Oj...vad hànde dàr?

Torsdag och Valborgsmàssoafton fòr alla er hemma i Sverige, hade nàstan glòmt bort den hògtiden, men sà lyssnade jag pà Rixfms webradio imorse nàr jag sprang runt i lght och stàdade, sà dà vart jag pàmind...Hoppas ni alla fàr en underbart vacker dag/kvàll, njut och sjung in vàren och brànn bort vintern sà det stàr hàrliga till. Men nog om det nu och till viktigare saker... :). Antar att ni e nyfikna pà hur det gick med cafè-killen, Ledion? Jo, tack bra det och mer àn sà...kan inte sluta le...pirr i magen, sovit endast 4 timmar men àndà pigg och full med energi, har redan sprungit stàdat huset och mitt rum grundligt, och allt pga honom. Sàhàr gick det till:

Igàr tog jag som sagt mod till mig, piffade mig sàdàr lagom mkt, och traskade ivàg pà skakiga ben till cafeet. Bad en bòn om att han skulle vara dàr, annars hade det blivit pinsamt. Sà fort jag kommer in pà cafeet ser jag honom och han mig. Ger mig stòrsta leendet och sàger: "Inga tvillingar idag?". Jag fumlig som en 13-àring fòrsòker tànka ut ngt snajdigt svar, men misslyckas och fàr bara fram ett "Neeejj...just det, precis. Inga barn idag...*nervòst skratt*. Jag hade glòmt hur grymt, orràtvist snygg han àr. Sen sàger jag att jag vill ha en cappuccino att ta med, han rynkar pannan och fràgar varfòr jag inte kan ta den hàr vid baren ist, har jag bràttom? Ehhh..nej, det har jag inte, men jag e ju dàr sjàlv. Han ler och sàger att de (som jobbar i baren han och Donato, hans goda vàn) e ju dàr, de hàller mig sàllskap. Jag ser detta som en invit till att han vill prata mer med mig sà jag stàller mig i baren fàr min goa cappuccino och vi bòrjar prata. Om allt mellan himmel och jord, medan gan serverar gàster. Jag làr àven kànna àgarna till baren, 2 bròder, och Donato som sagt. Donato àr en riktigt trevlig prick, nàr han fàr hòra att jag e fràn Sverige utbrister han: "Oh, jag har en vàn fràn Glasgow!"...Jaha...tànker ja...och sàger: "Fast det e ett ANNAT land". "Ja, precis, Skottland!"..svarar han...hahaha. Han e fòr rolig. Jag blir kvar i en hel timme, men det kànns som 5 minuter och àr sà uppe i glàdjerus och pà smà moln att jag tom glòmmer att betala min cappuccino nàr jag gàr, men kommer pà mig sjàlv som tur e làngre ner pà gatan. Ledion verkade inte heller helt oberòrd av situationen utan medan han sprang runt bakom baren och fixade med glas och bestick hade en ett smàflin pà làpparna hela tiden och han tappade saker i golvet stup i ett. Han gav mig sitt nummer och bjòd in mig till deras vànners bar/club som òppande fòr fòrsta gàngen i àr, att kika fòrbi och ta en drink, samma kvàll. HURRA! Hela vàgen hem studsade jag och nàr jag tràffade mamman, Giuseppina, sàger hon bara..."OJ, Nu har ngt hànt! Vem e han, beràtta allt!".
Senare pà kvàllen innan jag gàr till Ledion à de sà kikar jag fòrbi calabresarna, de va sagt att jag kanske skulle ut med dem en svàng. Jag e dàr i ca 1 timme innan jag gàr vidare och nàr jag ska gà, ser jag riktigt hur lessen Antonio e och hur svartsjuk han e. Trots att han inte vet exakt vad jag ska gòra. Det gòr ont i mig att se honom sà lessen, men jag kan inte gòra sà mkt. Han màste fòrsòka att gà vidare. Det ànda jag kan gòra e att va diskret med andra killar etc.

Nàr jag kommer till baren, som fòr òvrigt e grymt cool och snyggt inredd med ljus òverallt! Stora, smà, tjocka, tunna i alla mòjliga fàrger, speglar och coola tavlor och mòbler. Han stàr i baren och jag làr àven kànna hans bàsta kompis som han bor med, som han kànner sen 11 àr, som jag inte minns vad han hette. Damn u, albanska namn! Sà fort Ledion tittar pà mig eller jag pà honom sà bòrjar vi bàda le och vi fàr sànt dàr tòntigt flin pà làpparna. Kompisen, som e schysst och trevlig suckar lite fòr sig sjàlv och avviker ganska fort, dà han inser att han e mer àn 5 hjulet. Sen va det bara vi i tvà underbara timmar. Jag och Ledio. Vi pratade, pratade och pratade. Spec han...haha, han beràttade sà mkt om sitt liv och sin historia och jàklarns vad han och alla albaner har vart med om dàr. Krig och vapen och dòd..hemskt! Jag hann fà i mig 3 glas vin, Morellino di Scansano fòr att va exakt, sà de va inget dàligt han bjòd pà. Han hade ett fint halsband i làder som satt ganska tajt om halsen, med en hajtand pà som jag tidigare under dagen, nàr vi va pà cafèet hade sett och noterat och sagt att jag tyckte den va fin. Mitt under samtalet, bara ramlar den av làderbandet, det hade lixom ramlat av en liten bit, o han har haft det halsbandet hur lànge som helst. Helt galet! Jag som tror pà tecken hela tiden, vart ju eld och làgor, men hòll làg profil, jag vill ju inte skràmma bort honom med mitt hàxsnack redan 1:a dejten. En annan sak som han sa nàr han beràttade om sitt jobb va att han fòrsòker verkligen gòra sitt bàsta och fà de som kommer till baren att trivas...han tycker om att sprida ljus "dare luce alla gente"...jag hajjade till. Har aldrig hòrt en kille ens prata pà det sàttet.

