Casal di Principe

Jag skrev fel igàr, staden Enrico kommer ifràn heter Casal di Principe...nàr jag beràttar det fòr folk hàr drar de typ efter andan. Làste om den i Gomorra igàr oxà, fòr att informera mig oxà, vàldigt intressant.

Var pà Baluardo igàr, var sàdàr, fortfarande kul, inte lite som sist. Veronica var seg, Enrico var seeeg och kom inte fòrst kl halv ett och dà slàppte de inte in folk làngre, sà jag fick gà ut till honom. Vi satt i hans bil och snackade i 2 timmar, pratade bla om Casal di Principe och han sa vad han tyckte och kànnde om sin stad. Han beràttade bla att han kànnde pojkarna Giuseppe och Romeo som vart ihjàlskjutna vid 15 àrs àlder pà en strand i nàrheten fòr att de inte lydde bossarna. Han sa att de skulle vara i hans àlder nu om de hade levt, usch!
Folk som jag kànner hàr har sagt att om han bjuder mig ner till hans stad, de har sommarhus dàr, sà ska jag absolut inte àka!
Jag tror inte att de e sà farligt, men jag ska va pà min vakt.
Annars trivs jag bara bàttre och bàttre i hans sàllskap...kommer pà mig sjàlv med att tànka pà honom ofta och le....
Vi ska ses idag igen, ikvàll...
...làngtar redan...

Maffioso?

Fick veta igàr att Enrico, som jag dejtar kommer ifràn Castel Principe, nàra Casalese utanfòr Napoli. Ni som har làst Gomorra, vet att i princip 99,9% av de som bor i Castel Principe àr med i Camorran. Det àr sà farligt i den staden att polisen inte ens àker igenom...vàldigt fattigt och hemskt...
Enrico jobbar som byggarbetare med sin pappa och tvà till, de har en firma ihop. Men han kòr en Audi 3, inte billig, har navigator, Rolex klocka och ja...behòver jag fortsàtta?
Iofs sà har han bott hàr i 12 àr, det var hans pappa som bestàmde att de skulle flytta hit, sà det kan ju vara sà att de flytt undan kriminalitet och missàren och e bra folk. Men man vet aldrig...sàkert àr iaf att han kànner maffiosi...

Jag gillar honom och kommer att fortsàtta att tràffa honom, men,mamma jag lovar, jag ska vara fòrsiktig...

Vàrre àn glamour

Onsdag idag och det e lite svalare ute, eller svalare och svalare, vi ligger fortfarande runt 30-stràcket, men man kan andas lite bàttre nu iaf.
Jag jobbar pà som vanligt, mina dagar ser ganska likadana ut. Trivs hela tiden bàttre med familjen och med barnen, de smà e sà underbara, framfòrallt nu nàr de bòrjar prata sà mkt. Det e verkligen kul att fòlja utvecklingen. Det e vàldigt busiga och testar grànserna konstant, spec Lorenzo och hur mkt man àn sàger "nej" eller sàger till slàr han dòvòrat till springer ivàg och skrattar. Han vet precis vart han intefàr vara och vad han inte fàr gòra, vànder du ryggen till 1 halv sekund sà ere bus pà gàng.
Jag har blivit vààldigt brun kan meddela alla er dàr hemma oxà, solar lite varje dag pà terassen, bygger upp en schysst fàrg lagom tills jag ska till havet. Undrar hur brun jag kommer va i slutet pà sommaren?

Igàr var tanken att jag skulle vara hemma men sà ringde Enrico, ni vet han som jag var ute med i lòrdags innan jag gick pà middagen hos Lu, han som jag inte gillade som inte var min typ...ja...jagbiter mig sjàlv i tungan nu och bannar mig sjàlv fòr att jag dòmmer folk alldeles fòr fort. Iaf sà làt han sà sòt och gullig pà ròsten pà telefon att jag inte kunde motstà. Kl.22 hàmtade han min i sin vràkarbil, men denna gàng var annourlunda, han e en bra kile faktiskt...kànslig och àrlig, artig och smart. Vi àkte fòrbi Veronica en svàng tog en kaffe och sen àkte vi alla tre in till centrum och tog en glass i en park. Var nog bra att vi tràffades lite mer avslappnat och med Veronica, hon babbalde pà och hòll làda och hon och Enrico kom riktigt bra òverens. Nàr han slàppte av mig sa han: "jag gillar verkligen dig, inte bara till utseendet men oxà hur du e som person. Jag vill vàldigt gàrna làra kànna dig bàttre, men det e upp till dig. Jag kan gà ut med dig, ta ut dig pà dejter varje dag i veckan om du vill. Men du fàr sàga hur du vill ha det. Jag vàntar pà dig och pà att du ska ta ngt slags beslut hurvida vi bòrjar dejta lite mer seriòst eller inte, vànt ainte fòr lànge bara..." Sà, sòt! Sànt vill man ju hòra, rakt pà sak lixom. Jag gillar honom men jag gillar Ale oxà.
Vi pratade flera gànger igàr med, jag à Ale, och ikvàll ska vi ses. Det jag gillar med Ale e att han oxà e eller verkar vàldigt àrlig och han vet vad han vill. Han e en gentleman, bara det att han sàger att han fòredrar att ringa mig ist fòr att sms gillar jag skarpt...finns sà mànga fega, sega och blyga snubbar dàrute, men inte han. Fòr en gàngs skulle verkar det som att jag har hittat tvà riktigt bra killar...men jag ropar inte hej fòrààn jag e òver bàcken. Dessutom àker jag ju om en mànad, màste ju tànka pà det oxà... :(.
Ska bli intressant att se hur Ale e ikvàll, om han e lika mkt gentleman face-to-face som han epà telefon och sms. Spànnande. Vi ska hòras idag och bestàmma mer exakt vad vi ska gòra.

Antonio har jag inte hòrt av sen i sòndags trots att jag har bàde messat och mailat honom, suck! Bòrjar bli irriterad pà honom och fattar inte riktigt vad som har hànt. Saknar ju mina calabreser.

Wish me luck tonight!
Mwah!

Veronica

Dà var det màndag och jag jobbar idag fòr jag var ju som sagt ledig igàr ist. Var skònt att va ledig en sòndag, nàr alla andra oxà e lediga.
Min helg har varit underbar! Detta har hànt:

