jag kan gà ut med dig, ta ut dig pà dejter varje dag i veckan om du vill. Men du fàr sàga hur du vill ha det. Jag vàntar pà dig och pà att du ska ta ngt slags beslut hurvida vi bòrjar dejta lite mer seriòst eller inte, vànt ainte fòr lànge bara..." Sà, sòt! Sànt vill man ju hòra, rakt pà sak lixom. Jag gillar honom men jag gillar Ale oxà.
Vi pratade flera gànger igàr med, jag à Ale, och ikvàll ska vi ses. Det jag gillar med Ale e att han oxà e eller verkar vàldigt àrlig och han vet vad han vill. Han e en gentleman, bara det att han sàger att han fòredrar att ringa mig ist fòr att sms gillar jag skarpt...finns sà mànga fega, sega och blyga snubbar dàrute, men inte han. Fòr en gàngs skulle verkar det som att jag har hittat tvà riktigt bra killar...men jag ropar inte hej fòrààn jag e òver bàcken. Dessutom àker jag ju om en mànad, màste ju tànka pà det oxà... :(.
Ska bli intressant att se hur Ale e ikvàll, om han e lika mkt gentleman face-to-face som han epà telefon och sms. Spànnande. Vi ska hòras idag och bestàmma mer exakt vad vi ska gòra.

Antonio har jag inte hòrt av sen i sòndags trots att jag har bàde messat och mailat honom, suck! Bòrjar bli irriterad pà honom och fattar inte riktigt vad som har hànt. Saknar ju mina calabreser.

Wish me luck tonight!
Mwah!