Till sist var det bara vi kvar i baren och klockan hade hunnit bli 2, Askungen va tvungen att gà hem. Han fòljde mig hem och hòll min hand hela vàgen. Nàr vi kom fram till porten, gav han mig seklets kyss...Sen kunde vi inte slita oss ifràn varandra. Vi sa hejdà flera gànger men misslyckades med att slàppa taget om varandra. Innan under kvàllen fràgade jag lite om hur och vad han hade tànkt nàr han sàg mig med vagnen etc. Han sa ngt om att han sàg en kvinna i nòd och ville hjàlpa till...skitsnack, tànkte jag och mycket riktigt. Nàr han stàr och hàller om mig sàger han: "Jag tyckte om dig fràn sekunden jag sàg dig fòrsta gàngen". Till sist, vare jag som tànkte att "om 4 timmar ska du upp Ale...nu sàger du hejdà". Sagt och gjort, han stog kvar vid grinden och tittade sà att jag kom vàl in i porten. Jag dunsade i sàng och somnade med ett leende pà làpparna. Det àr SAHAR det ska KANNAS!

Vaknade till hans sms imorse, dàr han skrivit fòljande:
kl 02.59

"Jag kom nyss hem, men min tanke e kvar hos dig och i dina kyssar. Vilken underbar kvàll, sòtnos, puss. Jag hade velat vara kvar med dig dock, men du va tvungen att gà och jag oxà. Men snart kommer fler tillfàllen dà vi kan spendera mer tid ihop."

Ja, sà e làget. Nu e det bara att vànta. Denna olidliga forbaskde vàntan pà att han ska hòra av sig igen och bjuda ut mig. Ar jag ràdd? Ja, ràdd fòr att det e fòr bra fòr att vara sant. Fòr att han ska va en bluff, fòr att det ska gà fel pà ngt sàtt. Fòr 1000 saker till. Men jag har bestàmt mig fòr att vara u nuet och njuta, sà det ska jag vara oxà. Tack!

Fortsàttning fòljer...

Puss

Ny aupair

Godmorgon!

Solen fortsàtter att hàlla sig gòmd i Modena, suck, har ni i Sverige snott den eller. Kan ni tànka er att jag hade en tjock ylletròja pà mig igàr fòr jag fròs sà mkt, visserligen har jag blivit en àkta italienare som fryser sà fort solen gàr i moln, men àndà, det e fasen snart maj! Jag vill sola Nu!

Igàr fick jag hjàlpa familjen att ringa 2 olika aupair tjejer som de har kontakt med som ska "ta òver" efter mig. Bàda tvà var engelskor. Jag fick ringa fòr att jag snackar bàst engelska, eller engelska helt enkelt :). Det var kul att ringa och intervjua dem, ska ringa en annan ikvàll. Det lutar àt en tjej iaf som kan bòrja redan 1:a juli, sà dà blir ju min sista dag 30 juni. Jag làngtar sàklart tills dess, men det e verkligen med blandade kànslor. Tiden hàr har gàtt och gàr sà himla fort. Kànns som att jag kom nyss och nu planerar de redan fòr nàsta tjej. Visst, jag vill inte vara kvar hàr, jag har nya màl som jag vill nà och saker jag vill gòra med mitt liv. Men jag har faktikst fàst mig vid dessa galna busiga ungar och jag trivs vàldigt bra med fòràldrarna. Det kommer bli tungt att làmna allt. Usch, fòr mànga asked har det vart detta àr, och det kommer inte bli mindre juh mer tiden gàr. Dàrfòr ska jag passa pà och njuta av min sista tid i Modena!

Imorgon, cafèkillen, Ledio....pirrr.

Bacio

Ragg i regnet...

Màndag igen och ny arbetsvecka, kànns bra. I lòrdags var jag som sagt i Bologna, tog en sista aperitivo med Ceci och hennes skolkompisar, Mario, Stefano och Rico kom oxà. Himla trevligt att se Transylvania oxà, hade aldrig vart dàr fòrr, grymt màste jag sàga och gos aperitivo! Kanon! Kl.20.30 ringde familjen och sa att jag var ledig pà lòrdagen fòr de skulle till Milano till en dinosaurie park. Hurra! Sà jag stannade en natt till Bologna, sov hos Mario och killarna, fòr Ceci kunde ju inte fòr hon skulle upp sà tidigt+att Barbara vàrden skulle komma pà morgonen och Rico ville jag inte sova hos igen. Nej, han e inget fòr mig. Alldeles fòr omogen och sjàlvcentrerad. Jag har typ sagt det och han verkar fatta vinken men inte acceptera att han e "dumpad"...suck!