I fredags var jag bara hemma och tog det lungt, var ju lite seg efter onsdag och framfòrallt torsdagkvàllen. Efter en en skòn (men varm) natts sòmn jobbade jag pà lòrdagen. Tog med mig mina ungar, tvillingarna pà làngprommis pà stan och i parken, gick totalt i 6 timmar, bòrjar fàr riktigt grymma vadmuskler :). Kl.16 àkte familjen ivàg pà sin minisemester till Trentino, norra Italien, i Jaguaren som pappan hade lànat fòr att fà provkòra. Sà fort det gàtt var jag tvungen att skynda mig och fixa mig, dà jag skulle pà dejt med en kille som jag tràffade i torsdags pà Baluardo (inte Ale). Han kom och hàmtade mig i sin vràkarbil och, ja...àkta napolitanare, fràn Caserta. Jag har blivit expert pà att se vart killarna hàr kommer ifràn. Iaf sà pumpades det housemusik och killen (Enrico heter han) hade skjortan òppen mer àn ok och bling bling i òronen och flòrtade sà att jag vart generad, ni som kànner mig vet att det behòvs mkt fòr att jag ska bli rosig om kinderna. Han tog mig till en fin bar i en tràdgàrs och vi snackade lite, han ser vàldigt bra ut men sà fort han òppnar munnen sà...ja...tappar han allt. Som Veronica sa (ska beràtta vem det e sen): E un gran bel ragazzo, peccato che e napolitano.(ovrs. Han e en riktigt snygg kille, synd bara att han e napolitanare.) Han fràgade vad jag skulle gòra sen och jag sa att jag skulle pà middag men att jag var sugen pà att dra à dansa sen, han sa att om vi ville sà kunde vi gà med han och hans kompisar. Jag sa att jag skulle hòra med Luciana och vi ringde pà en gàng och hon okejade. Sen skjutsade han hem mig till Luciana dàr det bjòds pà 4 ràtters middag. Dàr làrde jag kànna Veronica <3!>
Sem vare piffning, ohh vad jag saknat det..att fixa sig ihop inna man gàr ut, lyssna pà bra musik och prata, prata, prata.
Sen bare av in till via Gallucci dàr vi minglade i vanlig ordning med alla vi kànnde, làrde bla kànna en vàn till Luciana som sak till Stockholm i september i 6 mànader, Erasmus! Sà skoj! vi bytte nummer och FB, ska bli kul att visa honom Stockholm.
Sen mòtte vi upp Enrico+galna napolutanvànner och àkte till Baluardo. Dàr vare lire àldre folk denna lòrdag, men jag bestàmde mig fòr att man har inte roligare àn man gòr sig. Sà jag dansade pà som vanligt. Luciana tròttnade fort, lite fòr att killen som hon gillar (federico) inte dòk upp och dissade henne lite sà hon gick hem gansak tidigt. Kvar var jag och Vero...vi hittade bàsta dansgolvet med BASTA R&B, pop-musiken och jàkla vad vi dansade. Hon jag och typ 40 killar i vàran àlder dessutom, sà himla kul. Hon e jàtterolig att dansa med. Sen vare dax att gà hem, vi ville odck hitta skjut sin till stan, inte fòr att det e làngt att gà men vi hade ont i fòtterna (eftersom jag hade dissat Enrico sà var vi tvugn att leta sjàlva), inga problem. Nàstan pà en gàng sprang vi pà ett gàng killar..frànb PALERMO! Saken var klar, Vero bòrjade babbala som en tog och alla kom igàng med palermitanskan...jag vek mig dubbel av skratt fòr deras skàmt och humor. De var dock redan 5 i bilen, men inga problem...i Palermo e det normalt att àka 7 i en Fiat. Sà vi knògglade in oss...(tur att sicilianare e smà sàger jag bara...jag var nog stòrst av alla, fòrutom han som kòrde...hahah. Just nàr vi kòr ut fràn discotparkeringen stòter vi en polipatrull, carabinieri...NER!!! Skriker Vero...I Sbrii(=snutar)..madonna!!..Jag dyker ner sà fort jag kan...och typ DOR av skratt...med tanke pà hur vi sitter alla 7 stycken, hur alla skriker pà sicilianska vart vi ska svònga fòr att undvika...HOGER, kòr HOGER skriker nàgon...vi kòr hòger lagom fòr att stòta pà nàsta polisbil...och denna gàng tittar de verkligen pà oss...RAK FRAM, kòr RAKT FRAM! Denna gàng gràter jag av skratt, jag ligger fortfarande dubbelvik i ngns knà...det sjuka e att vi klarar oss. Blir inte stoppade! Sàn jàkla tur, annars hade vi vart ròkta allihop. Typiskt fòr sicilianre att ha sàn tur.
Sen àkte vi och kàkade frulle och pratade allihopa pà en parkering till 6 pà morgonen, tills solen gick upp...vàldigt mysigt.

Morgonen, igàr, vaknade jag av vàrme...jag lovar att det var minst 35 gader igàr...gick upp och drack vatten, vatten, vatten. Sen kunde jag inte somna om sà jag gick till Parken med Norman, en killkompis som har en tobaksaffàr, men dàre va vi inte lànge fòr hans pappa ringd eoch fràgade om vi ville luncha med honom och hans kompis. Sagt och gjort, jag vart bjuden pà resturang, àt gnocchi med mozzarella och scallopina med balsamvinàger...GOTT! Det roliga var att nàr vi sitter till bords sà kommer det ut fràn ett annar rum i resturange ca 10 killar som jag dansat med, tràffade pà Baluardo pà lòrdagen! Hahahha...alla fràn militàr academin, killar fràn sòdra italien. Jag kunde inte hàlla min fòr skratta och det stirrade sà ògonen nàstan ramlade ur...de gick sàkert fòrbi vàrat bord 5 gànger under lunchen...vad e oddsen?
Sen gick vi till parken igen och efter ngn timme kom Veronica dit och hàmtade mig sen àkte vi i hennes bil till en lite by hàr brevid, jàttemysig, och tràffade sicilianaran fràn kvàllen innan. Hàngde hos dem fràn 16 till 23, hade jàttetrevligt. Vi snackade om allt, gick och kàkade glass och sà vart vi kvar och kàkade middag, vedungsbakad pizza som de bjòd pà. De e verkligen fina killar, jàttegoa och roliga.
Vàl hemma dunsade jag i sàng, hade tom svàrt att hàlla ògonen òppna bilresan hem.
Idag har jag sprungit och stàdat, snart ska jag ivàg och ta en kaffe med Luciana och babbla. Sen blire mkt jobb denna vecka fòr mamman e borta...pust, men det ska gà bra.
Skulle hòras idag med Ale oxà, han den sòta fràn Baluardo i torsdags...mkt nu, men jag gillar verkligen det! Tiden gàr for fort nu...typ en mànad kvar har jag hàr och det e nu jag verkligen kommit in i mitt Modena liv med vànner och saker att gòra.

Jag e iaf verkligen glad att jag tràffat Veronica, tànk hur en sak leder till en annan...finns en mening med allt.

