Packa packa packa

Imorgon kommer dom! Min mamma och pappa! Awwwww...vad jag làngtar. Samtidigt kànns det konstigt. Visst har jag tànkt pà dem varje dag och pratat med dem varje vecka under de 6 mànaderna som jag varit hàr, men làngtan har inte varit outhàrdlig.
Fòrmodligen dyker de upp runt 18-tiden, planen e att fika med familjen hàr sà de fàr tràffa dem à allt, sen ska vi nog ut och kàka middag pà ngn schysst resturang *lyx* och sen vill jag visa dem via gallucci och presentera dem fòr mina vànner hàr och fòr Roby.

Igàr fick jag sluta tidigare redan kl.20.30 eftersom att farmorn e hàr nu sà vi e jàttemànga som kan hjàlpa till med barnen àndà nàr jag làmnade huset fòr att tràffa Roby vare KAOS och hòll pà att urarta. Barnen gràt, skrek, bràkade etc. Jag skulle sà gàrna vilja ta tag i situationen men det fukar lixom inte, jag fàr bara gòra som de sàger, anpassa mig och gòra mitt bàsta nàr jag e med barnen. Vàl ute va jag som sagt med Roby, vi satt och snackade och pratade och hade det toppen som vanligt. Han hade dessutom kòpt ett Wind-simkort, som jag, sà vi ska kunna prata och messa fòr mindre pengar till varandra, sà gulligt gjort! Jag hade kollat upp tàgtiderna till Gavvo och snart sà ska han bestàmma vilken helg han kommer till Gavvo sà vi kan boka hotellet, Bellavista.
Senare under kvàllen gick vi alla till Sala (mina vànner och hans vànner), var kul att vara med honom och hans gàng. Att fà làra kànna hans kompisar lite mer och bàttre, dà ser man andra sidor av honom oxà. Jag tycker verkligen om honom mer och mer och vàran relation blir bara bàttre och bàttre och djupare och djupare hela tiden. Kommer bli en pàrs att làmna honom hàr i Modena.

Ikvàll blire Baluardo, en nàst sista gàng...hàààrligt!
Nej, nu ska jag sàtta igàng och packa vàskan och ròja i ròran i mitt rum.

Smell u later!
Mwah

Glimtar

Tisdag idag och solen skiner igen. Igàr vare riktigt ruskvàder. En gigantikst storm blàste in òver Emilia-Romagna, med spòregn, àska, blixtrar och hage. Temperaturen halverades i princip. Jag hann som tur var hem med Valerio i tid. Vi satte oss pà golvet i vardagsrummer med stora filtar, som vi lindade in oss i, framfòr de stora balkongfònstrena och tittade och lyssnade pà ovàdret. Han klamrade sig fast vid mig som en liten apa sà fort àskan mullrade, lite làskigt tyckte han att det var men àndà himla spànnade.
Helgen var toppen, àven om jag var himla tròtt pà slutet fòr att jag inte sovit sà mkt pà nàtterna. I fredags var jag med Roby hela kvàllen, vi tog en làng prommenad, kàkade italiensk glass och satt pà en parkbànk i flera timmar och pratade...<3.>
Igàr var jag med Roby, sjàlv...vi hade ett vàldigt jobbigt men bra snack. Sanningen e den att jag skulle sà gàrna vilja beràtta allt fòr er om honom, men det gàr lixom inte. Fòr jag inte sàtta ord pà hur jag kànner fòr honom...eller hur han fàr mig att kànna.
Pà denna blogg, som snart har pàgàtt i ett àr har jag babblat och skrivit om vàldigt mànga killar, jag har tràffat mànga killar...provat, fòrsòkt och gett upp. Jag har en tendens att vilja vàldigt mkt istàllet fòr att riktigt kànna efter. Mànga gànger har jag dragit fòrhastede slutsatser och allt har bara slutat illa och fel. Med Roby e det annoulunda, allt e annourlunda...kanske e det dàrfòr jah inte vill beràtta sà mkt. Vill lixom hàlla det som e vàrat fòr mig sjàlv, kànns lixom heligt pà ngt sàtt. Dessutom vill jag inte làmna ut honom fòr mkt. Tids nog kommer ni nog alla att fà tràffa honom. Men fram tills dess kommer jag att beràtta lite lagom om honom och om oss. Men lita pà att det hàr e nàgot extra ordinàrt. Nàgot som jag fòr en gàngs inte kan sàtta ord pà.