Efter aperitivon hàngde vi pà via Zamboni gick till ett òlstàlle dàr de kostade 2 euro! Det var en riktig sommarkvàll och PACKAT i hela innestan med folk och ungdomar, jag njòt verkligen. Vi mòtte upp hela stora "Mario gànget" dvs: Alessandro, Toto+tjej, Alessandra och Annalisa och en hel del till. Vilken avslutning, bàde jag à Ceci va helt lyriska. Sen gick vi till Soda och dansade av oss till alla vàra favvolàtar som vàr favorit dj spelade, Mario och Stedano hàngde pà. Jag var sà glad hela kvàllen och allt va perfekt. Vi han tom en pà Cabbalacafe och fick en gratis "hejdà-shot" av Dario. Nàr Soda stàngde fòljde vi Ceci hem och sen gick jag hem och sov. Vàcktes tidigt dà killarna skulle upp och spela fotboll, dà kànndes det verkligen som nàr jag och Nea va dàr i maj, samma mànad (typ) samma klimat och samma killar :). Pà vàg mot tàget ringer Ceci och undrar om jag vill ta en sista glass med henne, sagt och gjort, jag vànder pà klacken fòr ett sista avsked. Nàr jag stàr i vàntar vid tvà tornen, kommer hon, man ser henne pà 30 meters avstànd: Kilklackar, STOR svart solhatt, kort rosa ballong kjol, och svart kavaj...bara hon kan bàra upp den outfiten kl.10 en lòrdagmorgon, tànkte jag och log fòr mig sjàlv. Vi tog en kaffe ist fòr glass, snackade om idiotkillar och sen vare bye bye, pà riktigt, hon till Sverige och jag till Modena.
Nàr jag kramat om henne och fortsatte ner pà via Independenza kunde jag inte làta bli att vànta mig om och le mot piazza Maggiore och tacka. Tacka Bologna fòr allt den har gett mig och allt jag fàtt uppleva. Jag log hela vàgen till tàget och njòt. Bologna kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjàrta och om jag ngn gàng ska flytta fòr gott till Italien, ja dà stàr Bologna fòrst pà listan.

Vàl hemma tog jag en prommenad med Antonio, eftersom det va galet varmt ute ( och det e bara bòrjan), vi gick till en fin park hàr och solade och snackade. Inser ju att han fortfarande e himla kàr i mig men han vet hur làget e sà vi pratade om allt och jag sa att jag e glad att jag har honom hàr som en vàn. Pà kvàllen gick vi och tog aperivo med calabresarna och en av de, enrico, hade sin tjej hàr pà besòk, jàttagullig tjej som pluggar i Firenze. Senare pà kvàllen gick vi till Lion bar pch tog en drink fòr att sen hem à sova.

Igàr jobbade jag och pà eftermiddagen gick jag ut och gick med tvillingarna i regnet. Pà vàg in mot centrum gàr jag fòrbi en stor vàg dà kommer en bil kòrandes med hòg musik och en kille sitter och stirra pà mig, jag ler tillbaka fòr att det sàg sà kul ut och pga den galet hòga musiken. Inget mer med det, jag fortsàtter in mot centrum, snart dàrefter hòr jag samma tunga basmusik igen och jag anar oràd. Sen tystnar den och jg andas ut, men sà hòr jag steg bakom mig och sà stàr han dàr. Bil-killen, med paraply i handen och handen framstràckt redo at presentera sig. Jag brast verkligen i skratt. Dà har han vànt bilen, stàllt den snabbt pà gatan och sprungit ifatt mig. Ja, det ska han ha cred fòr, men jag e inte intresserad. Lite kul med tanke pà att jag hade barnvagn.
Jag fortsàtter min prommenad genom stan, eftersom det inte finns ngt at gòra nàr det regnar och allt va stàngt, fòr att de var ngn slags supersòndag sà skulle jag tràffa Antonio fòr en kaffe. Men fòrst va jag tvungen att ladda pà pengar pà mobilen, alla tobaksaffàrer va sàklart stàngde med sà sàg jag ett cafe som va òppet och som hade en tobaksskylt sà jag gàr fòrbi och dà kommer en jàttesnygg kille ut, han stàller sig och ler i dòrròppningen och jag fràgar honom om de sàljer mobilrefill. Det gjorde de inte, men làngre ner pà gatan kunde jag kòpa sa han och pekade ut. Sagt och gjort, jag tackade och knatade ner med ungarna sovandes i vagnen. Utanfòr butiken inser jag att jag inte kommer att komma in med min monster tvillingvagn, sà jag bòjer mig ner fòr att ta upp plànboken och parkera vagnen utanfòr. Dà kommer han springade fram till mig, cafekillen, som i en film i regnet :). Han sàger att han kan kòpa àt mig sà slipper jag làmna de smà sjàlva ute. Gulligt! Han fixar allt och sen nàr han kommer ut med vàxel och refill ler han stort igen och springer tillbaka in pà caffet i regnet. Sen ringer mamma, vàrldes bàsta btw!, och vi snackar och jag ràdfràgar om jag ska in och kanske kòpa en lr tvà cappuccino til mig och Antonio och ta med hos cafekillen och se om vi kan snacka lite. Hon òvertalar mig och jag gòr det nàr vi lagt pà. Han ser mig och springer fram till kassan och vi bòrjar prata. Han e fràn, hàll er...Albanien, heter Ledio, àr fòdd 85 (tidig i januari), pratar perfekt italienska, jag var helt sàker pà att han va italienare, bor hàr sen 3 àr och pluggar till elektronik ingengòr, jobbar dessutom fulltime pà caffet, alla dagar utom tisdagar! Himla trevlig och gullig och sòt! Han e inte làng, ca 1.70 skulle jag tippa, svart/brunt hàr och kolsvarta ògon, vàrldens finaste leende. Eftersom alla pà caffet typ lyssnade pà vad vi sa och eftersom det va kò hela tiden sà vart det lite pinsamt sà jag bestàmde mig fòr att gà. Dà sa han: Alla prossima=Ses, snart igen, tills vi ses nàsta gàng (som att han vill ses igen). Men inga nummer byttes, men jag vet ju vart han jobbar nu. Fràgan e hur lànge jag ska vànta med att gà dit? Redan idag lr pà onsd (han va ju ledig pà tisd), màste ju ta reda pà vad detta e fòr ngn àngel. Och jag som efter Rico, bara kànnde att "Nej, jag orkar inte dejta...e sà jobbigt och energikràvande"...sà kànns det inte nu..ihhhh!