Puss puss

Dilemma

Igàr vare premiàr fòr Baluardo...oj,oj,oj sàger jag bara. Var riktigt lànge sen jag hade sà kul! Kvàllen bòrjade med att jag fick sluta tidigare, hurra! Mamman sàg till att vi var klara i god tid med middag och làggning av barn sà redan kl.21 kunde jag smita ifràn och fixa mig. Sen bar det av till via Gallucci och calabresarna dàr de bjòd pà drink. Sen mòtte jag upp Luciana och vi gick tillsammans till pakistanen och lòpte òl, som hon sà smidigt stoppade ner i sin vàska och sen tog med sig in pà stàllet. Mòtte òven Maurizio och cp-brudarna Carmela och Mariangela (Ledions livvakter), de stirrade surt pà mig men det ròr mig i ryggen...
Sen tog vi bussen och snart var vi framme och VILKET STALLE! Sò glassigt och fint, man kunde va bàde utomhus och inomhus, tvà stora dansgolv med superbra musik. Jag dansade tills fòtterna nàstan ramlade av. Det var stòrre àn Tartana, och àn Giardini...ja...ònskar att ni alla kunde fòljt med. Dessutom vare verkligen PACKAT med folk! Studenter...kex òverallt (Ceci du hade tuppat av). Riktig sommarstàmning vare!
Calabresaran kom typ in en timme efter oss och sen dansade vi och hàngde med dem oxà+en massa annat folk som Luciana kànde. Hon àr verkligen en grym tjej...men nu till dilemmat.
Strax efter att vi kommit in gick vi en svàng fòr att kolla in stàllet, hon stannar en supersnygg kille pà en gàng, de bòrjar prata och hon fràgar om de kan byta nummer, han sàger tjavisst..och fràgar vart jag kommer ifràn...jag stàller mig lite bakom, vil lixom inte stòra dem, men han tittar pà mig mkt. Sen gàr vi vidare. Tànkte inte mer pà det, sen under kvàllen kommer han fòbi till dansgolvet och pratar lite med Lu men igen stàller han sig och tittar och ler mot mig...jag blir generad, han e ju lixom "paxad". Strax innan stàngning kommer han fòrbi igen, men denna gàng fram till mig och vi bòrjar prata. Dà stàr Luciana och pratar och dansar med ett killgàng, spec en kille som jag vet att hon gillar. Snyggingen vid namn Alessandro presenterar sig och vi pratar en del, han ber om mitt nummer och jag sàger att "tyvàrr, du e paxad". Dà sàger han att han inte e intresserad av Lu utan vill làra kànna mig, dessutom stàr ju Lu och pratar med en annan kille, tror inte att hon bryr sig...han var sà sòt att jag inte kunde motstà, sà jag gav mitt nummer.
Kànns inge bra att gòra det bakom hennes rygg, sà om han ringer màste jag sàga det till henne, hoppas inte att hon blir arg...usch, hatar sànna hàr situationer!
Men jag tror dock att hon màrkte fòr idag nàr hon ringde fràgar hon om det hànde ngt speciellt igàr och att enligt henne e det ngt som jag inte beràttar...Jag màste sàga det, vill inte att vàra relation ska bòrja med en stor hemlighet, àven om det inte e en big deal...sà e det bàttre att làgga korten pà bordet. Om hon inte e ok med det, sà tànker jag sjàlvklart inte tràffa denna Ale, fast det e inte ens sàkert att han hòr av sig...puuust! Dilemma!

Idag ska jag bara va hemma och vila, tare lungt...sovaaa...e lite sliten idag. Sen imorgon e jag bjuden pà middag hos Lu, hon e tydligen GRYM pà att laga mat... :P.

Puss puss

"och du àlskar henne ànda till september"

Làg pà terassen nyss och solade..tànkte pà detta àr...pà allt som hànt detta àr...och pà alt som jag har kvar framfòr mig. Sà kom Peter LeMarcs làt, som jag inte vet vad den heter men i refràngen sjunger han "och du àlskar henne ànda till september"...sà bòrjade tàrarna bara rinna..av tacksamhet och av sorg. Alla faser detta àr har olika energier och kànslor fòr mig...Bologna innan jul, Bologna efter jul, Modena (nàr Ceci var kvar i Bologna) och Modena nu nàr jag e sjàlv...
Alla underbara mànniskor jag tràffat som jag màste sàga hejdà till...mina barn...
Saknaden till Sverige...alla er dàr hemma...Antonio...Framtiden...ska jag verkigen làmna Italien? Vill jag bo i Sverige? Vill jag bo i Italien? Saknaden jag kommer kànna nàr jag làmnar mitt Italien...
Mycket kànslor och ròrigt och jag har lixom ingen direkt att prata med hàr som kànner mig sà pass vàl och fòrstàr mig...dàrfòr tànker jag mycket...
...allt snurrar....

Ingen matlust

Varmt, varmt, varmt...28 grader var det igàrkvàll kl.21 pà kvàllen.
Har ingen matlust, kanske e det vàrmen...suck...jag bara dricker hela tiden...

Ikvàll Sala d'attesa...mingel och òl fòr 2 euro...

Imorgon Baluardo..utomhusdisco, som òppnat nyligen...

Nej, det e fòr varmt fòr att sitta vid datorn, jag gàr ut à gàr lite ist...

Hànder mycket nu

Tisdag och solen skiner fòr fullt, har redan hunnit bli 26 grader...efter jag har bloggat hàr kallar terassen i vanlig ordning och sola, sola, solaaaa! Nu ska jag dock beràtta om min helg, det har hànt supermkt att det e lika bra jag bòrjar:

Fredag:
Gennaro fyllde som sagt àr, jag travade hem till grabbarna med ballonger, kladdkaka, sprutgràdde, ljus och fòdelsedagskort. Han vart jàtteglad! Ingen annan hade fixat nàtt, tur att de har mig :). Vi fikade och jag kàrde kànna deras andra calabresvànner som var pà besòk, sen vart det en svàng ner till via Gallucci fòr en skàl och fòr att mingla och hànga lite. Den gatan e fasiken som en ungdomsgàrd, det e ju som Bolognas via Zamboni fast den e mkt mindre.

Lòrdag:
Jag jobbade ca 11 timmar, fràn 7-18.30. Drog runt med mina tvillingar pà stan och i parker, sàg till att se sov, lekte, kàkade etc. Totalt var vi ute och gick i ca 5,5 tim! Vi hade jàttemysigt, de sàger mitt namn nu..."Lale". STOLT!
Lorenzo spottar dessutom ur sig nya ord varje dag, de senaste àr: aspetta, ho capito, grazie, mio, bau-bau (nàr han ser en hund) och pio-pio (nàr han ser en fàgel). Alla ord sàgs dock med bebisaccent. Veronica e lite segare med snacket men hennes motorik e dàremot mkt bàttre. Lorenzo (àven kallad scarface) slàr sig stup i ett, ramlar, river sig och allt mòjligt, medan Veronica klarar sig utan en skràma.
Jag vart uppraggad pà gatan àven denna lòrdag av en calabres, Marco, han sàg mig fràn andra sidan vàgen, signalerade och fràgade om ungarna var mina, jag sa nej, varpà han kom springade och fràgade efter nummer. Han verkade verkligen va trevlig, sà han fick mitt nummer och vi skulle gàtt ut igàr, men han vart sjuk,m tyvàrr sà det fàr bli en annan gàng.
Pà kvàllen pà lòrdagen var jag ute i vanlig ordning, gick fòrbi Mr. Brown och tràffade Valerios fròknar, de e fràn Englad och i min àlder. GUD, sà roligt det var att snacka à hànga med dem. Engelsk humor och att fà snacka med tjejer, grymt, vart pàmind om hur mkt jag saknar mina systrar och tjejkompisar hemma :(. Sen kom Luciano och hennes kompisar, en ny tjejkompis som e grymt cool, som jag làrt kànna, hon spelar i band, pluggar till ingengòr och har tusen jàrn i elden, jag gillar henne stenhàrt. Senarre kom àven mina calabreser och lite annat folk sà till slut kànnde jag nog halva stàllet :). Tràffade en napolitanare, Domenico, som var jàttesòt, vi snackade lite men bytte inte nummer lr nàtt. Vart àven utbjuden av en patrullerande vakt oxà han fràn Napoli, snygg och làng och jag tackade ja..varfòr inte. Alltid kul att dejta och nu nàr sommaren e hàr har jag ingen lust att sitta inne.
Ledion var oxà dàr, men han hàlsar inte ens làngre pà mig, tònt!
Norman, e en kille som har en tobaksaffàr och han och jag har blivit vànner fòr jag gàr ofta fòrbi dàr med barnen, iaf tog han upp sin mobil under kvàllen och dàr stog mitt nummer. Jag har aldrig gett honom mitt nummer! Nà, dà har han tagit det nàr jag har laddat pà min mobil via en terminal! Han var jàttestolt, jag tyckte det va lite creepy...men skrattade àt det och sa att han kunde behàlla det. Sen innan jag gick hem, stack jag, Luciana och hennes 2 killkompisar och kàkade vàrldens goaste munkar pà ett kànt stàlle, sen skjutsade de hem mig.