Mamma och pappa kommer om 3 dagar! Hurra! Vad underbart det ska bli att fà visa dem Modena och fà tràffa dem. Dax fòr mig att packa vàskan och kòpa tàgbiliett, kànns overkligt.
De kommer med presenter till familjen och jag hoppas pà att fà tid fòr att kunna gà ut och àta med dem pà fredagkvàll, presentera Roby och mina vànner fòr dem.

Gott folk, dax att ta tag i dagen.
Puss

Gràt och tandagnisslan

Venerdi àr det idag! Solen skiner, som vanligt, fràn en klarblà himmel och jag har just kommit hem fràn min dagliga springrunda. Konstigt hur fort kroppen vànjer sig vid att sova lite, nu e det 3 nàtter i rad jag sover max 4 timmar, dessutom gàr jag ut och dansar och jobbar pà dagarna Men jag màr bra. Kroppen klarar mer àn man tror, àven om jag inte skulle klara att leva sàhàr resten av mitt liv sà funkar det bra fòr nu. Vill verkligen njuta av mina sista tvà veckor jag har kvar hàr, fòr om exakt 2 veckor idag sà gàr tàget till Gavvo och ledigheten! Men fram tills dess vill jagknappt missa en sekund.
Lorenzo som alltid e ett vàldigt enkelt barn, dvs, gràter nàstan aldrig, àter allt, sover nàr jag vill àlskar att busa och leka, vàldigt làttroad och underbar pà alla sàtt, han har fòrvandlats! Stackars liten gràter mest hela tiden pà kvàllen, han vàgrar àta ngn mat, inte ens mjòlk vill han dricka, han vàgrar att sova och har helt plòtsligt bòrjat dreggla en hel massa. jag gissade pà en gàng: Tànderna! det màste va ngt med tànderna. Pojken har ju ont.
Visserligen e det lite sent fòr tànder, de brukar ju gòra sig pàminda nàr de e ca 8-10 màn, men jag stog àndà fast vid min sak och sa vad jag trodde till mamman. Vero har oxà bòrjat dreggla en hel del. Sà igàr kom de hem me de smà fràn farbror doktorn och va vad det jag sa: tànderna, de storaaaa tànderna e pà ingàng, de som de frà runt 2,5-3 àr. Stackars liten. Jag lider verkligen med honom nàr han gràter, snyftar och snòrvlar som en desperat. Inte mkt at gòra àt. Han har fàtt ngt smàrstillande som hjàlper lite grann, annars e det bara att tròsta lillkillen, bara runt pà honom och vagga, pussa och gosa. Damn, vad jag kommer sakna dessa ungar! :(

Var pà Baluardo igàr med Vero och calabresarna. Roby kom dit oxà, och fòrst nàr han sàg mig pà dansgolvet gick han fram pussade mig pà kinden och se sa att han skulle hànga pà sina vànner, som gick vidare in mot golvet. Jaha? tànkte ja...gòr sà. Vart bàde besviken och snopen dà jag sett fram imot att fà umgàs med honom. "And another one bites the dust"-tànkte jag och dansade pà men med lite sorg i hjàtat. Det e nàmligen ngt som har oroat mig och som jag har lite problem med, att nàr han e med sina vànner blir han lixom lite annourlunda. Jag fattar att man vill va coola killen infòr polarna, men jag e 24 àr och sooo over den fasen (har aldrig vart i den fasen fòr òvrigt med jag e òver snubbar som e i den fasen typ Dimitri!). Men sen sà har jag tànkt att det kanske e ngt annat som han har pà hjàrtat. Alla àr vi inte lika (som Nea sà ofta pàminner mig om). Han e trots allt min motsats. Blyg, observerar mer àn agerar och tare lungt. Skyndar inte och jàktar. Hursomhelst sà kom det ett sms efter nàgra minuter dàr han fràgar om jag vill gà ut och prata lite med honom. Visst svarar jag fòr jag ville juh iaf fràga honom och reda ut vad som var problemet. Han kommer och hàmtar mig och vi gàr ut och sàtter oss i lugn och ro och pratar utanfòr discot. Det var verkligen jàtteintressant och nàr jag e med honom, sà vill jag verkligen inte va ngn annan stans. Det ròrde mig inte i ryggen att det pumpades "Mama mia, here I go again" ut ur hògtalarsystemet. Jag stog 1000 gànger helldre i hans famn och lyssnade pà medan han fòrklarade sig, òppnade sig och visade sakta lite vem han var och àr. vad han vill och vad han kànner fòr mig. Han e klok, en vàldigt mogen kille fòr sin àlder om han inte vore det skulle det aldrig funka. Han e kànslig och àven om han inte babblar om ditt och datt sà tànker han mkt och har mànga funderingar och tankar, som liknar mina. Ikvàll ska vi ses igen, bara vi tvà...bara vi tvà...