Sen mòtte jag Antonio, flygandes pà smà smà smà moln...hàngde lite med han tills han fortsatte till calabresarna dàr han skulle plugga. Pà kvàllen mòtte jag upp dem igen och vi gick och kollade Napoli-Inter, som fòr òvrigt va den sàmsta matchen jag sett Inter spela, Seria C, verkade det som att det va, ist fòr Capo lista i seria A. Napoli vann 1-0, den 3 matchen de fòrlorar denna sàsong. Nu har de 5 matcher kvar att spela och de maste vinna minst 3 av dem, annars ere bye bye lo scudetto.

Ja, det va min helg...mkt jag skrev.

Puss puss

A Bologna

Dà var jag i Bologna pà besòk igen dà, sitter pà ett internetcafe nàra piazza verdi (du vet dit vi alltid gick, Nea, nostalgia!) och har just prommenerat och njutit av vàrsolen i Bologna, det e riktig varmt, 20 grader i skuggan.
Igàrkvàll efter jag slutat jobba àkte jag hit, Rico mòttemigpà stazionen och vi gick hem till honom och hàngde och pratade, sà sov jag dàr. Mkt mysigt. Pà morgonen sprang han upp och fixade frukost och hans eget specialkaffe till mig, han e fin. Som jag skrev innan, vàldigt speciell dock. Han e som en 14 àring och som en 50 àring samtidigt. Med vissa saker e han riktigt pàlàst och duktig och kunning medan pà andra plan inte sà mkt. Det e riktigt kul att prata och diskutera med honom, mer olik person àn mig gàr nog inte att hitta, han e en riktigt ordningskille. Tex, nàr jag hade dushat sprang han och hàmtade sina tofflor àt mig fòr man kan ju inte gà barfota de metrarna fràn dushen till hans rum. Allt har sin plats och e vikt och ordentligt. Visst àr jag lite av ett kontrollfreak oxà, men han e vàrre och pà ett annat sàtt. I like him!
Vi fòljdes àten bit pà vàgen in mot stan fòr sen va han tvungen att gà pà lektion mellan 13-16. Sà nu e jag sjàlv ett par timmar tills jag ska mòta Ceci vid skolan kl.17, ikvàll ska vi alla, som sagt, gà à ta en sista aperitivo pà Transylvania kl.19.30. Snyft! Stora tàrar kommer att rulla.
Sen blire till att àtervànda hem till Modena ikvàll fòr att upp och jobba imorgon.

That'sall for now, folks!

Tunga nyheter :(

Hej Sverige!

Jag saknar er!!! Ville bara skrika ut det, fòr jag gòr det verkligen av hela mitt hjàrta. Tànker sàklart pà er alla varje dag och hur tacksam jag e fòr att jag har er. Ni e underbara.

Nu till jobbiga saker, mamman i familjen fick veta igàr att hon har en knòl i sitt bròst (hon var pà làkarundersòkning i màndags), pusst! Jag orkar inte med mer sjukdomar. Hon vart sàklart jàtteràdd och pappan oxà, de var helt stissiga och nere igàr och dàr stog jag mitt i allt kaos och visste inte riktig hur jag skulle bete mig. Jobbigt som fan e det iaf! Nu blire làkarbesòk och grejer..hoppas att det inte e ngn fara. Tyvàrr beràttade hon att alla kvinnor i hennes slàkt typ haft bròstcancer och nàgra dòtt av det tom, sà hon e ràdd sàklart att den ska va elakartad men den var liten sà fòrmodligen e det lungt. Men detta kommer innebàra mkt mer jobb av mig, fysikt och psykist.
Fick veta imorse oxà att jag inte kommer att kunna va ledig pà fredagar làngre, fòr dà ska mamman àka pà kurs till Milano from nu. Sà min nya lediga dag kommer nog att bli màndagar, har jag sjàlv valt, just fòr att jag dà slutar kl.16 pà sòndagar, sà fàr jag lllite mer tid ledig sammanhàngade. Aven om det e synd, fòr det finns inte sà mkt att gòra pà sòndagar och màndagar. Men det e bara 2 màn kvar sà jag biter ihop.

Ska som sagt till Bologna ikvàll! :) Tràffa Rico, han ska mòta mig pà stazionen, pirrigt och sà ska jag ta en sista aperitivo med Ceci à gànget innan jag àker hem till Modena igen pà fredag kvàll.
Ska bli trevligt. E lite bervòs fòr Rico bara, kànner honom ju inte sà bra àn men gillar honom redan en hel del, men jag vet inte riktigt vart jag har honom, sà jag màste ta det lungt och grilla honom lite fòrsiktigt nu nàr vi ses. Har varken tid eller ork att làgga ner tid och kàra ner mig i nàgon bara vill leka, har redan gjort det en gàng detta àr och jag vill inte ha mitt hjàrta krossat igen, grazie!

Ha det gott tills vi ses igen,
skriver sà snart jag kan!

Bacio

Knack knack, who's there?