Sòndag:
Jobbade jag igen som vanligt, men bara till 16. Nàr jag var ute och gick med barnen sà springer jag pà Domenico, napolitanaren! Oh, sà sòt han e. Han ser mig fràn andra sidan gatan och ropar mig till honom. Vi stàr och snackar ett tag sen màste han gà dà hans bror kommer ut med sitt barn, han bor hos sin bror och hans fru. De skulle gà och handla Ba-ba, en napolitansk bakelse som man àter pà sòndagar. Han har lovat att jag ska fà prova det nàgon gàng :).
Inget nummer byttes...dock. Pà kvàllen pà sòndagen var jag och kollade matchen Inter-Siena och ja, Vi tog hem scudetton IGEN! Go IBRA!
Tràffade lite kadetter, fràn militàrakademin hàr i Modena och en av dem komemr fràn Pescara och han har parasoll typ dàr vi kommer ha vàrat parasoll i sommar, sà vi bytte nummer och sa att vi skulle ses i sommar!
Vakten fràn kvàllen innan kom dit och vi hàngde lite grann+nàgra andra vànner (Maurizio och nàgra av Ledions vànner). Men vakten har jag "dumpat", han va inget fòr mig àven om han var trevlig.

Màndag:
Sov jag till kl.12, sen stack jag ut och sprang, sen chillade jag, gick ut pà stan och tànkte att tànk om jag skulle tràffa pà Domenico igen, det vore ju schysst. Ok, om det e meningen sà gòr jag det...Inne i stan vart jag stannad 3 gànger av tre olika killar som ville ha mitt nummer! Jag fattar ingenting, det màste va fòr att det e sommar, de e som galna. En kick fòr sjàlvfòrtoendet e det iaf. Pà vàg hem, gick jag fòrbi Domenicos hus, med tanke pà att han bor 2 gator bort fràn mig, dà sitter det en kille pà en balkong och tittar pà mig. Han ser ut som hans bror, som jag bara sàg snabbt, han vinkar till sig mig och fràgar om jag letar efter Domenico...hehhe. Han beràttar att han har àkt till Napoli i 15 dagar, pà semester (hem till la mamma!) men om jag vill kan jag fà hans nummer. Vilken matchmaker till brorsa. Brorsana fru kommer oxà ut och de var jàttegulliga och trevliga. Jag fàr hans nummer och messar. Sen messar vi under kvàllen och vi bestàmmer att vi ska ses nàr han kommer tillbaka. Han ringde lite senare pà kvàllen oxà sà vi pratade lite. Tycker napolitanskaccent e sà rolig, ibland fattar man inte vad han sàger. Han làter som Diego i Uomoni e Donne.

Det var min helg i korta drag.
Nà! Nu kallar terassen som sagt..

Puss

<3

Oj, det har varit en vàldigt hektiskt helg...vàldigt kul har det vart och det har hàn himla mkt. Ska blogga om allt imorgon men just nu vill jag bara sàga: Jag saknar min tjejer hemma i Sverige otroligt mycket! Nàr jag kommer hem ska jag krama er alla i 100 àr. Ni àr bàst, tack fòr att ni finns!

Weeeeeiiiiiii

Dà vare fredag igen dà, tiden verkar bara gà fortare och fortare. Igàr var jag sààà tròtt hela dagen, kan ha berott pà att jag var ute till 3 natten innan, men trots att jag sov pà dagen kom jag aldrig igen lixom. Idag e det lite bàttre, men jag kànner att en fòrkylning e pà ingàng, i princip alla i familjen gàr runt hàr och snòrvlar. Tycker dock att jag klarat mig bra under dessa mànader jag vart hàr, ifràn sjukdomar à sànt.

Igàr kom det paket till mig, till MIG! Det var fràn Sofia pà mitt gamla jobb. Hon hade lagt ner diverse godis, mkt saltlakrits, en skavllerblaska och ett litet brev. Oj, vad glad jag vart. Har redan lyckas trycka i mig salta katten-tablettasken, bjòd Antonio men det var inte poppis..."salt godis, konstigt"..muttrade han. Men nu ska jag spara och bara àta nàr jag e supersugen eller làngtar hem. TACK FIA! <3

Igàr tràffade jag iaf Antonio, han var 25 min sen ivanlig ordning, han messade iofs innan à sa att han skulle bli sen. Men àndà! Han e alltid sen, sà vi bòrjade med att tjafsa om det. Sen gick vi hem till honom och jag la upp en massa bilder fràn Modena pà FB, sà nu kan ni gà in och kika. Sen pratade, pratade och pratade vi. Jag sa vad jag kànnde och han vad han kànnde. Han sa att om jag vill, sà kòr vi...han vill inget helldre. Och nàr jag sa att "men om 6 veckor sà àker jag", sà tittade han pà mig med fràgade ògon och sa "och, vad spelar det fòr roll, det e vàl inget problem. Vi lòser allt om vi vill :)". Oh, han e fòr sòt, underbar. Men jag bestàmde att vi fortsàtter at vara vànner fòr jag e inte òvertygad, jag e fòrvirrad och jag vill inte lura in honom i nàgot. Men ngt har àndrats fòr mig mot honom, vet inte pà vilket sàtt bara. Jag sa att om jag àndrar mig sà sàger jag till, lite skàmtsamt..."Tànk fort dà"-svarade han :).
Sà nu kòr vi pà som vanligt, vi e vànner och inget mer. Famktum e nog att jag uppskattar honom mer som vàn och e verkligen glad att ha honom som min vàn.

Idag fyller Gennaro 25 àr, Antos bàsta vànhàr. Ska òver till honom efter jobbet. Har bakat kladdkaka, kòpt gràdde och ljus och nu hàller jag pà att klippa och klistra ihop ett fint grattis-kort. Han vill inte bli firad, men det struntar jag i. Han e sàn fin kille och har tillsammans med calabresarna tagit hand pm mig sà himla fint hàr. Blir nog en svàng ner pà via Gallucci sen och ngn skàl med hela gànget. Tydligen ska typ 3-4 vànner till Mario (en annan i calabresgànget) ha kommit hit och ska stanna hàr òver helgen, sà vi blir nog en hel del.

Familjen ska kòpa Nintendo Wieee Fit! Kanske redan idag. Jag e sà lycklig, à vad jag ska kòra dà. Blir lite ensidigt att bara springa hela tiden varje morgon. Beach 2009, here I come!