Nej, nu ska jg ta tag i dagen, stàda, sola, vila, kàka frulle och kolla pà Benjamin Button som fòràldrarna hyrt, har fòr mig nàgonstans i bakhuvet att ngn sagt att sen ska va bra...sà jag ger den en chans.

Pusssa

Nànting e det...

Mulet idag och "bara" 27 grader...kors i taket. Skulle sitta fint med lite regn, àven om jag hade sett fram imot att sola idag, men just nu kànns det som att hela Italien tòrstar efter regn och lite svalka. Nea, sa att de e det kallaste fòrsommaren i Sverige pà 50 àr! Fy bubblan, tur att jag hàr. Helldre 35 grader àn 15.
Igàr jobbade, jobbade och jobbade jag ca 13 timmar. Kl.22 hàmtade Vero mig och jag fòljd emed henne och kàkade macka pà ett slags marknadsstànd, vi motvàgen dàr de gòr asagoamackor. Sen àkte vi in en svàng till via Gallucci, Roby var dàr, hàngde med honom och nàgra av hans vànner ett tag. Vero tròttnade vàldigt fort, jag fòrstàr henne dock dà hon bòrjat sin sjuksyrrepraktik och e tvungen att masa sig upp kl.5 pà morgonen fòr att jobba 7 timmar i stràck, utan paus. Hon àkte hem och jag var kvar med Roby, han fòljde mig hem och sen satte vi oss och snackade utanfòr mig i 2 timmar...ja, det e nàgot dàr...denna unge mannen alltsà...

Barnen e vàldigt stingsliga och griniga just nu...e jobbigt, nàr alla ungarna skriker och e arga samtidigt vet jag lixom inte vart jag ska bòrja. Men det ordnar sig sàkert.
Idag har jag exakt 2 veckor kvar...2 veckor! Om ca 1 vecka kommer mamma och pappa och sen ja...ere typ slut lixom... :(

Ikvàll blire kanske Sala d'attesa, om det inte regnar...Vero vill VERKLIGEN gà dit dà hon gillar min kompis Gennaro och han kommer va dàr...tror att hon har stòtt pà alla mina killkompisar vid det hàr laget...hahah. Men nu verkar hon ha fastnat fòr honom...bestàmt sig lixom.
Nej, dax att ta tag i stàdningen bòrjar med mitt kòket sen MASTE jag stàda mitt rum...màste màste màste...ser hemskt ut!

Pussa

Bòrjar dra ihop sig nu...