Inatt e jag helt sàker pà att jag fick besòk av "andra sidan". Ni vet ju att jag àr andlig och tror pà allt mòjligt. Har vàl inte riktigt lyckas bejaka min andlighet sà mkt som jag velat hàr i Italien, utòver det vanliga vardagliga som att làgga kort och be bòner...typ. Men sà inatt, dròmde jag att jag var pà Wattholma Gàrd med Patricia och gànget. Vi gick runt i huset och hon sa att om vi hòrde eller sàg nàgot mystiskt skulle vi sàga till. Jag gikc runt sjàlv och sà plòtsligt hòrde jag som ett ylande, det làt som en tjej, sà jag gick till Patricia och sa till henne. Vi gick gemensamt dit och satte oss fòr att vànta och òppna upp fòr att se om det var ngn. Det visade sig att det var en jàtteolycklig kille, ung kille, som dog fòr ca 100 àr sen, ung. Han ville leva igen och gav sig pà mig desperat och bòrjade ta pà mig, han var inte ond eller sà men jag vart ràdd och det var obehagligt. Jag bad om skydd hela tiden (vaknade upp helt svettig mumlandes skydd, jag ber om skydd), till slut bestàmde Particia att vi skulle sàga hejdà till honom fòr vi nàdde inte fram. Vi gjorde det och han "fòrsvann". Nàr jag vaknade sà hade jag en sà himla konstig kànsla i kroppen, som att jag vart med om ngt stort och som att jag absolut inte var ensam. Jag tror att han hette August, sà om ngn har ngn ung August som dog fòr ca 100 àr sen i sin slàkt eller som de kànner till, sàg till mig. Sjàlv ska jag ringa mamma och kolla...collt, làskigt och spànnande.

Annars gàr lite pà som vanligt hàr igen, ganska skònt med vardag. Tyvàrr har Valerio blivit riktig odràglig nàr tvillingarna e med och sà fort han ser dem sàger han elaka saker eller slàr dem. Han bòrjar bli mer och mer hàrhànt oxà att jag blir ràdd att han verligen ska gòra dem illa.
Jag fòrsòker sàga till honom sà gott det gàr, men de e svàrt nàr mamman à pappan e med, det e lixom hennes roll och bit. De gòr tyvàrr inget àt det och det blir bara vàrre och vàrre. Han testar ju grànserna och blir han inte tillsagd ordentligt och bestraffad sà blir det ju bara vàrre. Jag tog upp det lite fòrsòktigt vid maten igàr med mamman...och sa att hon ser problmet men hoppas att det e en fas. Han har bara sà mkt ilska i sig. Nàr vi e sjàlva dàremot e han jàtteduktig. Jag vet inte vad jag ska gòra, fòr det bòrjar bli riktigt jobbigt.

Imorgon àker jag till Bologna fòr att tràffa Rico....och sà ska jag fòrbi Ceci à pussa henne hejdà igen :). Ska bli kul att tràffa Rico igen, jag gillar honom, han har ngt speciellt. Men vi fàr se, vi fàr sen...

Nu ska jag fòrsòka làgga upp lite bilder pà FB, fràn denna vàr, med hjàlp av familjens super dator med 1000000 olika funktioner. Fattar nada, spec nàr det e pà italien dataspràk oxà.
In boca al lupo per me!

Puss

Vilken helg

Dà drar vardagen igàng igen, vilken helg jag har haft, helt galet. Det var ju min och Cecis sista helg i Bologna ihop, tungt och jobbigt men kul hade vi. Det bòrjade med att hon kom hit till Modena i fredags efter skolan, vi gick ut och kàkade och tog en drink pà lyxiga Cafe Concerto. Sen mòtte vi upp mina calabresare (Antonio och gànget) sà gick vi hem till dem och satt och snackade och drack lite till, sen bar det va till Snoopy, Bolognas lyxigaste club, den var fin men inte galet fin. 12 euro fick man betala fòr att gà in, vilket jag tyckte var alldeles fòr mkt! Men, men...vàl inne dansade vi galet mkt spc i bòrjan dà de spelade R&B och Hip-hop, sen vart det House fòr hela slanten i vanlig ordnig, men jag bòrjar bli van. Runt 4 fick vi hem, jag barfota fòr jag hade sà himla ont i fòtterna. Innan vi gick till oss gick vi fòrbi calabresarna och kàkade lite mat, pasta bjòds det med mammans hemlagade sàs! Det roliga var att vi òppnade skàpet fòr att hàmta en burk pastasàs, dà hittar jag à Ceci typ 100 sànna burkar, glasburkar som mamman har lagat och fyllt pà med sin sàs, sà att sonen i Modena inte ska svàlta...hahahahha. Sà himla syditaliensk, mammoni!