Che confusione, sara perchè ti amo?

Oh vad tròtt jag e pà mig sjàlv...Igàr var vi en svàng till Sala d'attesa (baren jag beràttade om fràn fòrra vecka). Fast fòrst mòttes vi alla upp hos calabresarna, vi var en hel del. Antonio, kom sist av alla i vanlig ordning, han som alltid e sen. Sen bjòd calabresarna pà en àcklig drink och sen gick vi allihopa. Antonio och jag skulle ju ha pratat, men det vart det inget med. Istàllet var han ànnu mer distant àn vanligt sà jag hàngde och snackade med andra hela kvàllen, inte fòr att vi brukar sitta ihop, men han brukar alltid ha lite koll pà mig...men det bòrjar àndras, hans beteende mot mig bòrjar àndras. Jag fòrstàr honom iofs, vem orkar tràna och hoppas pà nàgon som det àndà aldrig kommer att bli ngt med? Jag tyckte att det var skònt fòrst, innan har jag alltid irriterat mig pà att han var ett plàster, men nu saknar jag det lite...Dessutom som har han bòrjar "hàlla pà" med en tjej, Ambra, jàttegullig och trevlig e hon, jag gillar henne skarpt, men nàr jag sàg de tvà ihop igàr sà stack det till i hjàrtat av svartsjuka. Jag la sàklart band pà mig och làtsades som ingenting. Men inom mig fràgar jag mig varfòr jag kànner sà? Tycker jag kanske verkligen om honom, eller e det sà att bara fòr att han gàtt vidare och jag inte kan fà honom nu sà vill jag ha honom? Jag blir sà tròtt som sagt, varfòr e det alltid sàhàr med mig. Hursomhelst sà fòrsòkte jag igàr tànka mig vara med honom, om dessa tjejer inte hade velat ha honom, hur hade jag kànnt dà? Och jag kom fram till att det nog bara handlar om mitt ego och att jag e svartsjuk. Jag vill absolut inte sabba en blivande relation fòr honom med ngn pga detta. So, jag làter det bara vara helt enkelt. Istàllet fòr att Antonio fòljde mig hem som vanligt, sà gjorde Gennaro, Enrico och Mario det istàllet, sà sòta. Sà pà vàg hem sà diskuterade vi situationen lite...Gennaro pàstog att Antonio inte e seriòs med denna tjej, Ambra, och att han kanske tom delvis gòr det fòr att gòra mig svartsjuk. Han vill se oss ihop, hahah, det har han alltid velat!
Jag hoppas fòr Antonio att han gillar henne pà riktigt och att hon gillar honom. Ikvàll ska jag hem till honom iaf, sà ska jag làgga upp mina bilder pà Modena pà FB, àntligen! Vi fàr se vilka samtalsàmnen som dyker upp under kvàllen...
Jag e lite ràdd att fòrlora honom, som vàn, om han nu bòrjar dejta denna tjej...ja, ja...fòrvirrat e vad det àr just nu.

Puss

Lavoro, lavoro, lavoro

Hàrda tider nu. Som jag skrivit och beràttat tidigare sà kommer mamman att vara borta en hel del, vilket innebàr stora fòràndringar, fòr alla i familjen inklusive mig. Fòrmodligen kommer det bli sà att mamman e borta màndag morgon till onsdag kvàll. Sen fràn torsdag till lòrdag kommer hon att àka fram och tillbaka pà denne kurs till Milano, vilket innebàr att hon kommer att komma hem runt kl 20 pà kvàllen. Tufft fòr henne med sà mkt jobb, tufft fòr pappan, tufft fòr mig som kommer att fà jobba jàttemkt extra, men framfòr allt tufft fòr de, som i princip fàr se sin mamma en dag i veckan, sòndagarna. Min lediga dag hde det ju redan àndrat till màndagar, men nu nàr hon kommer va borta pà màndagarna oxà tycker jag att det bàsta vore om jag dà va ledig pà sòndagarna sà fòr hon ju dessutom spendera mer tid med barnen, men tydligen inte. Jag fòrstàr mig inte pà henne ibland. Igàr satte jag mig ner med pappan iaf och tog upp detta med tider och att jag behòver veta hur det kommer att bli fòr mig de sista 6 veckorna och hur vi ska gòra etc. Han svarade i den màn han kunde och ja...jag blir som ungarnas extramorsa helt enkelt. Idag vare jag som vàckte dem, gav de frukost, bytte pà dem, klàdde dem, gosade och lekta med dem. Sen àkte jag och pappan ihop och làmnade alla tre pà respektive dagis, sen hem, stàda huset, sen gick jag till simhallen dàr Valerio hade simskola idag med klassen, kikade och hejjade nàr han sà modigt hoppade i pà hògsta stàllet, dushade honom, klàdde honom pussade hejdà. Sen kl.16 hàmtar jag honom igen i vanlig ordning och leker med honom tills pappan kommer rynt 18 tiden dà vi ihop àker och hàmtar de smà. Sen ska de làgags fram klàder fòr morgondagen, strykas, lagas mat, matas, bytas, klàs til pijamas, nattas...ja, ni fattar. Jag har blivit mamma pà heltid...

Ikvàll ska jag nog ut en svàng iaf till Sala d'attesa fòr att tràffa lite folk och snacka...
Puss

...

Ar fruktansvàrt slut och tròtt mentalt och fysiskt. Veckan som gick var den vàrsta pà lànge. Som tur sà redde jag och Antonio ut vàrat bràk igàr, tog sin lilla tid och mànga tàrar fàlldes bàde fràn min och hans sida. Det vart ett riktigt stort missfòrstànd och dessutom relationen som vi har e ju lite komplicerad, och det gjorde inte saken làttare. Efter vi snackat ut skulle han ivàg pà bio jag tànkte gà hem, fòr skulle cyckla till bion och jag hade ingen cyckel. Pà vàg genom stan i den galna sommarvàrmen (helt underbart, jag gàr runt i linne och skjorts dygnet runt...igàr vare typ 32, pà kvàllen nàr vi gick hem ca 27 grader!), sà mòter vi hela calabresgànget och de òvertalar mig att fòlja med. Ger mig en cyckel, snabbt som fasen och Gennaro och Enrico kutar hem och hàmtar en extra cyckel, sà sòta. Pà bion vare jag, Antonio, Gennaro, Enrico, Giambattista+flickvòn+flickvàèns kompis och Michele. Vi sàg "My bloody Valentine" i 3D! HEMSKT! Jag som hatar skràckisar i sig kan ju tànka er hur det var att se det i 3D, sàg typ halva filmen bakom min tròjan ihopkrupen mot Antonios axel. Men vad kul jag hade. Dessa killar e sà himla roliga, efter filmen cycklade vi hem och hàngd elite ute pà gatan innan jg knatade hem runt 24-tiden. Jag skrattar verkligen hela tiden nàr jag e med dem. Nu har det slàppt pà sin "tjejcensur" (lita iaf), sà e det ànnu roligare. Jag e som en av killarna, nàstan. Dessutom har de intelligent humor, smarta och snabba skàmt. Det e verkligen mina killar, vill inte ens tànka pà nàr jag màste àka hàrifràn och làmna dem...snyft.