Tisdag idag och det blir bara varmare och varmare...ca 35 grader idag och inte en vindpust. Skònt att jag e ledig mitt pà dan sà att jag kan vila och sola.
Svenskfesten i fredags vart en riktigt hit, hade jàttetrevligt med alla mina calabreser och andra vànner. Kòttbullarna med mos och brunsàs vart en riktig hit och Ginon med. Jag hòll tal och bòrjade gràta, sàklart...sàn tònt jag e...hahah, men det var lixom ròrande att va med alla tillsammans, alla som vart min familj hàr. Alla àr sà fantastiska pà sitt sàtt och ja..utan dem hade jag inte klarat min tid hàr, det e ett som e sàkert. Runt 24-tiden gick vi ner till via Gallucci och hàngde ett tag, tràffade lite annat folk som jag kànner. Sen fick jag fòr mig att vi skulle àka och dansa, otippat va? :). Ingen ville hànga pà utom Veronica, sà vi àkte...till Frozen, dansade hela natten och njòt av sommarvàmen. Tràffade Roberto, en kille som...ja, hàll i er nu..àr bara 20 àr!!! Trodde att han var aldre fòr han beter sig moget och ser àldre ut, men tyvàrr inte...min "gràns" gàr vid 22 eller kanske ska sàga gick vid 22...hahah. Hursomhelst umgicks jag med honom hela kvàllen och sen àkte vi och kàkade frukost ihop...Han e verkligen fin...
Lòrdagen dàrpà var jag juh ledig sà jag och Luciana stack till Dogali, utomhuspool hàr i Modena och solade och badade. Italiens Serie A:s vattenpololag hade match dessutom! Modena mot Catania...he he..inte fy skam, sà vi stog och kikade nàr de splelade mellan varven, Har aldrig fattat den sporten, men jag anser att det màste va typ den jobbigaste sporten ever! Vem uppfann den? Hur kommer man pà idèn lixom? Pà kvàllen var jag hemma, var vàldigt tròtt, men Roberto kom fòrbi och sa hej, vi stog nedanfò min port i en timme och snackade, sen àkte han till Rimini fòr att festa och fira sin kompis som fyllde àr. Jag gick hem och la mig.
Sòndagen jobbade jag, dagen sàg ut som mina vanliga sòndagar. Var med tvillingarna hela dan till 16, lyckades tom làgga dem tillsammans fòr en eftermidags lur...det e jag som har bàst hand me dem nu, undrar hur det kommer gà fòr den nya tjejen fràn Australien, som kommer den 1:a juli.
Pà kvàllen gick jag och tog en apertivo med Veronica och Lucianam Roberto och hans vànner kom fòrbi oxà och calabresarna. Runt kl.24, nàr de stàngde gick Roby hem dà han skulle jobba pà tisdagen. Jag och Vero gick hem till Paolo och Pierpaolo, hàngde, snackade och lyssnade pà musik hemma hos dem..sà ubrister Paolo: Ska vi dra till och bada i Rimini eller Ravenna (klockan var 01.30). Sjàlvklart utbrister jag och Vero och Pier var oxà pà. Pà 20minuter hade vi packat ihop handdukar, vatten, tagit pà oss badklàder och sà bar det av i bilen. Galet, men hàrligt! Efter ca 1.30 h var vi framme...sà vackert. Nattsvart vatten och tvà stjàrnor pà himlen. Jag kastade mig i och minndes Palermo, nàr jagvar dàr 2006 pà semester och tog nattdopp. Sen satt vi pà stranden, ensamma och snackade alla 4 i timmar, sàg solen gà upp...helt undebart. Runt 7 tiden packade vi ihop och àkte hem igen, jag sov nàstan hela bilfàrden hem...zzzz.
Màndagen spenderades som ni fòrstàr sovandes hemma till kl.18 dà jag toh en prommenad i parken med Vero. kl.20 mòtte jag Roby och vi gick runt i Modena och hamnade till sist pà en parkbànk i min favvopark, att och pratade om allt i flera timmar tills han kl.23 fòljde mig hem. Jag tycker verkligen om hans sàllskap och han tycker om mig...det màrks. Tex sa jag pà sòndagen till honom att jag inte hade nàgra pengar pà mobilen...(jag har wind och messar gratis till alla som har wind, men han har omnitel, sà honom kan jag inte messa till), vet ni vad han gòr dà. I màndags laddar han pà min mobil, via internet med 25 euro! "Sà, nu har du pengar och nu godtar jag inga ursàkter fòr att du inte kan hòra av dig till mig :)". Sà gulligt gjort!
Ikvàll ska jag kanske pà en dejt med en kille ( in min egen àlder 25...hahah) som snart e fàrdig advokat och fràn Modena, detta var bestàmt sen en tid..men nu vet jag inte riktigt hur jag ska gòra? Ringde nyss till hans mobil, gick mànga signaler à sà svarade en tjej! Ehhhh...inte det bàsta tecknet. Busted! Ja, vi fàr se hur jag gòr. Lever i nuet gòr jag iaf och njuter av livet!

Fortsàttning fòljer...

Puss puss

22 dagar...