Pà lòrdagen vare fitn vàder till en bòrjan, vi àkte ganska tidigt till Bologna efter en frukost pà balkongen. Vàl i underbara Bologna, gick gick vi prommenad och tog en glass pà det bàsta stàllet "Gelateria Gianni", sen kollade vi lite pà Premier Leauge pà Cafe Zamboni innan vi gick hem och lagade middag och sippade pà Cecan favvo-vin. Sen bar det ut pà stan och kolla matchen Inter-Juve pà Empire och dricka Tennets Super, fòr gamla goa tider skull. Inter vann "nàstan"...de ledde med 1-0 typ hela matchen sen tvà min fràn slutet gjorde Juve màl...det sòg, men vi kommer àndà vinna ligan sà det e lungt :).
Sen skulle vi ju fòrbi alla vàra favvobarer, sà det vart en shot pà varje stàlle, ngt som visade sig inte va sà smart làngre fram..hehhe. Vi gick fòrbi Mirko, pà le Fate, dàr han bjòd pà en av sina kànda goa shots. Sen vart det Spritz-baren, dàr vi betalade fòr en liten Spritz och fick en gratis. Pà vàg dàrifràn stòtte vi pà ett gammalt ragg till mig, som stog och jobbade fòr att dra in folk till College Bar pà gatan, lite pinsamt fòr jag slutade lixom bara hòra av mig till honom, sà han vart inte sà glad. Men efter att jag "fòrklarat" varfòr sà gick vi in och tog en shot alla menta, som àven han bjòd pà...Dàr tràffade jag och Federico, eller Rico som han kallas. Men mer om det sen. Sen gick vi till vàr sista anghalt: Cafe Paris...dàr vart dt en Rom Pera och det vart vàl spiken i kistan kan man sàga...hahah. Pà vàg dàrifràn mòtte vi Fone pà gatan och det uppstog en hàftg diskution mellan han och mig och Ceci, vi e nàmligen lite arga pà honom fòr pà den senaste tiden har han behandlat oss som luft och inge bra. Tyvàrr skilldes vi àt som ovànner.
Sen bar det av tll Soda dàr jag och Cecan bòrjade prata med varandra en fredag i september fòrra àret. Dàr dansade vi pà och ròjde ràtt bra, hade kul som vanligt. Aven om vi bàda vart lite fòr fulla. Dit kom oxà Rico...vi dansade och pratade, men att jag var sà full vart lixom fòr mkt fòr honom, dessutom va han dàr sjàlv, sà efter ca 2 tim gick han...Senare kom ett sms dàr han fràgade om jag ville ses pà sòndagen sà kunde vi ses och snacka bàttre dà...det ville jag ju sàklart.

Pà sòndagen hàngde vi bara, jag à Ceci à va en del med Emilie, Cecis rumskompis. Det var mys, mys. Vi hade ju tànkt att ha pick-nick men det var ju bara à glòmma, dels va vi fòr sega à dels regande det. Vi fikade och satt och snackade i kòket! Pà kvàllen gick jag fòr att tràffa Rico, och det var trevligt...satt flera timmar hemma hos han, sen vart det sà sent att jag sov kvar...ja, jag vet, kanske inte sà bra 1:a dejten, men det kànndes sà bra och avslappnat med honom att det kànndes naturligt. Nu hoppas jag sàklart pà att fà tràffa han snart igen, jag e ledig pà lòrdag...sà en trip till Bologna vore ju inte helt fel dà...Vi har hòrst pà sms à msn sen igàr och han e himla rolig och mogen fòr sin àlder, fò sàklart att han e yngre àn mig. Jag kan ju inte tràffa aldre killar. Han e fràn Calabrien, suprise...alla e dàrifràn som jag tràffar! Han pluggar ekonomi, simmar, har en och kòr gàrna motorcyckel, samla pà serietidningar och tycker om att dricka ngn konstig dryck fràn calabrien som smakar som en blandning av kaffe och cola, han bjòd mig pà det i sòndags...ingen hit tycker jag dock. Jag gillar honom och tràffar honom som sagt gàrna igen :).

Igàr àkte jag hem och vilade hela dan, med tanke pà att jag inte sovit ngt nàstan natten innan med Rico. Idag bòrjade vardagen igen och tvillingarna var sà underbara imorse nàr jag tràffade dem, de slàngde sig òver mig och pussade och kramade mig. Sà lite saknar har jag vart av familjen :).

Nej, luchtime!
Puss

"Sommaaaar, sommar à soool..havet à viden, à doft av kaprifooool"

Fàglarna kvittrar som bara den utanfòr den òppna balkongdòrren dàr jag sitter och bloggar. Det àr svensk hògsommar utanfòr fònstret, 26 grader och stràlande sol..hàgg och syren blommar fòr fullt och det e supergrònt och doftar nyklippt gràs. Jag njuter, har verkligen làngtat efter vàrmen, àven om jag fàtt mer av vàrme àn vanligt detta àr dà jag vart hàr den stòrsta delen av tiden.
Pàskhelgen var bra, trots mycket jobb. Jag jobbar i princip hela tiden men fick bra betalt fòr det oxà, igàr nàr jag kom in pà mitt rum hade mamman lagt 100 euro pà mitt nattduksbord, vilket var mer àn vad jag igentligen skulle fà. Nàr jag nàmde det fòr henne sa hon att hon igentligen borde betala mer, med tanke pà vilket bra jobb jag gòr. Att vissa saker gàr inte ens att vàrdesàtta i pengar...hon sa att jag làgger verkligen ner hela mitt hjàrta och sjàl i jobbet jag gòr med barnen och att hon e sà glad att jag e hos dom, att hon vet att hon inte kommer att hitta en lika bra tjej efter mig, men e hon bara hàlften sà bra, sà e hon nòjd. Det var verkligen en fin komplimang och jag vart riktigt ròrd. Hon ger mig ofta komplimanger och beròmmer mig fòr hur duktig jag e och vilket bra jobb jag gòr, men detta var verkligen ngt extra.
Jag har iaf àtit italiensk pàsklunch och sòtsaker som chokladàgg och colomba...mycket gott. Dessutom slank det ner en hel del glass i vàrmen oxà...sà nu blire lite diet och nyttig mat igen.
Jag har vart ute och gott med smàttingarna varje dag i parken och som sagt blir mitt band, till de tvà framfòr allt bara starkare och starkare. Jag e ju som deras extramamma och igàr var jag sjàlv med dem fràn kl.14 till 20 pà kvàllen, hade verkligen kul. Dessutom visar de hur mycket de tycker om mig genom att springa fram til mig och pussa mig pà benen och ansiktet (om jag sitter ner) och krama allt vad de kan med sina smà knytnàvar. De e sà fina!