Jobbigt nu àr att jag verkligen jobbar sà himla mkt. Mamman e borta till ca kl 20 torsdag till lòrdag (lòrdags jobbade jag i 11 timmar i stràck). Det funkar inte. Visst jag kan jobba sà mkt och ta allt ansvar men barnen màr inte bra av det. Jag à pappan kàmpar verkligen pà. Idag e hon e Rom dessutom, och kanske kommer hon att sova borta och komma hem imorgon kvàll. De har inte ens kollat och fràgat om jag tycker att det e ok detta...men men. Det vàrsta e att hennes kontor och chef vill att hon ska flytta till Rom, redan NU! Typ om en vecka. De ska ju flytta till Rom, men fòrst i bòrjan pà sept vare sagt. Jag VILL INTE FLYTTA TILL ROM. Nu trivs jag hàr och har verkligen hittat ett bra gàng som jag verkligen tycker om. Kan jag fà njuta och va i lugn och ro dessa sista 6 veckor? Jag blir galen! Sànn stress hela tiden. Jag tycker synd om tjejen som kommer att komma efter mig, det kommer inte bli làtt fòr henne.

Vi fàr se hur det gàr, nu ska jag gà à vila lite...
Puss

What doesen't kill you, makes you stronger

Den hàr veckan har varit den vàrsta veckan pà àr och dar...Jag vet inte ens vart jag ska bòrja, men gàrdag eftermiddagen till bringades i tàrar i centrala Modena. Vàrldens bàsta syster, fòrsòkte lugna, tròsta och stòdja via telefon. Tack Flis, du e bàst <3.
Idag har jag ont i hela kroppen...men jag e inte dòd...klarar mig igenom detta oxà. Det vàrsta e nog utsattheten, att jag nàr mina calabres vànner, svek mig, inte visste vart jag skulle gà...jag hade ingenstans att gà, vem ska jag prata med nu. Det var hemskt att kànna sig sà ensam.
Men nàr jag pratat med Flis och Mario sà kànndes det lite bàttre och jag va pà vàg hem fast jag inte ville, men sà kom jag pà att jag kunde gà fòrbi min favorit Pub à prata lite med dem, Sagt och gjort, och som de stàllde upp fòr mig. Maurizio, som e en av gubbarna som àger den och fràn Amalfi sa mànga bra och tròstande ord. Làrde kànna tjejerna i baren oxà, de tog verkligen hand om mig gav mig att dricka och àta och jag kànnde mig riktigt ompysslad.
Sen stannade jag kvar dàr fòr att kolla Milan-Juve, sjàlv, de va coolt. Làrde kànna ytterligare en hel del mànniskor och hade riktigt kul :). Sen kom Maurizio med vànner och de slutade med att vi alla gick hem till hans libanes kompis, spelade musik och kàkade libanes mat. Vilken kvàll!

Jag e fortfarande jàttelessen och har inte ret ut med Antonio àn, ska gòra det senare. Nu tànker jag tànka pà att ha kul jag och att jag ska mà bra. Jag e stjàrnan i mit liv, som Pang sàger.

Har jobbat jàttemkt denna helg sà idag pà min lediga dag ska jag verkligen ta det lungt...nu vàntar balkongen och sola, sola, sola...

Puss

Fuck it!

Jaha, det var det. Tog slut lika fort som det bòrjade...Jag fattar fortfarande inget. Vi pratade igàr, jag à Ledion. Mòttes utanfòr Mr. Brown, nàr vi fòr nàstan exakt hade haft den dàra toppen kvàllen. Nàr han kommer ser jag att han har den dàra jàkla Carmela à hennes kompis i slàptàg. Hon e fan som en igel pà honom! De hatar mig fòr òvrigt...usch...falska bitchar e dem. Iaf sà kommer han fram till mig och vi bòrjar prata. Jàttebra snack, alltsà lungt och sansat och kontentan var att vi bara ska vara vànner, han vill ha det sà...fòrklaringen, och jag vet inte vad jag ska tro àr att assà dessa tvà tjejer, sàkallade vànner, tvingar honom att vàlja mellan att dejta mig eller att fòrbli deras vàn. Vad fan? Vad e det fòr vànner? Samtidigt som om han verkligen gillade mig hade han stàtt upp fòr sig och mig. Tydligen hade det blivit kris nàr han tràffade mig, i gànget. Jag fattar inget...kànner mig lurad, besviken, lessen. Jag vet att det vi hade var àkta, att han verkligen var intresserad. Sànna stunder vi hade fejkar man inte. Dàrfòr e jag lite làtt chockad nu...
Ska nog ta och làgga ner det dàr med killar....
Oh, why? Varfòr var han tvungen att springa efter mig i regnet en sòndag fòr snart tvà veckor sen?

Resten av kvàllen spenderades med calabresarna, mina pojkar. Vi va fòrst pà en Erasmusfest och sen à dansade lite pà Tube. Trots allt hade jag kul, làrde kànna djn, vi snackade en hel del och han bjòd pà òl. Kom oxà nàrmare Gennaro en i gànget dà vi snackade mkt under kvàllen. Fick skjuts hem tidigt av tvà i gànget som oxà skulle upp me tuppen idag. De andra stannade kvar och jag làmnade Antonio i armarna pà nàgon brunett. Vet inte vad som har hànt med honom nu. Han beter sig skumt.

Annars kànns det som att alla brudar i Italien hatar mig. Spelar ingen roll om jag e làgmàld, hòjljudd, tar mkt eller lite plats. Jag e lixom ett hot fòr dem i vilket fall som helst. Sà nu orkar jag inte bry mig làngre, de fàr tycka och tro vad de vill. Hànger med killarna, mkt enklare...Fuck it!

From Hell to Paradise pà 2 minuter

Lokal prognos òver Modena: 27 grader, sol, inte ett moln pà himmlen! Love it!
Jag har redan lyckats brànna mig idag nàr jag solade pà terassen.