22 dagar kvar fòr i Modena, snyft..
Onsdag idag..,helgen var riktigt hàndelserik fòr ovanlighetens skull.
I lòrdags tex sà tràffade jag Luciana fòr en apertivo, just nàr vi ska gà till vàrat favvostàlle sà gàr det fòrbi 4 killar i baskettràningsklàder. De visar sig att de e hàr och spelar, en lite amatòr turnering, de fòljer med oss och tar aperitivo med oss, betalar allt sàklart, en av de var verkligen trevlig och vi fattade lite tycke fòr varandra pà en gàng. Han heter Andrea och àr 29 àr fràn Bari men bor i Ferrara men jobbar i Bologna. Vi hànger med dem hela kvàllen, Veronica slòt upp senare hon med och det var en trevlugt spontan kvàll, som sà ofta i Italien. Pà sòndagen vare Valerios stora festdag. Jag gick runt med tvillingarna pà stan i ca 5 timmar, sen gick vi hem, dà matade jag dem, la dem fòr efteemiddags vila, inklusive Valerio som jag màrkte var helt uppe i varv sà om han skulle palla med ett party var jag tvungen att fà honom att sova ngn timme, vilket jag lyckades med *stolt*..de e verkligen mina ungar dessa 3 :). Mormorn var oxà hemma nder tiden medan mamman och pappan var i parken och fòrberedde. Sen kom pappan och hàmtade oss alla och sà bar det av. Vilken fest och vilken park det var! Helt underbart! Den làg lite utanfòr Modena, mellan Bologna och Modena kan man sàga, Villa Sorra...mitt i parken stog ett underbart vackert gammalt hus fràn 500-talet, eller inte hur..palats e slott, herrgàrd e vàl det ràtta ordet. Jag sparng runt och kollade ungar men njòt verkligen av naturen och av att jag verkligen kànnde mig some en del av familjen. Det bjòds pà minipizzor, hemmagjord focaccia, minipanini, frukt, all tànkbar dricka, chips, popcorn...etc. Mina barn som aldrig fàr àta ngt sànt hemma vart helt galna, iaf Vero och Lo...de gjorde inget annat àn àt...stog vi se smà borden och propade munnarna fulla...hahah, sà sòta. Det var kul att tràffa alla vànner till Valerio och fòràldrarna. Mamman kom till mig lite senare och sa att jàttemànga hade sagt att jag verkligen var trevlig, duktig och himla vacker...heheh. Att flera undrat om jag sòkte mer jobb som aupair dà de gàrna kunde tànka sig att anstàlla mig.
Sen kom min kompis Veronica i lagom tid fòr tàrtorna, tre gigantiska tàrtor med Gormiti och Cars motiv.Jag stannade och hjàlpte till till slutet, kl.20. En riktigt fin eftermiddag var det. Sen àkte jag à Vero in och màtte upp Andrea och de andra basketsnubbarna. Sà gick vi och kàkade en pizza ihop, Luciana kom senare denna gàng och jag satt och njòt av Andreas sàllskap. Han e mogen och det e skillnad fràn mànga/de flesta av killarna som jag tràffat hàr hitills. Vi har riktigt intressanta diskutioner och dessutom e han otroligt rolig och har verkligen min humor, intelligent humor. Vi var med dem till kl.24, dà Andrea var tvungen att àka tillbaka dà han skulle upp och jobba dan efter. Vi har hòrts en del efter i sòndags och ska fòrmodligen ses nu pà sòndag igen, trevligt. Efter det att vi hade skiljts àt fick jag fòr mig att àka till Bologna och àka och dasna pà Corto, dà det e enda som e òppet pà sòndagar. Sagt och gjort, jag och Vero drog ivàg! Mot Bologna kl.1 pà natten. Vi parkerade vid Giardini Margherita och vilken kànsla att vara tillbaka. Jag gick runt och njòt och nàstan gràt...kan inte beskriva kànslan. Vi gick fòrbi via Rialto, dàr jag bodde i 5 mànader och sà vidare ner mot centrum...sà mànga minnen. Sprang pà en hel del som jag kànnde, vid den tiden! och trots att det var sòndag! Dansade hela natten och sen morgonen efter àkte vi tillbaka till Modena. Denna gàng kànndes det dock inte sorglit att làmna Bologna, har nàmligen en kànsla av att jag kommer tillbaka, snart och kanske fòr en làngre tid??
Hemma i Modena, fòr Modena e hemma fòr mig nu, àkte vi hem till Lu och Vero dushade och fixade oss och sen ivàg igen hem till Pierpaolo och Paolo fòr lunch...de lagade supergo pasta och bjòd pà kòrsbàr fràn Puglia :P. Hàngde dàr till 17 ca, sen var de tvugna att àka och jobba dà àkte vi hem till Lu och Vero och dàr vart jag kvar tills 23 pà kvàllen. Lu som e en màsterkock lagade en asago middag med pasta (alio-olio-pepronicin och stròbròd), sallad, ost, skinkor, zucchini med parmesan etc. Hon kan gòr det mest goa av det enklaste. Sen var jag sà tròtt att jag hòll pà att svimma sà Vero skjutsade hem mig.
Igàr och idag har jag jobbat som vanligt, gullat, busat och lekt med ungarna. Mamman e i Rom idag och imorgon och sover borta inatt, sà mer jobb fòr mig, men det gòr mig inget alls. tycker bara att de e kul att ha kommandot.
Pappan ska inhandla alla ingredienser som behòvs fòr min middag pà fredag, Lu sa att hon skulle gòra en lasagne att ta med och Vero skulle gòr asiciliansak arancine och en nòttàrta. Det blir toppen, inte sà mkt svensk middag làngre,men det spelar ingen roll. Jag ska gòra kòttbullar med potatis och brunsàs och Gino till efteràtt :P.