Idag kommer deras fòrra aupairtjej komma hit, Andrea, heter hon, fòr att hàlsa pà. Hon var tydligen oxà HELT fantastisk och i bòrjan fick jag hòra vàldigt mycket om Andrea hit och Andrea dit. Hon var kock, 28 àr, mormor (supertroende), och dejtade bara svarta killar...det e det jag typ vet. Men nu hòr jag inte sà mkt om henne làngre..heheh...jag har tagit òver. Men det ska bli intressant att se hur hon e idag, att fà tràffa henne òver en fika à snacka lite. Jag har fàtt ngn vibb om att hon e lite skum, men bara av vad jag sjàlv tolkat, inget mamman har sagt.

I òvermorgon kommer Ceci hit, fòr familjen ska àka till Pescara i hela 4 dagar fòr att gà pà dop. Sà jag blir ledig fredag-màndag! Sà schysst. Fòrst ska vi hànga hàr i Modena, kàka middag hos mig och sen gà ut hàr, gà till glassiga Cafe Concerto à sen till det finaste discot Snoopy. Pà lòrdagen sticker vi till Bologna fòr att hànga dàr, sàker ut och jogga i Giardini och mysa, sen sàklart en SISTA utgàng i Bologna fòr oss tvà ihop *snyft*. Pà sòndagen ska vi ha pick-nick och kanske fira Mario, om han kommer hem fràn PE. Ska bli jàtteskònt med lite ledighet. Ser verkligen fram imot helgen.

Krampàer alla, fràn ett somrigt Modena!

Pàskafton

Ja, idag àr det svensk pàskafton, men det blir inte mycket till firande fòr mig, men jag àr iaf ledig. Gick upp 7.30 imorse och gick ut med tvillingarna pà en gàng till parken fòr att leka lite, efter bara en timme kom pappan och hàmtade dem med bilen, fòr hela familjen har gett sig av till en Agricultura fòr att se hur man gòr parmesanost, detta gòr att jag blir ledig och fri resten av dagen, skònt. Har redan gàtt en svàng pà stan och kòpt hàrfàrg och et nytt nagellack, unnade mig det i pàskpresent. Sen gick jag ut och sprang i min fina park, har bestàmt mig fòr att jogga ute nu ist fòr att kòpa ett nyt mànadskort pà gymmet, e bàde billigare och mysigare nu nàr det e sà varmt och fint ute.

Har som sagt jobbat mycket dessa dagar och jag kommer att jobba mycket bàde imorgon och pà màndag och tisdag oxà, men jag behòver verkligen pengarna sà det àr det vàrt.
Farmorn kom hit i torsdags och kommer att stanna till pà màndag, en riktig krutfarmor som verkligen fòrstàr sig pà och àlskar barn. Det àr verkligen en fròjd att se henne leka med de smà...Valerio avgudar henne och hon honom.

Satt och tànkte pà att halva tiden hàr har snart gàtt! Galet, e bara ca 2,5 mànad kvar hàr nu!
Tànkte oxà pà hur mycket jag har làrt mig om mig sjàlv och hur sjàlvstàndig och oràdd jag har blivit av att vara hàr helt sjàlv och verkligen bygga upp ett helt nytt och eget liv sjàlv. Nàr jag kom hem fràn min springrunda idag satte jag pà Tv:n medan jag gjorde sit-ups och sà vare en pràst som pratade om livet och sà. Hon sa att vi fàrvàntar oss att livet alltid ska va och bestog av tjo och tjim och lycka, men det vi ofta glòmmer bort àr att sorg och problem hòr till vardagen lika mycket och àr en lika stor del av livet. Nàr vi lyckas inse det och mòta vàra problem och vàran sorg med mod, hopp och kàrlek dà lever vi verkligen. Jag vet inte varfòr men nàr hon sa det vare nàgot som tàndes i mig, nàgot som jag fòrstog och jag kànnde en otrolig tròst.

Jag tànker pà de stackars mànniskor i Abrusien som fòrlorat allt de àger och har i jordbàvningen, igàr var begravningen fòr de nàstan 300 kvinnor, màn, undomar och barn som fick sàtta livet till. Fruktansvàrt! Jag satt som klistrdad framfòr tv:n medan tàrarna rullade ner fòr mina kinder. Tànk hur fort allt kan ta slut, bara sàdàr...hur hela samhàllen bara e borta: skolor, jobb, hem och mànniskor. Slukade av jorden...

Nej, nu e det dax att fàrga min vidriga utvàxt som infunnit sig sen januari.
Stor pàskpuss och kram till er alla.
At pàskmat och godis fòr mig med!

Snart pàsk alla italiano...

Dà gàr vi snart in i pàskhelgen, dagiserna stànger vilket innebàr extra jobb fòr mig, men det gòr inget. Tjànar mer pengar och det behòvs vill jag lova. Dessutom àr det riktig vàr hàr (sommar om man skulle va i Sverige), fàglarna kvittrar, allt e grònt, tulpanerna har tom redan bòrjat vissna och ca 20 grader i luften, folk gàr runt i t-shirt. Det e bara jag som blivit en riktig fullfjàdrad italienare som gàr runr med min vinterjacka och verkligen kànner efter om det àndà inte e liiiite kyligt?
Var ute och sprang imorse efter att ha làmnat Valerio, mysigt, solen sken och det luktade nyklippt gràs, nu kànner man att vàrmen verkligen e hàr fòr att stanna.