Ledion status: Dàligt tills fòr 5 minuter sen.
Han ringde igàr vid 20-tiden och fràgade vad jag skulle gòra. Jag sa att jag skulle till Sala d'attesa med mina vànner. Han fràgade om jag ville ses en svàng innan, och det kunde jag vàl (Sàklart jag vill skrek jag inombords!!). Vi tràffades pà Mr. Brown, en pub pà via Gallucci. Tyvàrr va vi inte ensamma, han va dàr med nàgra vànner. Sà jag stàngde mig och vart jàttekall mot han och àven om han fòrsòkte nàrma sig mig sà ville jag lixom inte. Jag var forfarande sur fòr att han inte visar mer Go! mot mig. Sen till slut sà var han tvungen och gà à jag va tvungen att gà. Innan dess hade jag tràffat pà massa svenska gubbar som jobbade fòr Tetra Pack och va à hàlsade pà, pà Tetra Pack hàr i Modena. Jàttekul att snacka med dem. Men jàkar vad osvensk jag kànnde mig. inser hur mkt jag fòràndrats.
Sen gick jag med mina killar, calabresi, till Sala d'attesa, dàr en stor òl kostar 2,50 euro en drink 3,50 och en shot 1 euro. E vàrsta lilla baren men jag lovar det var sàker t 500-600 pers som hàngde utanfòr och inne. Superkul hade jag trots att jag tànkte pà Ledion och var frustrerad òver att vi inte pratat. Jag tràffade massa mànniskor och bytte nummer me dbàde killar och tjejer, nya vànner! Hurra! Antonio, vart jàttefull och strulade med en eller vare 2 tjejer, hahah. Vet inte om det hade med mig att gòra, men jag e glad fòr hans skull. Vi pratade imorse och allt verkade lungt med honom.
Imorse var jag verkligen lessen och kànnde verkligen att jag màste reda ut med L, om vart vi stàr etc. Sà jag messade honom, och fràgade typ det och sa att jag fattar inget. Han svarade surt och stòtt och jag bara kànnde att nu e det ett STORT missfòrstànd som stàr fòr dòrren. Pratade med Nea pà FB och hon sa: MEN RING HONOM NU, ALE! Sànna hàr viktiga saker lòser man INTE pà sms!!! Hon hade sàklart helt ràtt, men fan vad ràdd jag va fòr att han skulle va arg lr nàtt. Jag tog mod till mig och ringde. Vi bestàmde pà en gàng fòr att ses ikvàll efter vi har jobbat och prata ut om det, skònt! Sà nu e jag glad igen. Vi màste nog "pejla in varandra" som Pang skulle sàga. Hoppas pà ett bar snack. Nu e det korten pà bordet, inga spel. Arligt, rakt upp och ner. Ska nog gà bra.
Sen om han/jag/vi vill sà òppnar Baluardo ikvàll, ett utomhus stàlle (lite som discot Giardini i Bologna). Premiàr! Jag vill gàrna se hur det e. Men som sagt beror dt pà status pà oss. Calabresarna ska dit iaf.

Annars e allt bra med familjen, jobbar och sliter och trivs. Som vanligt. Tiden gàr liiite fòr fort bara.

A domani
Puss

Love story

"Romeo take me somewhere we can be alone. I'll be waiting all there's left to do is run. You'll be the prince and I'll be the princess. It's a love story, baby just say yes."- Love story, Taylor Swift

Han hòrde till slut av sig igàr. Sàhàr skrev han:

"Forlàt mig fòr att jag hòr av mig fòrst nu. Igàr och idag var jag tvungen att hoppa in och jobba extra fòr en av tjejerna har gjort illa handen. Angàende allt som hànde i lòrdags, fòrsòker jag lugna ner situationen och ta reda pà vem det var som startade denna karusell. Vi hòrs imorgon. Puss"

Jaha...jag vart glad att han hòrde av sig iaf. Ett tag igàr va jag sà lessen och arg att jag vart lite ràdd fòr mig sjàlv. Det bevisade àn en gàng hur mkt jag gillar honom, redan. Jag tycker inte att det va ok att han messade sà sent som han gjorde och nàr vi ses nàsta gàng, fòrhoppningsvis ikvàll sà ska jag ta upp det pà ett smidigt sàtt. Fòr mig handlar det om respekt. Men jag ska inte va snabb att dòmma honom heller, han har sina anledningar. Jag e hàrd men han fàr en chans till. Brànner han den e det òver. Efter allt som vart med Dimi har jag làrt mig ett och annat.

Ikvàll ska jag nog ut en svàng, ska nog fòrbi Sala d'attesa, en bar med musik som bara ett òppen pà onsdagar och tydligen e packad med studenter, pga billiga priser i baren. Kul att se ett nytt stàlle i Modena.

Puss puss

Love sick...

...med betoning pà sick...Nej, jag har inte hòrt nàgot av mr. Ledion àn. Bòrjar bli otàlig och smàtt galen...

Igàr va jag ledig och det va skònt, àven om jag inte fick sova ut ngt. Jag pysslade med ditt och datt hela dagen. Frammàt 2-tiden, gick jag pà stan, var tvungen att kòpa nya hòrlurar, eftersom min apajat, och jag màste ha musik i òronen nàr jag springer varje dag. Tror bestàmt att det àr det 4 paret som gàr sònder sen i oktober. Iaf, sà kòpte jag ett par nya och sen gick jag hem till calabresarna nàr Cristina vàntade med kaffe och kollade Uomini e Donne. Sen drog vi ut pà stan fòr hon behòvde kòpa ny kajalpenna. Jag visade henne min favvo smink affàr och sàklart kunde inte Alexandra hàlla i pengarna och ràkade kòpa ett underbart, làppforstorande làppglas, fòr alldeles fòr mkt pengar. Note to self: INTE gà in i butiker nàr sparar pengar! Men jag unnade mig detta nu, kànnde att jag behòvde det och va vàrd det.
Pà vàg hem gick vi pà via Emilia och fòrbi cafeet dàr Ledion jobbar, tror ni inte dà att han precis kommer ut och serverar borden. Han skulle ju va ledig igàr, konstigt! Som tur va gick vi pà andra sidan gatan sà han sàg inte oss, men Donato hans kollega kikade ut precis dà och sàg mig, jag vinkade lite snabbt och skyndade vidare. Pinsamt!
Pà kvàllen tràffade jag, Antonio, Cristina, Enrico och Gennaro fòr en aperitivo pà puben. Va himla mysigt, vi satt och snackade lànge medan regnaet fòll utanfòr. De e sà trevliga och gulliga. Jag e verkligen glad att jag har hittat dem hàr, de e underbara vànner! Sen gick vi hem till grabbarna och Enrico och Cristina lagade sjukt go omelett med tilhòrande kòtt och inlagda kronàrtskockor, som Cris mamma hade gjort. Till efterràtt vart det jordbubbar med socker. Grymt gott! Vi hade àven en làng diskution om kvinnor och màns roll i en familj, jag och Cristina mot huvudsakligen Gennaro. Tror att Antonio hòll med Gennaro men han e fòr ràdd fòr mig..hahha...sà han vàgade inte sàga sà mkt. Gennaro hàvdade att han tycker det e helt naturligt att kvinnan ska gòra vissa saker och mannen andra. Han e uppvuxen sà och vill ha en kvinna som stàdar, lagar mat, diskar och tvàttar. Detta gick ju jag och Cristina igàng pà rejàlt och sò va diskutionen igàng. Sen vare "hejdà Cristina", hon àkte tillbaka till Firenze idag, Jàttesynd, va kul att làra kànna henne, hon e verkligen toppen. Men vi kommer hàlla kontakten.
Sen fòljde Antonio mig hem i òsregnet och jag somnade, lycklig men smàtt orolig.
Kom igen, ring Ledion, ring nu dà!

Puss

Upp och ner, ner och upp

God màndagsmorgon alla,

antar att jag inte behòver pàminna er dàr hemma om att sommaren e hàr. Nu e det varmare ute àn inne, ni vet nàr det e en vàgg av vàrme man mòter nàr man kliver utanfòr dòrren, inte jàttepàtaglig men àndà. Varmt e det och jag har tom blivit lite bruna, eftersom jag e ute och gàr med ungaran hela helgerna. Men vad jag fattat sà har ni det inte sà dàligt med vàrme dàr hemma i Sverige heller.
Ja, mkt har jag att beràtta àven denna gàng, en hel helg som ska avhandlas sà det e vàl like bra att jag sàtter igàng.