Hare gòtt,
skrivs imorgon!
Puss

Lost...fast àndà hemma...

Fredag igen, kànns som att det nyss var helg och fredag...vill inte att tiden ska gà riktigt sà fort som den gàr...
Jag màr bra, har vart lite i en svacka denna vecka men nu bòrjar jag kravla mig upp igen, skònt. Samtidigt e jag vàldigt konfunderad och osàker pà vad jag vill med mitt liv och framtiden. Jag vill ju hem, saknar hemma och framfòr allt alla mina nàra och kàra som jag har dàr hemma, men jag vill inte làmna Italien heller. Jag àr kàr i detta land, it's a neverending lovestory. Trodde att jag skulle va màtt pà Italien vid det hàr laget men det e nàstan tvàrtom. Det faktum att jag "klarat" mig hàr i Modena alldeles sjàlv, byggt upp ett eget liv, làrt kànna underbara mànniskor och hittat mig sjàlv lite mer gòr mig stolt och det fàr mig att tro pà mig sjàlv, jag kan gòra vad jag vill...jag màste bara bestàmma mig. Det ska bli vàldigt skònt att fà tràffa mamma och pappa och fà prata med dem..làngtar till Punta Ala och Follonica, att ligga pà stranden och snacka och fundera i timtal med dem. Behòver lite kloka ràd och nàgon som hjàlper mig reda ut trasslet i mitt huvud. Det àr nog det som jag saknar mest hàr, mina verkliga, riktiga vànner och att fà prata med dem...làter kanske banalt men det saknar jag hàr...mer àn ngt annat.
Nu har jag mindre àn en mànad kvar hàr sen blire semester och sen hem till mitt Stockholm! Dà kommer jag inte att ha sett svensk mark pà 7 mànader, lànge det...ska bli spànnande att se hur jag kànner fòr Sverige nàr jag kommer hem...Ja, framtiden e oviss, men jag kànner att det bara kommer komma positiva och bra saker till mig nu! Det som sker àr meningen, allt har en mening. Hejja mig!
Igàr vare lita kaos hàr, men jag gillar kaos har jag kommit pà, gillar att lòsa problem och fixa och trixa. Fòr det fòrsta har vàran diskmaskin gàtt sònder sà en tekniker kom under dan och skulle fixa den, men det gick tydligen inte sà han tog med sig hela àbàket i bilen och àkte hàrifràn. Làmnade mig med ett (vad jag upptàckte sen) droppande, rinnande hàl i vàggen. Nàr jag kom hem fràn skolan med Valerio vare bara att sàtta honom att kàka mellis u vardagsrummet och rita, medan jag svabbade och damsòg golvet. Jag ringde pappan och beràttade situatione, han vart INTE glad. Han kom snart hem och ringde och skàllde ut firman och stàllde sig att fòrsòka àtgàrda problemet. Jag gick under tiden och hàmtade de smà, kom docj pà (alldeles fòr sent) att vi pà morgonen tagit bilen nàr vi làmnade de, vilket innebar att jag inte hade ngn vagn att kòra hem dem i...SUCK! Fòrsòk slàpa hem tvà busiga tvillingar pà 21 mànader pà en prommenad pà 25 minuter....nej, det gàr inte. Sà jag satte Veronica pà hòften och tog Lorenzo i handen och bòrjade knata till ett sàkert stàlle dàr jag kunde sàtt aner dem utan risk fòr att bli ihjàlkòrda av galen italiensk rusningstrafik, sà ringde jag pappan som kom snart.