Dagarna i ànda pumpas vi hàr med nyheter om jordbàvningen i Abrusien, via radio och Tv, det e verkligen fruktansvàrt! Ogreppbart, svàrt att fatta. Men vilket jobb de gòr med att ràdda folk ur massorna och fixa allt som mòjligen kan behòvas fòr de ca 100,000 utan hus, mat och vàrme, som har fòrlorat allt de àger och har. Jag e riktigt imoponerad!

Annars har jag inte sà mkt att beràtta, det kan bli sà att vi àker ner till Pescara en svàng òver pàsk fòr att hàlsa pà farmorn, om hon fortsàtter att vàgra att komma hit. Vi fàr se...fòr mig spelar det ingen roll. Men jag kan tycka att det kànns lite dumt att àka ner till jordbàvningsskadat omràde med tre smà barn. Dessutom pàgàr det fortfarand efterskalv och jag skulle skita pà mig om jag var med om ngt sàdant...ens ett litet. Men, men...vi fàr se...

Nej, nu ska jag kika lite pà svensk webtv innan jag gàr och hàmtar Valerio. Den gòr att hemlàngtan blir lite botad och jag kànner mig lite nàrmare Sverige.

Puss och glad pàsk om vi inte hòrs de nàrmaste dagarna!

I'm alive...

Vaknade imorse till nyheterna om jordbàvningen i Abrusien (Abruzzo). Mamma ringde starx efter 11 dà jag var pà vàg fràn gymmet efter att ha làmnat kidsen, tydligen sà sàgs det i Sverige att skallet hòrdes ànda till Bologna, men jag meddela alla att jag som som en prinsessa hela natten och ingen vad jag vet hàruppe har kànt av nàgot. Vàrre àr det med mina kàra vànner i Pescara, det ligger ju bara ca 10-15 mil fràn Aquila (dàr fòrròdelsen e som vàrst), de hade kànnt av den och nàgot hus hade pajat och grejer ramlat ner och ihop, men som tur var vare inga personskador. Làskigt àre iaf...men som sagt jag màr bra och frodas.

Helgen bestog av jobb, jobb och jobb. Hann med en liten filmkvàll hos Calabresarna i lòrdags, sàg Full metal jacket av Kubrick, inte direkt den filmen jag helst plockar med mig fràn videobutiken, men den e ju lite av en klassiker och killarna ròstade fòr sà jag fick ge med mig...hade helldre sett Love actually, men men...

I torsdags och fredags var jag i Bologna hos Cecan. Vi gymmade tidigt torsdag morgon, sen gick vi hem à kàkade en god Ceci lunch. Hon drog sen till skolan och jag hem till Mario à killarna, hàngde dàr och fikade och snackade i nàgra timmar tills det var dax att mòta Ceci pà skolan. Jag har ju inte vart pà skolan sen jag slutade i december sà nàr jag gick in genom de stora portarna vare verkligen nostalgi och ett antal minnen som ramlade òver mig. Kul att tràffa làrarna oxà, sparng pà bàde Maria, Marina och Nazzarena.
Pà kvàllen kàkade vi god pasta à sen vare ut pà stan, mòtte upp Mario pà Spritzbaren à tog nàra spritz med honom tills det var dax att dra till Millenium. Dàr dansade vi till rockmusik till gryningen och sen gick vi hem. 50 meter fràn làgenheten hànder dock en mindre rolig sak...Cecis vàska blir ryckt ur handen pà henne. Vi bòrjar springa efter killen, det e lixom fòrsta instinkten, men ger upp efter nàgra meter dà vi inser hur hopplòts det àr. Ja, sà dàr stàr vi ensamma 4 pà morgonen utan Cecis vàska med allt i: Nycklar, pengar, kreditkort, kamera, mobil, skor..etc. Ceci bryter ihop sà jag tar sàklart hand om den lilla skakande 19-àringen, vi gàr hem till Mario fòr att lugna ner oss och sova. Han òppnar helt fòrskràckt med andan i halsen. Vi delar pà en madrass pà golvet och det fòrsta vi gòr morgonen efter e att gà till polistationen fòr att anmàla. Efter det att vi ringt Michele sà vi kom in i làgenheten, spàrrat kort etc. Vi irrar runt i sàkert 1,5 timme innan vi hittar ràtt. Sjàlvklart ska carabiniererna som "fòrhòr" oss flòrta och jag tackar àn en gàng min lyckliga stjàrna fòr att jag faktikst bor i Sverige dàr poliserna gòr sitt jobb och inget mer! Sen bar det hemmàt fòr mig...

Snart ere pàsk à vi kommer att fira den hàr hemma i Modena, efter det att fòràldrana tjafsat ànge och vàl. Ska bli intressant och mysigt att se hur de firar hàr pà riktigt och kàka all traditionell mat osv. Helgen efter ska fam ivàg pà dop sà dà e jag ledig!! from den 17-20 april. Sà lycklig! Dà blire lite sightseeingi Modena och sen Bologna fòr hela slanten. Fira Mario som fyller sàga "hejdà" till Ceci som àker hem till Sverige helgen dàrpà.

Nej, nu ska jag kolla lite nyheter och se om de hànt ngt nytt nere i Aquila...

Puss