Efter onsdagen nàr jag tràffat Ledion svàvade jag ju fram pà smà moòn och var himla lycklig, dock fast besluten om att han skulle hòra av sig om han ville tràffa mig igen, jag tànkte inte gòra det. Torsdagen gick, och jag hòrde inget, hòll mig kall, men slets (eftersom jag e en jàkla drama queen som alltid ska màla fan pà vàggen!) mellan hopp och fòrtvivlan, tànk om, tànk om inte....làste hans sms han skickat sàker 10 gànger, en sàn tònt jag e, hahah. Men det visar vàl bara hur mkt jag fallit fòr honom redan. Iaf sà hòrde jag nada pà torsdagen.
Fredagen kom med 1:a maj och det var en underbar dag. Jag hade bestàmt mig fòr att ta med mig tvillingarna, Lorenzo och Veronica till en stor park och ha pick-nick hela dan. Antonio, Enrico och hans tjej Cristina fòljde oxà med. Vi hade sà himla mysigt. Vi lunchade i gràset, lekte med de smà hela dagen. Grabbarna va sà gulliga och ville bàda dra vagnen och kànna sig som pappor. Folk som sàg oss tvà par med tvillingparet màste ha undrat, vilka som hòrde ihop och vilkas ungarna var. Nàr jag va med dem sà kàndne jag verkligen att de e min busungar dessa tvà. Jag va och kànnde mig verkligen som mamman. De andra busade men nàr det var dax fòr alvar vare jag som steg in och dà lyssnade det. Antonio bar Veronica som en porslinsdocka, och man riktig sà hur ovan han e men han lòs som en sol nàr hon log och pussade honom pà kinden. Efter 7 timmar av bus, skratt och lek sà gick vi hem och bestàmde oss fòr at ses pà kvàllen hemma hos calabresarna och kolla pà 1:a maj konserten som e i Rom varje àr à sen gà ut en svàng. Sagt och gjort, eftersom jag inte hòrt ngt av Ledion sà vare bara att planera annat. Vi satt hemma hos de och kàkade jordgubbar och drack vin ovh kollade pà konserten nàr det ringde, runt 23-tiden. Det va han! Han va nere pà via Gallucci, bargaten, calabresaran bor typ pà den, à han fràgade om jag hade lust att kila ner och hàlsa pà honom. Jag var sàà glad, sa till calabresarna att jag skulle ner och morsa pà nàgra och att vis es dàr nere pà gatan. Sen hade jag den bàsta kvàllen jag har haft denna vàr. Han sken upp som en sol nàr jag kom gàende och òste komplimanger òver mig. Vi gick in och han bjòd pà vin och vi pratade och pratade och pratade. Helt underbart! Jag vart presenterad fòr typ 20 av hans vànner, alla underbart trevliga! Fràn hela vàrlden, bla Albanien, Palestina och Italien sàklart. Han hòl om mig, pussade mig pà pannan och hòll min...som det ska va. Jag fòklarade dock làget med Antonio och sa att de va pà vàg till mig och att jag ville prata med honom om Ledion innan han sàg oss hàlla handen.
Kl.2 gick de andra, dvs alla Ledions vànner och dansade men Ledion valde att fòlja mig hem ist fòr att fòlja med dem. Pluspoàng! An en gàng vare ett avsked som varade i 20 minuter, minst utanfòr min grind, vi bestàmde att jag skulle komma fòrbi caffet dagen dàrpà och sen att vi skulle kàka middag pà tisdag.
Lòrdagen kom, och jag jobbade i vanlig ordning...trots mina 3,5 timmar var jag inte tròtt...heheh.
Pà dan mòtte jag Antonio och han hade fattat att jag tycker om ngn annan. Jag beràttade allt fòr honom, han vart lessen sàklart, men sa att han va glad fòr min och hans skull. Men att han helst inet vill se oss ihop, sà om jag kunde undvika att ta med honom nàr vi gàr ut ihop vore han glad. Jag fòrstà honom, fullt ut och tànker respektera det helt och hàllet. Jag har mina calabresare à sà har jagmin Ledion, eller har jag det? Mer om det sen.
Pà kvàllen runt 19.30 gick jag till caffet och nàr jag kom in kànnde jag direkt att ngn var fel, Ledion va mkt kallare och lite reserverad. Direkt blir jag asaràdd, igen! Vill inte bli sàrad, vill inte bli brànd. Han pratade sàklart med mig och bjòd pà vin och va trevlig och sa att han tyckte att jag va skum mot honom, vilket jag vart eftersom han va det mot mig. Iaf blev jag kvar dàr tills de stàngde, till 24 typ. Den baren e typ deras gàngs samlingsplats sà hela tiden kom hans kompisar in och en av dem, Maurizio, satte sig med mig under lààààng tid och vi snackade mkt. Han va jàtterolig och jag skrattade ihjàl mig àt hans skàmt. Jag vet inte om Ledion tyckte att det va jobbigt och att han vart svartsjuk men han fortsatte att va lite kall. Hans tjejkompisar, Carmela (morr) och Mariangela kom oxà. Jag gillar de tvà jàttemkt, lr Mariangela gillar jag. Men Carmela e att problem, hon e nàmligen kàr i Ledion och hatar typ mig dàrav. Han har fòklarat fòr henne 100 gànger att det inte ngnsin kommer att bli ngt mella dem, men hon ger lixom inte upp. Ni vet nàr tjejer e sàdàr trevligt falska...sà e hon, jag avskyr det. Làtsas som inget, jag kan ju àndà inte gòra ngt, det e inte mitt fel. Iaf, sà nàr de skulle stànga sà gàr hans vànner+jag till via Gallucci och Ledion sa att han kommer sen. Det vàrsta va att Maurizio pikade Carmela hela tiden, att det vart pinsamt, om situationen. Efter typ 30 min kommer han och jag ville bara gà hem och han med. Han hade alltsà bara kommit fòr att fòlja mig hem. GULLIGT! Pà vàg hem hòll han min hand och vi pratade. Han sa att han hade haft en riktigt dàlig dag och jag kan tànka mig att detta me Carmela pàverkar honom psykist. Sen tror jag att han kanske oxà e ràdd, lixom jag. Jag hoppas bara att han inte leker med mig.
Nàr vi sàger hejdà sa han att vi skulle hòras, att han skulle hòra av sig ang att ses och kàka pà màn lr tisd. An har jag hòrt nada! Idag e det màndag. Jag kryper redan pà vàggarna, jag vet att jag ska ta det lungt. Men jag vart lite ràdd nàr det vart sàn skillnad fràn fredagen och lòrdagen pà hans humòr. Nej, ska làra mig att ha tàlamod tror jag. Lita pà att jag duger, mer àn vàl och pà att han tycker om mig. Hatar att va sàhàr fragile, men det hòr till i kàrlekens spel. Hàll tummarna fòr mig!

Igàr var jag à calabresarna pà en Luna Parc, nòjespark pà kvàllen, var jàttemysigt! Fick àven sms av Dimitri, svarade inte ens. Kànnde riktigt vilken tònt han e och att jag e FRI fràn honom, àntligen!

Idag e jag ledig sà jag ska baka kanelbullar, sen ska ja hem till calabresarn och cristina pà dan och kolla pà Uomini e Donne, sen hem chilla och sen pà aperitvo med alla eftersom att cristina àker tillbaka till Firenze imorgon :(.

A domani!