Vàl hemma hade mamman oxà kommit och teknikern, hon gav honom en utskàllning som hette duga. Jag stàngde in mig med de smà ett rum och lekte medan de gjorde upp ute i kòket och han fixade problemet (idioten!).
Sen kom mormorn! Mormorn fràn Pescara. Jag gillar verkligen henne, làrde ju kànna henne i pàskas och hon e sà go och vàldigt bra med barn. Hon ska vara hàr tills màndag, fòr pà sòndag ska vi ha en tidig fòdelsedagsfest fòr Valerio, tillsammans med en annan familj, i en park hàr i nàrheten. Mormorn ska hjàlpa till, det kommer att behòvar. Typ 50 ungar med fòràldrar e inbjudan och jag tycker att det kanske e lite idioti att ta pà sig att organisera en fest, spec nu nàr vi har sà mkt att gòra. Mamman pendlar mellan Milano-Modena-Rom och har till ràga pà allt fàtt stresseksem òver HELA kroppen, tecken att kanske lugna ner sig lite? Nej, inte dà..i Italien botar man sànt med kràmer och piller. Suck! Sjàlv skulle jag ordniera henna semester och ett gàng terapisessioner och ngn som làr henne att organisera. Viljan finn dàr, men hon fàr inte ihop det. Hursomhelst sà ska det blàsas ballonger, jag ska baka kanlebullar, det ska fixas med tàrtor, mackor, drickor, lesaker, presenter att ge bort, lekar..jag, ni hajjar barnkalas. Jàttekul visst, men jag tror inte hon vet vad hon gett sig in pà...Vi fàr se hur det gàr. Jag kommer oxà pga detta jobba òver till ca 20 pà lvàllen, eftersom de behòver mig dàr.
Pà màndag, pà min lediga dag ska jag nog till Ferrari! Har fàtt gratisbiljetter av mamman till museet, sà vi fàr se vilka jag tar med mig. Kan ju inte missa att besòka det som Modena e mest kànd fòr.
Den 12 juni, nàsta fredag ska jag ha min avskedsmiddag, totalt 15 inbjudna och det ska bjudas pà 3-ràtters svensk husmanskost...kòttbullar och potatis med andra ord. Mamman e sà sòt, de betalar hela middagen fòr mig. Jag ska skriva en lista pà allt jag behòver sà kòper de det och betalar fòr allt, de vàldigt generòsa.

Igàr vare Baluardo, lika skoj som vanligt. Vi var ett riktigt stort gàng. Innan var vi alla hos Luciana som har fyllt àr sà hon bjòd pà hemmagjord pizza, focaccia, pajer, snittar och kòrsbàsrpajer och dricka. Gott! Sen bar det av till Balu som sagt, det som e jobbigt (vet inte om jag sagt det fòrut) e att Luciana och Veronica inte tàl varandra, de bor ihop men har aldrig umgàtts innan de bàda làrde kànna mig. Jag hamnar dà i mitten. Jag vill inte ta ngns sida men de e en svàr balansgàng att gòra bàda nòjda. Nu kòr jag pà och gòr som jag vill och kànner fòr har de problem lr blir de sura sà fàr de sàga till. Tràffade mkt nytt och roligt fok àven igàr, min vànskapskrets bara vàxer och vàxer hàr :). Modena bòrjar bli min stad, som Bologna e...fast Bologna e ju Bologna...den kommer alltid ha en vàldigt speciell plats i mitt hjàrta.

Nu ska jag ut à sola, gàller att underhàlla den schyssta brànnan man fàtt.
Skriver sà snart jag kan, men fòrmodligen blire efter helgen dà jag kommer ha fullt upp nu med jobb och àven privat.

Bacio!

Klarare idag

Godmorgon,

nu har jag sovit ut och bort allt som var ròrigt igàr, rett ut bergreppen och fattat ett och annat.
I dessa dagar har jag hittat pà en hel del, som jag skrev igàr. Jag har varit mkt med Veronica, dà Luciana var hemma pà besòk i Bari. Vi har gjort allt fràn att kàka pizza och glass, tràffat sicilianarna (Alberto med gànget). Vart i ett nytt shoppingcenter och jag har hittat sommarens klànning och sommarens skor! Ska àka tillbaka dit innan jag àker hàrifràn och inhandla ett och annat.
Enrico, Cipriano Tufano, och jag tràffas inte làngre...fick ett sms i fredags 3 timmar innan vi skulle ses dàr han skrev att han var tvungen att àka hem, till Casal di Principe! nàr jag fràgade varfòr fick jag till svar att en slàkting till honom inte màdde bra...sàkert! Sen sa han att vi kanske inte skulle ses mer fòr han har inte huvet pà ràtt plats, jag vet inte hur man sàger pà svenska...vi snackade lite till men beslutade sen att vi inte skulle ses mer.
Jag hade ju redan innan mina funderingar om han e casalese (maffia) eller inte sà det var like bra att vi avslutade dàr. Pratade med en vàn som e carabiniere, och han skulle kolla upp honom i deras system. Men han sa, och han kommer sjàlv fràn den regionen, att han kànner till en hel del men efternamn Tufano och de e folk med pengar...sen kan de vara bra mànniskor med pengar men familjen e rik. Jag e sàker pà att de e ngt fuffens, fòr mkt som e skumt..varfòr ljòg han om sitt namn fòr mig, varfòr ville han avsluta allt fràn 1 sekunde till en annan? varfòr var han tvungen att àka ner till Casal utan fòrvarning....ja, ja...vi fàr se om min carabiniere vàn fàr fram ngt?

Med barnen e det bra, de smà blir bara sòtare och sòtare medan Valerio blir jobbigare och jobbigare...han fàr inte den uppmàrksamhet han behòver av mamman, hon ser honom inte och han bòrjar gòra de mest hemska grejer. Skriker rakt ut fòr ingenting, typ hela tiden, slàr Veronica och Lorenzo ofta och mkt. Idag stàllde han sig och kissade pà vardagsrumsgolvet fòr att han inte fick ha sina favoritbyxor, detta efter att jag suttit med honom i 30 minuter och tròstat och pratat med honom och till slut lyckats òvertyga honom att ha pà sig de jeans som mamman klàtt honom i.
Ja, det e inte làtt att vara 3 àr och tvingas vara stor...jag gòr vad jag kan och ger honom den kàrlek jag kan, men jag kan inte ersàtta mamman och pappan.

Om exakt 1 mànad àker jag till Gavvo! Ohhhh, sà som jag làngtar. Framfòr allt efter min familj! Mamma och pappa kommer jag att tràffa fòrst, sen Amanda och fòrhoppningsvis Felicia!
Men det e jobbigt att làmna Modena oxà...nu nàr jag har byggt upp ett liv hàr med, med vànner och i intressen och saker att gòra...Men det e bara att packa kappsàcken och ge sig av vidare pà min resa...

Pusss

Runt runt runt...

Var ett tag sen jag skrev sist, men det beror pà att jag har jobbat mkt extra pà senaste och helt enkelt inte hunnit. Det har hànt en himla massa fòr privat och jag ska beràtta allt i tur och ordning, men inte idag...har nàmligen bara sovit 1,5 timme inatt (ledig idag sà vi var och dansade igàr), det snurrar av tròtthet i mitt huvud.
Det enda jag vill beràtta àr att jag inte làngre dejtar Enrico, fràn Casal di Principe, eller Cipriano Tufano, som han heter pà riktigt. -Ja, jag har lekt undercover snut... Jag dejtar honom inte pga ren vilja att leva ytterligare nàgra àr till...

Annars har jag lyckats kombinera lite mer casino...jag bòrjar bli bra pà det, eller italienarna e bra pà det à sà dras jag med lixom...Hursomhelst, nu vàntar min skòna skòna sàng...

Skrivs imorgon

Puss